Viktigt med rättegångar mot gangstergängen

Två personer med anknytning till Brödraskapet Wolfpack (en är medlem) har anhållits för bombattentatet mot åklagaren Barbro Jönsson. Tillsammans med rättegångarna i Göteborg mot Bandidos och postterminalrånarna (kruthusrånet) har polisen och rättsväsendet därmed slagit hårt mot fler av de större gänggrupperingarna i västra Sverige. Det är naturligtvis extra viktigt att ett attentat som en åklagare inte förblir olöst som Lasse Wierup säger i DN:

– För rättsväsendet är det symboliskt oerhört viktigt att ett brott mot en av dess främsta företrädare inte förblir olöst. För medlemmar i kriminella organisationer är det en signal om att de inte kan räkna med att komma undan även om det gått ganska lång tid.

Barbro Jönsson har själv skrivit en debattartikel på Newsmill där hon hävdar att det finns 3-4 sorters kriminella grupperingar:

När vi inom rättsväsendet pratar om organiserad brottslighet har vi hittills syftat på tre, eller fyra, olika sorters grupperingar. De första är de redan nämnda som vi brukar sammanfatta under begreppet 1 %-gäng (mc-gängen med supportergrupperingar). Närbesläktade är de s.k. fängelsegängen, exempelvis Brödraskapet Wolfpack. Sedan finns det gängbildningar i förorterna och etniskt sammansatta ligor och nätverk. Idag kan man enligt min uppfattning lägga till familjer och en motsvarighet till de danska gadebanden.

De två sistnämnda grupperingarna kan sägas vara nya på kartan i varje fall för svenska förhållanden. En kort beskrivning.

Med familj avser jag just en familj i traditionell bemärkelse, med biologiska och andra släktskapsband. En sådan familj kan bestå av flera tusen medlemmar och finnas i flera länder. Makten utgår oftast från en huvudman i släkten.

En annan sorts grupperingar som visat sig under sommaren i Göteborgsområdet är olika kriminella personer eller grupper som gått samman i löst sammansatta nätverk och som haft som syfte att göra motstånd mot det mer etablerade grupperna. Medlemmarna behöver inte vara desamma på kvällen som på morgonen samma dag. De har kommit hit via Köpenhamn där de fått beteckningen gadeband. Motståndet mot de mer etablerade grupperna handlar inte om principer utan om revir och arbetsområden.

Hon diskuterar också Roberto Saviano och hans bok Gomorra, som ju handlar om camorran i Neapel och hon diskuterar hur Sverige riskerar att hamna i samma situation om inget görs. Något jag själv tidigare skrivit om. Barbro Jönsson menar också, precis som jag att det inte bara handlar om rättsväsendet om den organiserade brottsligheten ska kunna stoppas utan om hela samhället:

Med vi menar jag hela samhället och inte bara rättskedjan. Så länge det finns förutsättningar för den organiserade brottslighetens verksamhet på grund av brister i lagstiftningen, upphandlingsreglerna t.ex., eller på grund av att vi kan för lite och vågar för lite har det ingen som helst betydelse att de enskilda gärningsmännen grips, lagförs, döms och avtjänar sina straff, för när de kommer ut är det bara att fortsätta där man blev avbruten. Frågan om att hantera den organiserade brottsligheten är alltså en fråga som gäller hela samhället och alla oss som bor här. En bra början vore t.ex. en genomlysning av all lagstiftning och hur den fungerar, eller inte fungerar, när man skall vidta åtgärder för att förhindra den organiserade brottslighetens verksamhet.

Detta är något som jag menar att den nuvarande regeringen inte fattat. Inte den förra heller förresten. Som det är idag gynnar upphandlingsregler, sociala nedskärningar och arbetslöshet de kriminella gängen och deras tillväxt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements