Den brittiska organsiationen Campaign Iran har publicerat ett uttalnde som på många sätt kans ägas uttrycka min ståndpunkt i förhållande till demonstrationerna i Iran:
Campaign Iran is an organisation which works solely with the aim of halting the threat of war and the continuing sanctions on Iran. Therefore, we clearly do not express an opinion on individual candidates within the Iranian election, nor any particular preference.
However, as an activist based campaign we always support the right of protest and condemn the repression of any demonstrations in Iran from the state. We support democracy and human rights in Iran and believe that the current movement which has taken to the streets vindicates our position that the Iranian people, and only the Iranian people, have the ability and the right to make change in Iran as they best see fit. It is clear that the democracy movement can fight its own battles and we support their struggle.
Through the revolution of 1979 Iranian society rejected the colonial mindset of foreign influence and still carries this position today. Those who argue for a ‘war of liberation’ can look both to the situation in Iraq and Afghanistan.
In addition we strongly believe that the current situation must not be used as an excuse for war or further sanctions. We fear that any instability within the country could be used as a pre-text to launch an attack on Iran and we, along with the Iranian people, stoutly reject such an eventuality. We stand against the hijacking of this movement from any western power, in order to weaken Iran as an obstacle to imperialism.
We call on international anti-war activists to support the right of Iranians to protest and bring about change, free from the influence of Western leaders. We must continue to play our role and limit the threat of war which only serves to strangle any movements for change.
Alltså, den iranska befolkningen själva måste få utforma sin framtid utan att västliga stormakter lägger sig i, styr och ställer. Inga mer sanktioner ska införas mot Iran och inte heller ska man hota med krig eller isolering. Man bör öppna upp mot Iran istället för att isolera landet. Ingvar Kamprads idé om att bygga ett Ikea i Iran kan var en del av ett sådant närmande mellan väst och Iran.
Den iranska prästregimens förtryck av folket och våld mot demonstrationerna måste fördömas och folkets rätt att protestera och demonstrera försvaras. För det iranska folkets rätt till självbestämmande och för rätten till demokrati.
Intressant?
Bloggat: Jinge, Röda Malmö, Esbati, Deepedition,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, AB1, 2, EX1, 2, 3, 4, GP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Demokrati, Demonstrationer, Förtryck, Repression, Diktatur, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag hoppas att sverige kommer med bättre uttalande, allt staten sagt hittills har bara varit pinsamt. Öppna sveriges ambassad i iran och ta emot skadade och de som behöver skydd, precis som norge, danmark etc har gjort!
KOM IGEN FOLKET! VISA ATT VI INTE TÄNKER ACCEPTERA DETTA! Det är ALLAS ansvar. Vi är alla människor.
Bra artikel! Du kunde inte ha sagt det bättre själv.
Det som händer i Iran e verkligen oacceptabelt…människor slaktas på gatorna, de behöver hjälp.
Det är mycket jag inte förstår med protesterna i Iran, och som gör mig spontant skeptisk:
– de svenska/västerländska mainstream-mediernas förbehållslösa stöd
– att USA har velat få bort den iranska regimen under hela dess existens
– att de för all del inte särskilt trovärdiga mainstreammedierna försäkrar att det är medelklassen som inte gillar Ahmedinejad medan han stöds av bönder och sluminvånare
– att stödet för Ahmadinejad verkar bero på att han vill upprätthålla de subventioner för nödvändighetsvaror som är en livsnödvändighet för de fattiga och som resten av världen, påhejad av IMF, har avskaffat.
Det kan finnas fakta och sammanhang som innebär att protesterna ändå bör stödjas. Men vilka är de? Jag har inte sett några någonstans.
Demokratifrågan är en anledning. Det man kräver är demokrati. Dessutom ifrågasätts det där med bödnernas och fattigas stöd för Ahmadinejad av många. Exempelvis här:
http://www.chathamhouse.org.uk/files/14234_iranelection0609.pdf
Bussförarna, en erkänt radikal arbetargrupp i Iran stöder också protesterna.
Oppositionen mot Chavez kräver också demokrati. Liksom USA skyllde på demokrati när man invaderade Irak, utan alla jämförelser i övrigt. Jag skulle vilja ha lite mer konkreta belägg för vem som står för vad. För närvarande har jag lika vaga föreställningar om protesterna i Iran som om dom i Thailand för lite sen – men är som sagt mycket misstänksam med anledning av det helhjärtade stödet från DN och SvD.
I Thailand så är det ju ingen större skillnad på sidorna. Möjligtvis att den sidan som störtades var bättre för de fattiga. Trots att det också är en borgerlig gäng.
Men detta är inte samma sak. Iran har en diktatur. Det hade inte Thailand. Det är möjligt att de som villstörta prästerna är borgeliga, men må så vara fallet. Prästdiktaturen är knappast något vi kan ge stöd till ändå.
Vilka är det som vill störta prästerna? Du syftar inte på de som demonstrerar för Mousavi, va?
Vad Mousavi vill har jag ingen aning om. Men vad många gatorna vill är betydligt mer än vad Mousavi vill. Denne vill gärna hålla igen vad jag förstår. Och om Iran får en mer demokratisk författning, fast fortfarande med präster vid makten så är väl det en bra utveckling, eller? Så självklart måste protesterna ges stöd. Och det finns radikala organisationer som deltar och som man kan ge stöd.
Med andra ord är uttycket ”störta prästerna” felaktigt och någon sorts västerländskt drömtänkande. Demokratiska reformer däremot är något annat.
Hampus: Eller en metafor, En slags symbolism. Det spelar i sammanhanget ingen roll. Ungefär som när man säger ”Krossa borgarstaten”
Självklart spelar det roll i ett sånt här läge. Det blir ur ett västerländskt eller ateistiskt perspektiv en idealisering av de som protesterar. Tro och förhoppningar som i praktiken enbart kan grusas. Symbolism är något man ska akta sig för.
I praktiken kan det ju mycket väl vara så att de som protesterar blir svikna av båda sidor i konflikten som istället gör en egen maktuppgörelse. Och som sedan tillsammans letar dissidenter. Det är en kombination av klasskamp, ”klanstrid” och demokratistrid och vilken del som tyngdpunkten ligger på vet vi inte.
Då känns det väldigt fel att ha använt uttryck som ”störta prästerna”.