Det tycks Elise Claeson som idag skriver på ledarsidan i SVD tycka. Hon menar att vi måste kunna säga nej till välfärd och trygghet. Då blir vi lyckligare och bättre människor skriver hon och sedan jämför hon välfärdssystemen med rökning.
Om det vore så att människor inte ville ha ekonomisk trygghet, säkerhet och möjlighet till all tänkbar vård och trygghet som finns, så skulle väl alla rika väldigt snart sänka sina löner, inte ta in på privata kliniker utan vänta i sjukvårdsköerna som alla andra osv. Men de gör inte det. Därför att människan självklart vill kunna utnyttja den trygghet som det finns möjlighet till. Rika har mycket pengar och är därför trygga.
Fattiga är beroende av kollektiva välfärdssystem för att var trygga och därför behövs välfärdssystemen. För skulle dessa avvecklas, vilket är konsekvensen av Claesons tankar, så är det fattigas trygghet som tas bort. De rika behåller ju sina pengar och sin trygghet.
Allra värst av de svenska välfärdssystemen verkar, i Elise Claesons värld, förskolan (dagis) vara. Detta trots att forskning visar att förskolebarn klarar sig bättre än andra. Dessutom är förskola en förutsättning för att män och kvinnor ska ha samma möjligheter och för att vi ett modernt samhälle överhuvudtaget ska sätt barn till världen. I länder där det inte finns förskolor föds få barn (ex. Italien) och kvinnor har sämre möjligheter i samhället än män.
Men det förstås, ytterst är det ju jämställdheten som gör oss sjuka enligt Elise Claeson. Det hon skriver är reaktionärt, utan vetenskaplig grund och faktiskt rent rätthaveristiskt. Varför publicerar SVD en sån smörja?
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Trygghet, Elise Claeson, Välfärdssystem, Jämställdhet, Förskola, Social rättvisa, Social välfärd, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jaa! det var en suverän punkt! De rika är trygghetsnarkomaner, det är därför dom vill ha så mycket pengar!
Jag kan hålla med om att det är naivt att tro att någon vill lägga sitt liv i statens händer, men Elise Claeson har en poäng: Det finns flera undersökningar som visar att den psykiska ohälsan är hög i Sverige, och vi har (åtminstone haft)internationellt sett höga sjukskrivningstal. Om man inte köper Elises förklaringsmodell, som materialistisk individualism, kulturlöshet, osv., får man gärna presentera en egen. Det finns en pressumtion för att mycket av det som utmärker vår tid också är förklaringen.
Barn som har gått på dagis kan bli bättre rustade i livet på ett vis. Samtidigt får vi en mer narcisisstisk generation, efersom barn kanske inte blir sedda på dagis. När det gäller att kvinnor i länder utan förskola har sämre möjligheter än män, tror jag inte, i likhet med Elise Claeson, att ytligt självförverkligande leder till den ultimata lyckan.
Rättelse: Jag menar mer att det finns en torftighet i att sätta sin egen lycka och sitt självförverkligande högst.
Här finns en alternativ förklaring till eventuellt ökande psykiska problem: http://www.monbiot.com/archives/2006/07/07/willy-loman-syndrome/
I korthet: Hela vår omgivning tutar i oss (och särskilt barn och ungdomar) att de kan bli hjältar och idoler bara de anstränger sig det allra minsta, men de flesta blir det inte, och anklagar sig själva för detta.