I motsats till många borgerliga debattörer så menar jag att upphovsrätt är en slags äganderätt. Inskränkningar i upphovsrätten är därmed en slags inkränkningar i äganderätten. Nu är ju detta inte heller nåt som är okänt i kapitalistiska länder och framförallt inte i Sverige. Allemansrätten och strandskyddet som infördes på 1970-talet är klara inskränkningar i äganderätten. Andra inskränkningar återfinns inom kulturvården och i gruvlagstiftningen liksom när det gäller utnyttjandet av mark för telemaster och liknande.
En beskrivning av vad allemansrätten är kan man få på Allemansrättens hemsida. Där står bland annat:
Man kan också se allemansrätten som en frihet; friheten att vistas i naturen utan detaljerade regler. Det är en frihet under ansvar. Vi måste visa hänsyn mot omgivningen och vara rädda om andras egendom.Kort sagt: Inte störa – inte förstöra.
Det finns ett stort antal inskränkningar i allemansrätten. Sådant stadgas ofta i brottsbalken, men speciella bestämmelser gäller för naturreservat och en del annat.
Brottsbalkens 12 kap 2 § säger:
“Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant som ej är berett till bruk dömes för åverkan.”
I detta fall rör det sig om saker som man bedömde att markägaren kunde ha ekonomiska intressen av. Sådant får man alltså inte plocka eller ta med sig.
Kommentaren på Allemansrättens hemsida om detta:
Lagtexten är ålderdomlig vilket kan göra tolkningen osäker med utgångspunkt i nutida förhållanden. Betydelsen av ollon som föda åt svinen har minskat, och inte heller är så många markägare bero-ende av bast och kåda.Klart är att man inte får hugga ner eller på annat sätt skada väx-ande träd. Buskar nämns inte i lagen, men att till exempel ta en en-buske är knappast tillåtet. Att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar kan ses som skadegörelse eller åverkan.
Jakt och fiske omfattas dock inte av allemansrätten:
Jakt får endast bedrivas enligt reglerna i Jaktlagen. Att ta fågelägg, skada bon eller försöka fånga däggdjur eller fåglar räknas som jakt och är förbjudet.
Fiske ingår inte i allemansrätten. Men sportfiske med handredskap är fritt utmed kusterna och i våra fem största sjöar, med vissa undantag. Det fria fisket omfattar inte fiske med nät. Inte heller ingår trolling och dragrodd eller laxfiske längs Norrlandskusten.
Nog om inskränkningar i allemansrätten. Nu till den viktigare frågan om huruvida allemansrätten innebär en inskränkning i äganderätten. Självklart gör den det, markägaren kan inte hindra någon att utnyttja en del ekonomiska resurser på hans mark, exempelvis är kommersiell bärplockning tillåten liksom naturligtvis var och ens plockning av bär och svamp för eget bruk. Markägaren kan inte heller hindra andra människor att beträda hans mark och använda den till olika fritidssysselsättningar. Om det hela översattes till företagandets område skulle det innebära att du får sälja bolaget, men du (som ägare) har inte rätt att bestämma vem som får befinna sig i lokalerna, du har inte rätt till alla sålda produkter och inte hur företaget ska styras. Klara inskränkningar i äganderätten alltså.
Strandskyddet återfinns numera i miljöbalken där det finns en rad bestämmelser som faktiskt inskränker äganderätten, exempelvis:
6 § Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.
Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.[…]
3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1-11 inte komma till stånd. Lag (2005:571).
4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionerna.
Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 samt 4 a § 1–6, 9 och 10 komma till stånd endast på platser där det redan finns anläggningar som omfattas av bestämmelserna i 17 kap. 1 och 4 a §§. Lag ( 2005:571).5 § Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylarna-Helags, Skäcker-fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken- Borgafjällen, Marsfjällen-Vardofjällen, Artfjället, Tärna- Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.
Specifikt om strandskyddet står:
13 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag.
Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet.14 § Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Området får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften.
Ett beslut om att utvidga strandskyddet skall gälla omedelbart även om det överklagas.15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna att ett strandskyddsområde som uppenbart saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften inte skall vara omfattat av strandskydd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna att ett strandskyddsområde som avses ingå i en detaljplan
eller omfattas av områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10) inte längre skall vara omfattat av strandskydd, om det finns särskilda skäl. Upphör området att ingå i en detaljplan eller att omfattas av områdesbestämmelser inträder åter strandskydd. Lag ( 2002:175).16 § Inom strandskyddsområde får inte
1. nya byggnader uppföras,
2. byggnader ändras så att de kan tillgodose ett väsentligen annat ändamål än de tidigare har använts till,
3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för bebyggelse som avses i 1 och 2,
4. andra anläggningar eller anordningar utföras som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter, eller
5. andra åtgärder vidtas som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtar ter.
Dvs, det finns gott om markområden där markägaren inte kan förfara som den vill med sin mark. Det är inskränkningar i äganderätten det handlar om.
Detsamma är fallet om man inför en digital allemansrätt. Det innebär en faktiskt inskränkning i äganderätten. I detta fallet till digitalt material och digital kopior av annat material. att tro att det inte utgör en sinkränkning i äganderätten anser jag vara ett felaktigt ställningstagande. Även om det finns borgeliga skribeneter (bl.a. i Economist), som menar att upphovsrätten är svagare än äganderätten. Det stämemer, men upphovsrätt är ändå en del av äganderätten. Och inskränkningar i upphovsrätten blir därmed inskränkningar av äganderätten. Naturligtvis inget jag har något emot, men jag tycker de borgerliga debattörer som hävdar nåt annat än att upphovsrätt är äganderätt, är hycklare.
Sammantaget menar jag också att det är helt i linje med annan svensk lagstiftning som redan idag inskränker äganderätten på en rad olika områden att inskränka äganderätten även på kulturella verk och på digital information. Jag tror den typen av inskränkningar ofta är nödvändiga för att ett samhälle ska fungera solidariskt och effektivt. För att ett samhälle ska vara till nytta för alla.
Läs också Stöld är samhälleligt och socialt betingat
Intressant?
Bloggat: Badlands, Troberg, Widén,
Borgarmedia: AB, SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Piratkopiering, Allemansrätt, Äganderätt, Strandskydd, Digital allemansrätt, Kapitalism, Internet, Natur, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Nice tänkte själv skriva idag om det här men har aldrig tänkt på det där med allemansrätten osv. Jättebra vinkel på saken.
Det finns inget som helt skyddat i alla lägen för evigt. Hela immaterialrätten är full av begränsningar av ensamrätten (eller äganderätten). Olika saker har olika skyddstid. Inskränkningar av ensamrätten är absolut naturliga och nödvändiga, som du skriver. Och inskränkningarna finns redan nu.
Att hitta balansen inom immaterialrätt är aldrig lätt. Vart gränserna dras är alltid ett avvägande mellan samhällsnyttan och ägarens rättigheter. Det finns inga solklara fall. Det är ALLTID en avvägning.
Allemansrätten är lätt att argumentera för. Skadan för ägaren är minimal och nyttan för alla andra är stor. Men även där är det en massa inskränkningar. Frihet under ansvar. Man få inte förstöra för ägaren.
Nyttan i att alla ska ha tillgång till all musik som någonsin gjorts är däremot inte lika tydlig. Gynnas samhället av att andra än The Beatles får sälja deras inspelningar? Antagligen inte. Det kommer antagligen gynna dom som tar över försäljningen, men inte samhället.
En regel inom immaterialrätten är att den inte får hindra nyttig och effektiv konkurrens. Men när det gäller konst så är inte konkurrens-argumentet lika stark eftersom produkten är så knuten till säljaren. Dom flesta vettiga människor VILL nog köpa ett konstverk av konstnären, inte av någon okänd mellanhand.
Vi bryr oss inte om vem vi köper toapapper av, men vi bryr oss om vem vi köper musik av. Vi köper hellre musik dyrt av rätt person, än billigt av fel person. Produkten är personen.
Om en konstnär sätter ett för högt pris på sitt konstverk, så att jag inte har råd att köpa det, så är det något jag får acceptera. Min rätt till konstverket är inte större än konstnärens.
Därför är konst mer skyddat än uppfinningar t.ex. Där är allmännyttan stor i att alla har del av den tekniska utvecklingen.
Allmännyttan i att alla ska få lyssna på Madonna när dom vill har ännu inte styrkts.
Exakt, och därför bör inte konglomeraten tillåtas begränsa ”allmännyttan” i fildelning. Om det handlade om artisten/upphovspersonen så kan de helt enkelt öka deras arvoden och tjäna lite mindre själva. Eller hitta på nya sätt att dra in pengar på. Det går inte att ta död på den tekniska utvecklingen. Men som jag ser det är dessa instutitioner illegitima i vilket fall som helst.
Allemansrätten är nu inte allmän i hela Europa. Vi behöver bara ta oss till England för att ständigt träffa på dessa skyltar om att ”Trespassing will be prosecuted”. Där har man inte alls samma möjligheter som vi, att fritt vistas i naturen. Jag bara väntar på att svenska markägare ska börja kräva samma rätt till absolut privat ägande och nyttjanderätt av all mark i Sverige som nere i Europa och i England, via EU. Är helt övertygad om att allemansrätten avskaffas även i Sverige framöver och pga EU, i den heliga privata äganderättens namn.
Men tänker man efter, så var en gång landet en gemensam ägodel, det fanns egentligen inget privat ägande av mark. Marken ägdes av byn gemensamt och naturtillgångarna delades mellan den som bodde i byn, kunde nyttjas av dem alla. Men så småningom, framför allt genom skiftena och delvis genom förläningar, som dock inte var lika vanliga i Sverige som nere på kontinenten där feodalismen var mer utpräglad, kom marken att tillföras enskilda ägare, en slags stöld av gemensam egendom från vanligt folk med andra ord. Den underlättades förstås också av urbaniseringen, då en massa människor inte längre bodde på landsbygden. Vi fick dock kvar allemansrätten – så länge den nu varar som sagt.
Vad var det han sade Karl Marx: All egendom är stöld. Det hade han alldeles rätt i.
Aristokraterna argumenterade under inledningsskedet till franska revolutionen att deras rätt till böndernas produkter var äganderätt och därför helig. Den argumentationen gick inte hem hos den mer borgerliga publiken, som alltså inte lät sig förblindas av begreppet ägande. Som bekant bytte de fot bara några månader senare, när de aristokratiska rättigheterna hade avskaffats och borgerskapets rättigheter hotades.
Allemansrätten kan antingen ses som en inskränkning i äganderätten, eller också som ett annat sätt att se på rättigheter.
Den absoluta äganderätten var något som romarna hittade på och som efter att ha legat i glömska under tusen år grävdes upp igen av universitetsjurister som gjorde begreppet populärt bland överklassen.
Under mellantiden rådde olika slag av nyttjanderätter. Det senare är gängse i alla typer av samhällen över hela världen och över hela historien och var starkt i Noreuropa långt in i den nya tiden – ja, det är fortfarande inte dött. Nyttjanderätterna innebär att det aldrig finns några absoluta rättigheter – en person kan ha rätt att odla medan en annan kan ha rätt att jaga och en tredje har rätt att plocka bär.
Oftast var också alla rättigheter noga kopplade till skyldigheter, vilket gjorde begreppet mindre populärt hos de besittande.
Om man så vill kan man se den rättighetslagstiftning som började under tidigt nittonhundratal och som garanterade sjukersättningar och pensioner som ett stärkande av nyttjanderätten på bekostnad av äganderätten.
Emanuel har rätt i att gränser för olika rättigheter måste dras. Men dessa gränser blir svårare att dra rationellt om man förvirras av tron på absoluta äganderätter.
En fildelningsavgift (obligatorisk – något annat skulle inte fungera legalt) skulle ju ge mer pengar än både Skivförsäljning och DVD-försäljning ger mediaföretagen. Så man kan ju undra varför det finns motstånd till ett sådant förslag, det innebär liksom inte att du får köpa piratkopierade filmer på Coop eller ICA för en femma. Idag samlar stim in 1 Miljard kronor om året, i morgon kanske det är nästan 4 Miljarder. Men det kräver att de ändrar sig. (Skivförsäljningen är på 750 Miljoner och DVD-försäljningen är på 2.1 Miljarder)
Själv är jag liberal/konservativ, men det du skrev här är faktiskt vettigt (kanske är en förolämpning för en vänstermänniska? ;-)).
Har inte sett vinklingen ”digital allemansrätt” förut. Tycker det låter som en bra idé. Vi behåller upphovsrätten, men lagstiftar även om nyttjanderätt för allmänheten. Perfekt!
Äger själv en del skog, och tycker det är helt rimligt att alla (inklusive skivbolagsdirektörer) får plocka svamp i min skog. Att vi dessutom har hårda lagar som reglerar mitt skogsbruk är också rimligt.