Mona Sahlin känner skam – jag känner stolthet

Jag var en av de personer som var med och bildade kampanjorganisationen Flyktingamnesti 2005. Kampanjen bildades för att driva frågan om amnesti för gömda flyktingar som fanns i Sverige. Dvs sådana som fått avslag på ansökan och som levde i ett slags limbo eller som gömda i Sverige skulle få rätten att stanna. En engångsgrej för att rensa bort alla köer i samband med att flyktinglagstiftningen ändrades och migrationsdomstolar infördes.

Bland de som levde i detta ingenmansland i det förväntade paradiset Sverige och de som levde gömda i det land som torst allt visade sig vara nåt helt annat än ett paradis så var det vanligt att barnen for (och far) extra illa och gick in i ett slags vegetariskt tillstånd. Detta var och är de kallade ”apatiska barnen”.

Vi inom kampanjen Flyktingamnesti 2005 vann en seger och mängder med flyktingar fick stanna på grudn av en tillfällig lag. De apatiska barnen försvann som genom ett trollslag. Numera har de återkommit då vi återigen har en situation där flyktingar lever under osäkra förhållanden i vårt land.

Det var främst två riksdagspartier som var motståndare till amnestin, dåvarande regeringspartiet socialdemokraterna och det nuvarande dominanta regeringspartiet moderaterna. Den ansvarige ministern Barbro Holmberg gick till den ena överdriften efter den andra, bland annat om de apatiska barnen, som hon förnekade totalt. Mona Sahlin gör rätt som skäms och jag gör rätt som är stolt. Även media borde skämmas då deras rapportering var under all kritik och de framställde flyktingarna som mindre värda och som simulanter.

Läs mer om Flyktingamnestikampanjen:

Intressant?
Borgarmedia: NM,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Apropå detta, så undrar man ju varför inte mer gjordes efter vår polisanmälan om flyktingbarnen?