Regeringens omvända Robin Hoodpolitik leder till opinionsunderläge

Regeringens politik, att ta från de fattigaste i samhället, sjuka, förtidspensionärer, arbetslösa osv och ge till de rika lönar sig uppenbarligen inte hos väljarna. Enligt den senaste opinionsundersökningen från Sifo så drar de tre oppositionspartierna ifrån. Det är en konsekvens av regeringens omvända omfördelningspolitik som gynnar folk med stora förmögenheter, stora hus och markegendomar, såna som Ane Maersk McKinney Uggla, godsägande grevar och baroner, familjen Westerberg, familjen Persson och familjen Lundberg. Det är den här typen av människor som främst gynnats av regeringens politik.

Claes Arvidsson, regeringens ivriga försvarsadvokat och de rikas handgångne man på SVD, utropar ändå stolt att företagarna snart är fler än de förtidspensionerade. Men det beror ju till stor del på att folk inte har nåt val. När man är fråntagen ersättning för sjukdom, fast man är sjuk, när man är utstämplad från a-kassan osv så har man ju inget val. man måste ju försöka överleva på nåt sätt. Att starta firma kan då vara ett sätt att försöka hanka sig fram. Tror sjutton att företagarna blir fler då, men det är ju egentligen ingen positiv utveckling.

Att oppositionen drar ifrån kommenterar moderaternas partisekreterare Per Schlingman med ”Det är ett öppet läge”. Men för mig är det uppenbart att det är arbetslösheten och osäkerheten hos Sveriges arbetare och fattiga som lett till att oppositionen leder i opinionsundersökningarna:

–Väljarna utgår från sakpolitik och ideologi. Runt valet 2006 fanns en majoritet som uppgav att de ideologiskt låg till höger. 2008 hade det ändrats till en liten majoritet som ideologiskt var till vänster.

–Med en arbetslöshet på 8–9 procent är det också många som känner någon som är arbetslös. Här finns en oro för att själv bli drabbad, ett egenintresse, och det är inte längre säkert att alliansen har sakfrågeinitiativet när det gäller jobbpolitiken. Det vann de valet på 2006, nu är det mera jämnt och det är den fråga som kommer att avgöra valet, säger Sören Holmberg.

Om kristdemokraterna (KD) och/eller centerpartiet (C) dessutom ramlar ur riksdagen, vilket är fullt tänkbart, så blir det än svårare för en borgerlig regering att fortsätta regera. Däremot kan det bli så att det oärliga, lögnaktiga, rasistiska, islamofobiska, ungdomsfientliga, flyktingfientliga, kvinnofientliga, fascistiska och inskränkta partiet Sverigedemokraterna kan komma in i riksdagen. De ligger på opinionssiffror över 4 %. Ur min synpunkt vore detta förstås mycket olyckligt. Men SD:s siffror är lika osäkra som KD:s eller centerns. Sverigedemokraterna kan lika gärna hamna utanför riksdagen.

Intressant?
Bloggat: Jinge, Peter Andersson,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Lasse2

    ”Att ta från de fattiga och ge till de rika” – det var det , utan jämförelse, mest fåniga jag har hört på mycket länge (Gudrun Schyman har ju varit tyst på sistone…). En politik som syftar till att ALLA ska få det bättre leder givetvis till något större klyftor (eftersom människor är olika duktiga på det de gör), men ALLA har fått det betydligt bättre både ekonomiskt och på andra sätt, än vi skulle ha haft det med en s-regering.

  • Anders_S

    lasse2: Nej, alla har inte fått det bättre. Helt fel. Många jag känner har fått det sämre, dvs arbetslösa (cirka 10% av befolkningen), sjuka, pensionärer, utstämplade (syns inte i arbetslöshetsstatistiken), gästarbetare (kolla in hur det är för byggarbetarna som bygger ut fabikerna i Stenungsund) osv. Dvs ganska stora delar av befolkningen.

    Ökade klyftor innebär att en del fått det förhållandevis sämre och det vet man och uppkever man. Så även om arbetare med arbete fått lite mer kvar efter skatt så vet man att de rika fått ännu mer. Dessutom vet man att man kan vara arbetslös eller långtidssjuk i morgon, för det är ju grannen, svägerskan, mamma, en bror osv.

  • Pingback: Tusentals sjuka hamnar i kläm « Ett hjärta RÖTT()