Befrielsekamp är inte terrorism

I olika västländer har under senare år ett allt mer svårartad islamofobi brett ut sig. Den underhålls och sprids av media och av myndigheter inklusive poliser och säkerhetspoliser. Folk som samlar in pengar till befrielsekamp i länder som råkar vara muslimska och ockuperade av främmande makt blir misstänkta för terrorism. Det är naturligtvis bara dumheter. Befrielsekamp mot ockupanter är alltid legitimt som jag ser det.

Det gäller exempelvis

  • somaliernas kamp för att slänga ut Etiopiens armé. En armé som ockuperat Somalia på USA:s uppdrag.
  • irakiernas kamp mot USA:s ockupation
  • palestiniernas kamp mot Israels ockupation

såväl som

  • afghanernas kamp mot ockupationen av Afghanistan.

Detta oavsett det faktum att fler av de rörelser som kämpar mot ockupanterna är reaktionära muslimska rörelser som jag inte på något sätt kan ge politiskt stöd. Oavsett det så har de rätt att bekämpa ockupanterna. Visst tycker jag att självmordsbombningar mot civila mål är att använda felaktiga och inhumana stridsmetoder. Men i ett ockuperat land kan man inte betrakta den typen av händelser för terrorism. Det är befrielsekamp med medel och metoder som jag inte kan acceptera. Inhumana och obehagliga metoder som man inte kan tycka om. Men det är ändå befrielskamp och inte terrorism.

Till befrielsekamp ska man få samla in pengar. Oavsett om den rörelse man samlar in till är reaktionär eller radikal. Oavsett om den är muslimsk eller kristen. Man ska inte behöva bli misstänkt för terrorism för att man gör det. För befrielsekamp är inte terrorism.

Intressant?
Borgarmedia: AB1, AB2, AB3, SDS, HD, PDK1, PDK2, PDK3
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Advertisements
  • Ett ganska bra exempel på utbredd islamofobi är i USA, där Clintons stab (?) tror att publikation av ett foto av Obama i traditionell muslimsk dräkt ska få opinionen att svänga.

  • Vilket fullkomligt idiotiskt exempel! Om du inte förstått det så är Barack Obama, som alla vet har muslimska rötter, på väg att vinna den demokratiska nomineringen till att bli president.

    Skall man kasta dynga på den Store Satan behöver man ju inte använda logik. Det har vi märkt redan tidigare.

  • Anders_S

    Invandrare: Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Och vem är Store Satan? Obama? Clinton? Bin Ladin?

  • /*off topic, borttaget*/ #AS

    Den ”befrielse” i t ex Irak som du talar om är inte längre speciellt fokuserad mot ockupationsmakten utan målen är torgmarknader, begravningståg och polisstationer där offren inte haft en chans att tycka till om vare sig USA eller insnöade våldsromantiker i Skandinavien.

    Kolla statistiken; den stora majoriteten av offren är inte amerikanska soldater utan oskyldiga irakier som bara råkar tillhöra ”fel” trosriktning!

  • ”Om du inte förstått det så är Barack Obama, som alla vet har muslimska rötter, på väg att vinna den demokratiska nomineringen till att bli president.”

    Jag har förstått det och därför försöker motståndare måla ut honom som muslim, för att detta ska få opinionen att skrämmas. Det är extremt logiskt.

    Vad du försöker säga förstår jag inte riktigt? Det är ett exempel på hur det spelas på islamofobin som finns.

  • Anders_S

    Invandrare: Som sagt var: Metoderna är inte acceptabla. Om det är vi överens. Inte heller stöder jag någon av de ”befrielserörelser” som eventuellt finns i Irak. Men jag stöder rätten till att göra motstånd mot en ockupationsmakt.

  • Den Store Satan är enligt muslimsk vänsterretorik USA, vilket jag tror att du visste.

    Dit jag vill komma är att om det är som du påstår med den amerikanska islamofobin så är det ju väldigt konstigt att majoriteten av de demokratiska väljarna verkar stödja en man med muslimska rötter (han heter t o m Hussein i andranamn). Därav din tankevurpa.

    Vidare: att det ens skulle finnas en bild av Obama som används av Clinton på det sätt du påstår är helt taget ur luften (men liknande påståenden har figurerat i vänstermedia tidigare)– det skulle vara politiskt självmord även/speciellt i USA att ens försöka den strategin.

  • ”Invandrare”, ca. 1.2 miljoner irakier har dött av kriget. Av dessa 1.2 miljoner irakier är det under 150 000 som amerikanerna definierat som motståndsmän eller dödade vid attacker från motståndsmän. Det lämnar över en miljon irakier som dött av andra orsaker som t.ex svält, epidemier och amerikanska bombanfall.

    Dessa civila och oskyldiga offer är den absoluta majoriteten.

  • Gustav

    Jag har en liten fundering om det här med att stödja frihetskämpar(?) här och där, som brukar vara ett klassiskt vänstertema. Är den här ”rätten till kamp” fullständigt villkorslös? För jag skulle nog – numera – dra mig för att stödja eller erkänna rätten hos varje rörelse som inte har konkret förbättring av medborgarnas villkor och rättigheter för ögonen, oavsett ockupationsmakt.

    Om man inte kämpar för att direkt förbättra livet för människorna man säger sig företräda genom diverse medel, utan enbart för att vara emot en ockuperande makt, i namn av nationell stolthet, religion eller ideologi, vad har man da för berättigande egentligen? Kamp i sig kan för mig aldrig vara en orsak att ta till vapen, samtidigt som att ta till vapen väldigt sällan är den bästa vägen att astadkoma förbättringar för människor.

    Nu säger jag inte att det nödvändigtvis är pa detta vis med rörelserna du räknat upp, men jag tycker att hela den här kampidén ofta är vansinnigt löjlig vid jämförelse med vad som alldeles säkert skulle kunna göras även med fredliga medel.

    Det är underligt tycker jag, att medan vänstern ofta är internationalistisk och global sa har man en riktig fäbless för beväpnad nationalistisk kamp oavsett hur dumdristig denna kan verka…

  • Anders_S

    Gustav- rätten får nog anses vara villkorslös. Däremot så är frågan om tsöd frtill organisatioenr knappast villkorslös. Jag kan inte tänka mig att ge stöd till organsiationer som använder oacceptabla metoder, som är religiösa, högerextremistiska, rasistiska, borgerliga osv.

    Jag naser vidare att fredliga medel är klart överlägsna våld i de flesta situationer. Men ibland är våld det enda. Jag skulle, om jag bodde i Irak, förmodligen förorda fredliga metoder, liksom om jag var palestinier. I Somalia skulle jag det nog inte. Så det där beror på vad man bedömer är effektivast. Det finns absolut inget egenvärde i våld.

  • Z

    Men om rätten är villkorslös, borde inte det betyda att t.ex rörelser som guerillor som slåss för självständighet etc, räknas som ockuperande av ett område och därmed får landet och nationalstaten slå till mot guerillorna och få stöd för det samma utan att man kan fördömma det så länge de använder militär taktik och militära mål? Bara en tanke.. men så kanske det är och borde vara.

  • Kurta

    Bara för att barack obama hade en traditionell folkdräkt är han ingen muslim.
    Han är väl amerikanske ”kristen” vad jag har förstått.
    Sprit Kurta

  • Mikael

    Den mesta terrorism anses nog vara befrielsekamp av terroristerna. Det är terrorism trots det.

    Det finns några tumregler här. Du kan vara terrorist om:
    * din motståndare är en demokratiskt valt regering
    * du inte kämpar för att (åter)upprätta demokrati
    * din motivation är religiös
    * dina mål är civilister
    * FN inte ger dig stöd

  • Jaha, Anders, då har vi iaf till slut hittat en punkt där du och jag inte är överens. Jag är inte nationalist.

  • Gustav

    Jag diskuterade det här litegrann annorstädes och kom att tänka pa en ny fraga:

    Hur avgör man när ett land är ockuperat och om ockupationen motiverar väpnad kamp? Irak liksom Afghanistan har haft val, där man valt fram regeringar som skall försöka fa rätsida pa länderna. Dessa är bägge tva erkända av FN och borde därmed vara legitima stadsbildningar – vilket väl även borde göra upproren hyfsat omotiverade, eftersom parlamentarisk paverkan är en möjlig väg till förändring?

    Uppenbarligen är det inte folkrätten man lutar sig mot här. Är det en godtycklig tolkning av vem som är imperialistisk ockupant och inte som man har som skäl, eller vad gäller? Jag försöker första hur du resonerar här.

    Det är ju inte lika tveksamt i de palestinska omradena eller i Somalia, eftersom dessa ju faktiskt är under ockupation i en mer formell mening – men i Irak och Afghanistan.

  • lasse

    Är det folklig revolution uppror mot ockupation som pågår I Afghanistan eller är det fortsättning på inbördeskriget där ingendera sida kan sägas slåss för folket. Sverige och USA stödjer nu USA:s gamla kompisar i Norra Alliansen – The United Islamic Front for the Salvation of Afghanistan – ett ökänt gangstergäng, på andra sidan är det de sk Talibanerna (man kan fråga sig om det fortfarande är samma formation som Pashtuner som dödas av NATO:s luftangrepp omvandlas i dödsögonblicket till talibaner oavsett om de varit det eller inte. I stort sett är väl inte NA speciellt trevligare figurer än Mulla Omar och Talibanerna. Att någon av dessa fraktioner som hållit i gång inbördeskriget under många år skulle ha folkets väl och ve som rättesnöre förfaller inte troligt.

    Ju mer man lär sig desto rörigare blir det, Karzai är Pashtun och stödde en gång i tiden talibanerna. Så även andra intressenter som sas bytt sidor under tidens gång. När talibanerna härskade stödde Pakistan och Saudiarabien dessa, USA gav sitt passiva medgivande. I princip de som nu sitter på makten stöddes då av Ryssland, Iran och Indien, alltså det bandet som nu är NATO:s såta vänner.

    Afghan Taliban are always welcome, they belong to this country … they are the sons of this soil.
    —Hamid Karzai, April 6, 2007,

    Vad afghanska folket skulle behöva efter nästan tre decennier av krig är fred och stabilitet. Troligen är nog så mycket som ¬æ eller kanske mer av befolkning så unga att de inte levt i annat tillstånd än krig och miserabla flyktingläger.

  • Gustav, även Vietnam hade flera val under Vietnam-kriget. Ingen tog dem på allvar. Vi borde nog inte ta valen i Irak och Afghanistan på särskilt mycket allvar heller.

  • Gustav

    Hampus,

    Valet i Afghanistan hade vad jag förstått ~70% deltagande bland registrerade röstande i presidentvalet, över två miljoner röstande ur flyktingläger av olika slag, med mera. Parlamentsvalet hade ett lägre deltagande, men ändå rätt signifikant. Det var alltså ingen perifer företeelse. Samma med Irak, ca 70% deltagande bland registrerade och inga extrema oklarheter eller stridigheter om resultaten. Kan man ignorera valen när det finns ett uppenbart engagemang inför dem?

    Och skall man ignorera valen även inom de palestinska områdena, eftersom det är osäkert läge och/eller ockupation där? Det kritiseras ju ofta från vänsterhåll när man så gör och inte respekterar resultaten.

  • Nur Gutale

    islamiska domstolarna eller deras ungdomsrörelse som kallas AL-shabaab sysler inte med ngn som helst befrielsekamp mot ockupanter om du nu syfter mot Etiopiens armé. Islamisterna år en organstionen eller snarare en politiska organsition som vill införa sharia lagar i Somalia. Vad många som inte är etiska somalier förstår är att frågan gällande om Etiopiens armé närvaro i Somalia delar somalier i två olika läger, dvs. de som stödjer Etiopiens armés närvaro pga rädsla för islamisternas framfart och de som är emot Etiopiens armé, majoritet av de är djupt religiösa fanatiker som vill skapa kaos i hela regionen dvs, hela Öst Afrika genom att hetsa människor med olika trosuppfattning mot varandra. Tyvär har islamisterna lyckades att värva många somalier boende i Norden som Sverige och Norge jämför med andra länder som Tyskland, Italian eller England. Om Säpo agerande är rätt eller inte, svårt att svara. Det får domstolen avgöra. definationen av terrorism är beroende vem som frågas. en somalier.

  • Ja, Gustav, i flera områden röstade nära 200% av de röstberättigade. Det måste ses som en stor triumf för demokratin att de inte bara ville rösta en gång utan flera!