Kritikerna av historieuppropet är ute och cyklar

När forskarna som skrivit under historieuppropet kritiseras så sker det främst med två utgångspunkter. De ska inte tas på allvar för de är kommunister (vilket bara en bråkdel på något sätt kan sägas vara) och de spelar med falska kort eftersom de inte kritiserat Forum för Levande Historia förut.

Det första argumentet är inte seriöst, utan är ren McCarthyismen. Åsiktsförföljelse alltså. Något som Socialistiska Partiets Verkställande Utskott tycker rätt illa om:

Huvudargument för de som nu angriper Historikeruppropet är inte direkt överraskande. Istället för att diskutera själva sakfrågan, dvs om staten ska bestämma över historieforskningen avfärdas nu undertecknarna av uppropet för att vara ”kommunister” i någon form. Ett välkänt grepp från femtiotalet då den ökände galningen Joseph McCarthy efter medeltida mönster jagade påstådda eller inbillade kommunister i USA. En hetsjakt som dessvärre fick till följd att många människor mer eller mindre fick sina liv förstörda på grund av påhittade anklagelser. En hetskampanj där till och med USA:s mest uppskattade president Roosevelts rådgivare hamnade i skärselden.

En avskyvärd och vidrig epok i vår nära samtid.

När docenten och chefredaktören Johan Lundberg kastar sig in debatten på Expressens debattsida måndagen 7 april sänker han sig till denna grottnivå. När han ska bemöta Håkan Blomqvist kan han inte låta bli att efter Håkan Blomqvist namn smyga i en liten försåtlig parentes. I den står det ordagrant ”medlem i det vänsterextremistiska Socialistiska Partiet”.

Det andra argumenetet är helt enkelt inte sant. De som i likhet med Jan Björklund och Len Adelsohn LIljeroth påstår nåt sånt är helt enkelt ute och cyklar. Vilket Åsa Linderborg i Aftonbladet kommenterar så här:

Försvararna av kampanjmakeriet påstår vidare att uppropet saknar trovärdighet eftersom forskarna inte reagerade så länge Forum för levande historia ägnade sig åt förintelsen. Först när kommunismen skulle granskas blev det protester. Detta är storljug. Det hundratal remissinstanser, däribland universitet och högskolor, som fick ta ställning till regeringen Perssons förslag om den myndighet som blev Forum, var i de flesta fall kritiska. Man insåg nämligen faran med att historieämnet politiserades och underkastades regeringens nycker. Södertörns högskola anordnade ett stort seminarium om frågan, där en av de mest talföra kritikerna var Klas-Göran Karlsson som skrivit en avhandling om historieindoktrineringen i Sovjet och rimligtvis borde ha vetat vad han talade om. Vad som senare fick honom att vända på en femkopek och bli kampanjförfattare i regeringens sold, är omöjligt att veta.

Precis det samma som Åsa Linderborg påpekar i Aftonbladet-artikeln har jag själv skrivit tidigare om. Inte heller handlar det om att det är enskilda personer och enskilda initiativ. Det handlar bl.a. om att det finns en hel politisk vänsterströmning som byggts upp med kritik av Sovjet-systemet som en av grunderna.

Sammanfattningsvis så har inte de liberala kritikerna av uppropet många rätt och dessutom så är jag väldigt undrande över vilken liberalism de egentligen är anhängare av?

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Advertisements
  • Nåja, så onyanserad har inte jag uppfattat kritiken (även om den säkert har uttalats så grovkornigt av somliga)

    1) Säkerligen har en mycket stor andel av dem som undertecknat under sin studie- och uppväxttid närt drömmar om ett samhälle av snitt ‘från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov’, dvs kommunismens lockelserop.
    Några hyser dessa/liknade uppfattningar öppet idag. Dvs är kommunister med rimlig definiton, andra gör det nog fast kanske inte skyltar med det längre. K-ordet har trots allt också tappat lite glans. Och övriga har haft fingrarna i samma syltburk.

    2) Återigen många av dem som undertecknat ägnar sig åt ideologisering, inte sällan statligt avlönade i sina jobb och har således inte alls några principiella invändningar. Och många fler brukar i andra sammanhang öppet förorda att staten tar på sig allehanda uppfostrande och opinionsbildande uppgifter. Alltså inte bara ‘ej tagit avstånd från’ utan tom ‘öppet förördat, i många olika sammanhang’.

    Det är väl snarare därför undertecknarna har fått sig en skopa berättigad kritik (som grupp alltså). Och blivit harmsna över det. Precis som alltid alltså.

    Men om man tänker längre än slagord och one-liners (oavsett om det är Björklund eller nån annan), inte bara pekar på denskildheter och säger ‘ha, där har du fel (alltså har jag rätt)’, ser lite fler nyanser, och dessutom klarar av att hålla fler tankar än bara en i huvudet skulle nog kunna inse dels:

    a) Man kan vara skeptisk till FfLH som liberalt sinnad (och/eller vidgå att det inte är den bästa lösningen),

    b) Dessutom finna att uppropet är både är lite skenheltigt, och påpeka att där finns ett stort inkonsekvens, och sannolikt även skenhelighet, samt

    c) att man visst kan påpeka detta utan att vara ute och cykla eller ha helt fel.

    Om man vill alltså. Du kan man faktiskt se allt detta. Vill man inte det blir det förstås svårare …

  • Den här harangen klingar lite falskt ang. punkt 2.

    Hur stor medieplats fick protester mot LH när det instiftades och hur manga namnkunniga upprop skrevs under 1997-1998 och därikring, när LH skapades?

    Hur stor medieplats ges idag till motsvarande namnlistor och debattartiklar om felet med att välja ut just kommunismen som nästa ideologi till granskning?

    Jag skulle bli uppriktigt överraskad om de skulle vara jämbördiga överhuvudtaget. Det är ett solklart fall av relativism, där man förra gangen inte kunde med att öppet ta striden emot myndigheten för att ämnesvalet vid instiftandet var förintelsen och nazismen, medan det idag är kommunismen, som har ett större stöd och som fler har flörtat med i tid och otid. Och som helt klart är en bredare och mer icke-enhetlig ideologi. Detta har även Blomqvist med flera av dagens kritiker hintat om vad jag vet, att man inte ville stöta sig och därför höll tillbaka viss kritik som annars borde varit mer uttalad – ingen ville ses som presumtiv försvarare av förintelsen. Det är möjligt att det var en hel del intern diskussion inom historikernas led, liksom inom utredningarna, men detta var det nästan ingen som gick ut till pressen med pa bred front, som nu.

    Detta är klar intellektuell populism och ohederlighet, inget annat. Som tur är verkar det ju ha vänt nu och fler anser att det är dumt med statlig kontroll över historieforskningen rent generellt. Synd bara att de inte kunde ha gjort sitt upprop i rikspressen -98 istället…

    Tjafset som okunniga politiker och etikettklistrare kommer med har du däremot all rätt att kritisera. Det är inte speciellt konstruktivt.

  • Anders_S

    Jonas N: Dina punkter är korrekta. Så kan man ställa sig.

    Gustav: det rä säkert mycket sant i det du skriver.

    Jag kan bara svara för vänsterfolk (som ju kritiserat förut i motsats til många socialdemokrater kanske) och då kan anledningen rtill att man väljer att skriva ett upprop nu helt neklet var att man är kunnigare om Sovjet än om nazismen. Speciellt gäller detta kanske trotskister som Blomqvist eller jag själv eftersom man då kommer från en strömning som formats av relationen (kritiken av) till stalinismen och Sovjet.

    En annan anledning kan var att man udner den socialdemokratiska regeringen inte kunde få med sig socialdemokratiska forskare och historiker på et upprop och man därför skulle fått ett upprop som var litet och med bara vänsterfolk.

    Slutsatsen av detta är ju att om kritik ska uttalas mot uppropet borde det vara mot socialdemokraterna (därvidlag gör ju Rothstein rätt) och inte mot socialister/kommunister av olika schatteringar då dessa även tidigare kritiserat FFLH.

  • Pingback:   Forskningens politisering är ingen ny fråga — Mullvaden()

  • Tobias

    Nar det finns en hel massiv vanster som pastar att man ar nazist och rasist och agnar sig at en massa pahopp pa hogern utan att vara konkreta sa ar det kanske sa att man faktiskt vill ha lite motvikt. Varfor ska inte kommunismen fa granskas. Kritiken mot kommunistisk regimer ska granskas ar inte helt fel.

    Jag ma vara liberal, men kritiken mot att Forum for levande historia inte ar nyanserad ar valdigt allvarlig. Har inte last allt material. Men visst tycker jag att det ar dags att kommunismen granskas precis som vilken ideologi som helst. Romantiseringen av kommunismen pa extremaste vansterflanken ar allvarlig.

    Egentligen sa tycker aven jag att ”Forum for levande historias” utstallningar ar oerhort ointressanta eftersom dom inte berattar hela historien utan bara dom varsta delarna av den. Jag kan till exempel se hur revolutionen i Ryssland var befogad. Men statskuppen som var oktoberrevolutionen da bolsjevikerna tog makten trots att manniskor rostat annorlunda var inte demokratisk. Precis som inte Mugabe nu beter sig demokratiskt, eller Pinochet och andra vidriga diktatorer.

    Men det intressantaste ar val anda hur folket kunde acceptera nagot sadant. Folket har ju stott regimer genom tystnad fastan dom inte tror pa ett ord, eller blir duperade att gora det.

    ”The Animal Farm” av George Orwell ar en stark kritik mot Sovjetunionen. Den visar ocksa hur man kan anvanda sig av en yttre fiende for att utpressa befolkningen till att gora som man vill, som till exempel samma inflytande som terrorismen har ghort for USA.

    Att staten redan skriver historiebockerna ar uppenbart. Det ar ju dom kommunala skolorna som far listor pa ”Godkanda bocker”. Vad det nu kan betyda. Kritiken mot historiskrivarna ar befogad. Jag har last historirevisionism som skulle kunna gora vem som helst morkradd av prisbelonta historiker. Man borde lara barn redan nar dom ar riktigt unga att vara kritiska mot information oavsett vem som ger den. Sant forvantas man inte gora forran pa universitetet eller hogskolan i Sverige…

  • Du såg kanske att GP:s Daniel Levin dissade Håkan Blomqvist i dag, och gladde sig över att SP och den svenska vänstern inte är samma sak.

  • ”Varför ska inte kommunismen få granskas?”

    Självklart ska den granskas, på samma sätt som kolonialismen, liberalismen, kapitalismen, nazismen och alla andra -ismer ska få granskas.

    Frågan är: Ska det skapas en särskilt myndighet för att granska just en eller två av -ismerna? Varför ska vi skapa särskilda kampanjer för att lära ut om just de mest kända folkmorden av alla? Och varför ska staten besluta vad som ska sägas om dem?

    Levande Historia skapades efter en fejkad undersökning om okunskapen kring nazismen. I själva verket var nazismen en av de få saker som det lärdes ut om i skolornas historieundervisning. Nu tjoar man om kommunismen som är det näst vanligaste att ta upp. Tidningarnas kultursidor är fulla av det.

    Överlag bör vi snarast fokusera på det Sverige inte vill tala om. Förtryck av finnar (som inte fick tala finska på skolgårdarna), samer och andra folk. Sveriges rasistiska del i Kongo, våra kolonier, hur exempelvis alla turer kring Gotlands inlemmande i Sverige. Det ska inte vara upp till våra grannländer att förklara det Sverige gjort för fel. Och det ska inte vara så att vi enbart ska fokusera på vad andra gjort för fel.

    Naturligtvis ska det inte skapas enstaka kampanjer för detta. Allt detta ska vara inlemmat i historieundervisningen så man kan vara säker på att det sätts i ett historiskt sammanhang. Vem kan förklara hur Pol Pot kom till makten utan att förklara de amerikanska bombningarna av landet som kanske dödade lika många (alla dödssiffror är ifrågasatta)? Och kanske bör det nämnas att det var vietnamesiska kommunister som avsatte Pol Pot och att USA därefter började stödja honom – efter att folkmorden blivit kända?

    Historia, historia…

  • Janne L

    Jag vill bara inflika att jag tycker att 2008 måste ett parti stå utanför historiebeskrivningar för nu är det en ny tid, mitt förslag är att släng bort alla kopplingar bakåt och se/gå framåt, de som i alla fall vill skåda bakåt låt dem göra så, men jag tror att om vi skall kunna bli någon att räkna med måste vi kasta av oss det förflutna och blicka framåt, personligen skiter jag i det som vanligt nu är det nytt som gäller . eller???

  • Kajsa Svensson

    Jag känner till den politiska bakgrunden till minst sex-sju stycken av de som skrivit under ”Historeuppropet”, och de röstar inte på moderaterna. Så jag kan mycket väl förstå kritiken som handlar om att de som skrivit under uppropen skulle vara ”förtäckta kommunister”; de röstar som sagt var i alla fall på de poltiska partierna som ligger till vänster på den partipolitiska skalan …