Polisiär korruption

Det är vad det handlar om i Peter Althins och Nils-Eric Schultz debattartikel i DN. Enligt det två juristerna (åklagare resp. advokat) undanhåller polisen i Stockholm och ett par andra svenska städer regelmässigt bevis i rättegångar. Detta i namn av att skydda tjallare. Agerandet är lagvidrigt och har inneburit upprättande av falska dokument, falska beslagsprotokoll, falska förhörsprotokoll osv.

Bevis och dokumentation har medvetet förstörts eller försvunnit. Det hela är vansinnigt och att likna med förhållanden i länder som normalt betraktas som otroligt korrumperade. Som de skriver i artikeln:

Chefs-JO Mats Melin, har i en nyligen presenterad utredning avseende det här agerandet, liknat situationen med ”Vilda Västern”, i meningen ”laglöst land”. Justitiekansler Göran Lambertz har i såväl tv som radio, under de senaste veckorna, framfört att polisen genom det här agerandet gör sig till ”en stat i staten”.

Det är precis vad det handlar om. Delar av polisen verkar ibland anse att de står ovanför lagen. Att de inte behöver agera som vi andra. Det viktiga är att sätta dit folk, oavsett om det finns bevis eller inte. Oavsett omdet egentligen finns motstridiga bevis leer inte. Inte bara polisen dessutom, det finns åklagare och domare som är väl medvetna om förfarandet och som spelar med. Som agerar lika lagvidrigt och korrumperat.

Vi som följde och var med om rättegångarna efter Göteborg 2001 är väl medvetna om rättsrötan i det svenska rättsväsendet och inom polisen. I de rättegångarna var det legio, normalt, att man bevis försvann, att dokument förstördes, att bevisning, som vi senare uppdagade fanns, aldrig användes, att poliser bevisligen ljög osv.

Det hela leder till felaktiga straff, att folk blir brottslingar när de annars inte skulle varit det. Att andra, riktigt grova kriminella går fria. Hur illa det faktiskt är illustreras också intressant om det två böcker, Hanteraren av Dick Sundevall och Infiltratören av Lasse Wierup. Och illa är det:

I boken ”Hanteraren” som kom ut i dagarna redogör författaren och rättsjournalisten Dick Sundevall, detaljerat för bland annat en sekretessbelagd utredning, som visar vad som utspelar sig i ”laglöst land”. Hur grova brottslingar går fria för att polisen döljer bevisning som tillkommit med alltför ”okonventionella metoder”. Hur andra döms i fall där infiltratörer och provokationer haft avgörande betydelse, men där domstolen, försvarare och ibland även åklagare, inte informerats om att väsentlig bevisning gömts undan eller förstörts.

De här så kallade ”okonventionella arbetsmetoderna” har varit systematiserade och förankrade i högsta ledningen för Stockholmspolisen – och är så än i dag. Inget tyder på att något väsentligt förändrades när Carin Götblad tillträdde som länspolismästare och bytte ut ledningen för länskriminalen. Verksamheten pågår med i stort sätt samma metoder idag och antalet utbetalningar per år till informatörer och infiltratörer har ökat med 73 procent under Götblads ledning.

Det enda fall där det fullt ut kommit fram hur polisen agerat med sådana här metoder, gällde hälerimålet efter tavelkuppen mot Nationalmuseet. Det resulterade i att Högsta domstolen (HD) i december 2007 helt frikände de män som tidigare dömts till fyra års fängelse i tingsrätten. HD ansåg inte att det kunde föras i bevis att männen hade utfört brottet, om de inte hade blivit utsatta för den provokation som polisens gillrade fälla innebar.

Hur många andra har på felaktiga grunder dömts till långa fängelsestraff som de nu avtjänar? Och hur många grova brottslingar som polisen har haft bevis mot, har frikänts för att polisen, med eller utan åklagares medverkan, gömt undan bevisning som framkommit med felaktiga metoder?

Denn autveckling inom polisen är en del av det som leder fram mot det obehagliga samhälle som beskrivs i Roberto Savianos bok Gomorra. Den handlar om Neapel, låt oss hoppas att vi kan stoppa utvecklingen mot ett liknande samhälle. Men för det krävs det en anna politik. ett förstärkande av staten. Slut på privatiseringar och nedskärningar inom offentlig sektor och mer resurser till förskola, skola och fritidsverksamhet.