Gudmundson hittar inga lyxrestauranger

Publicerad denFörfattareAnders_S6 kommentarer

Det är synd om Per Gudmundson på SVD, han hittar inga flotta restauranger för elitmänniskor och rika på Kuba. För den genomsnittlige kubanen är detta knappast ett problem idag. I motsats till sina fränder i många andra latinamerikanska länder slipper de riskera att stå utan mat. Länder där det samtidigt finns oerhört flotta restauranger med oerhört dyr och god mat för de rika och privilegierade.

Frågan är vilket som är bäst för den fattige. Brist på lyxrestauranger eller brist på mat. Jag vet svaret, men vad anser egentligen Gudmundson när han far runt på Kuba med sina ilandsproblem.

Därmot är jag överens om att planekonomi i den mening att verksamheten för små restauranger och caféer ska planeras i centrala statliga institutioner, är mycket ineffektivt just när det gäller sån småskalig verksamhet som detta är. Jag anser att marknadsekonomi också har en funktion i ett socialistiskt samhälle. Därmed anser jag också, i likhet med nationalekonomen Sten Ljunggren och Johan Ehrenberg på tidningen ETC att marknad och kapitalism inte är samma sak.

Gudmundson raljerar också över att Kuba är det ekologiskt hållbart samhälle. Men det har inte med det han raljerar om att göra (om det han skriver överhuvudtaget är sant). Det har med hur jordbruket fungerar och med att privatbilismen inte är utbyggd och prioriterad att göra. Det är grymt tröttsamt med såna okunniga ledarskribenter som Gudmundson. Som gnäller över ilandsproblem och som sprider rena dumheter i sina ledarstick, blogginlägg och ledare.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

————————————————————————-
Lite lästips i bloggosfären: Alliansfritt Sverige om JAS, Björnbrum om valet i Nepal och RoyaMatilda om polisen.

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

6 svar på “Gudmundson hittar inga lyxrestauranger”

  1. Åja. De ”vanliga människorna” i DDR hade det inte så kul heller. Jag var där 1983 och minns de horribla matställen vi stannade på, där ”vanligt folk” åt. Jag såg ingen som svalt, och väl var ju det. Men maten var av de sämsta råvarorna, knappt tillagad, serverad på slarvigt diskade tallrikar. Så där höll det på, både på vägkrogar och vårt hotell i Leipzig. Ett system som höll folk med grisföda. (Vågar jag gissa att ”folkets” partitoppar aldrig skulle sätta sin fot på dessa matställen?)
    Jag brukar inte ha särskilt mycket till övers för de ofta reaktionära stollerierna på SvD’s ledare, men det finns heller ingen anledning att reflexmässigt försvara diktatoriska system som överlevt sig själva.

  2. Ja, jag har också varit i DDR (som i övrigt uppvisar få likheter med Kuba idag, någost som kubanska partimedlemmar också konstaterat (ex. Celia Hart). Jag känner igen problemet och pekar i mitt inlägg på orsakerna och länkar till mitt förslag på en lösning. Får jag lov att ber er läsa ordentligt innan ni kommenterar.

  3. Du presenterar det som om man är tvungen att välja mellan att ha lyxrestauranger och hungrande människor på gatan eller inga dito restauranger och mat åt alla. Det är en falsk dikotomi du lägger fram. Det är klart att man kan ha bägge två! Känns som om du bara skriver detta för att du så gärna vill gnälla på Gudmundson. 🙂

    En glädjande nyhet från Kuba är dock att de tillåter privat användning av mobiltelefoner nu, även om man är tvungen att betala ett par månadslöner för att få tag på en från telefonmonopolet. På kommunikationsområdet öppnar det ju upp möjligheter likt de man fått i afrikanska länder, där bönder kunnat använda mobiltelefoni för att lättare ta reda på marknadspriser på varor innan de tar sig till centralorter, et cetera.

    Notis hos Wired:
    http://hosted.ap.org/dynamic/stories/C/CUBA_CELL_PHONES?SITE=WIRE&SECTION=HOME&TEMPLATE=DEFAULT

  4. Gustav: Det är klart att man kan ha bägge två (lyxrestauranger och ingen matbrist). Det är den svenskavälfärdsstaten ett exempel på. Men jag är liksom inte för att vi ska ha en grupp svinrika människor med mer makt än vad andra har.

  5. Hittade en del riktigt, riktigt bra restauranger i Kuba, även om det kubanska köket i allmänhet var tämligen uselt. Hummer i tomatsås, brrrr! Gudmundsson måste helt enkelt ha litat för mycket till Lonely Planet.

Kommentarer är stängda.