Gemensamt ursprung för FRA och IB

Samma personer och samma intressen som byggde upp Informationsbyrån (IB) var också delvis ansvariga för uppbygget av FRA:s avlyssningsverksamhet och det skedde under samma tidsperiod, det kalla krigets 1950-tal. Förutom det jag tidigare skrivit om Försvarets Radioanstalt (FRA) och dess ursprung, inklusive samarbetet med USA i slutet av andra världskriget och därefter, så var också en del av de personer inblandade som också låg bakom skapandet av IB. Främst gäller detta Birger Elmér, som kom att bli mycket omtalad i IB-affären. Han var också central i skapandet av FRA:s avlyssningsverksamhet:

Birger Elmér föddes 1919 i Jönköping. Han gjorde sin militärtjänst vid Kungl. Älvsborgs regemente, I 15, i Borås. Under 1945 till 1947 läste han psykologi samtidigt som han blev löjtnant vid I 15. Han verkade under en period vid Centrala Värnpliktsbyråns personal- prövningsdetalj och samarbetade då med dåvarande docenten i pedagogik Torsten Husén. I ett brev från försvarsstabschefen Rickard Åkerman till regeringen den 20 oktober 1951 hemställes om att Elmér

beordras tjänstgöra vid försvarsstaben fr o m 22/10 1951 – t v med Stockholm som förläggningsort. Elmér som för närvarande tjänstgör vid centrala värnpliktsbyrån, är avsedd att tjänstgöra vid försvarsstabens utrikesavdelning för visst utredningsuppdrag.(1)

Klart är att Elmér tämligen omgående efter sin anställning på hösten 1951, dels arbetade med “organiserandet samt chefskapet för utrikesavdelningens psykologiska detalj” (det är det som avses med ”visst utredningsuppdrag”),(2) dels satte igång ett projekt som fem år senare mynnade ut i en licenciatavhandling vid Stockholms Högskola. Den går under namnet Propagandaanalys med underrubriken En studie av sovjetiska radioutsändningar på svenska och finska språken 1952–1954. Elmér skriver där mycket knapphändigt om tillkomsten:

Efter diskussioner mellan intresserade myndigheter uppdrogs åt rapportförfattaren att göra en innehållsanalys av det material som stod till buds och som berörde Sverige och de nordiska länderna.(3)

Elmér anger att det rörde sig om “ett par svenska myndigheter” som följt de sovjetiska radioutsändningarna på svenska språket sedan dessa påbörjades. Vidare framgår att det “vid ett av departementen” gjordes en daglig sammanställning av sändningarna.(4) I själva verket hade studien tillkommit på initiativ av överbefälhavaren och efter överenskommelse med UD organiserades hösten 1951 ett särskilt studium av sådan främmande propaganda, som man ansåg förtjänade uppmärksamhet ur militär synpunkt. Verksamheten ombesörjdes ursprungligen av en arbetsgrupp – ”propagandagruppen” – i samarbete med någonting som kallades UD:s radioavlyssningsbyrå.(5)

[…]

Elmér blev med tiden naturligtvis väl insatt i frågan om värdet av att kartlägga främmande länders radiosändningar och när ordföranden i Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, Gunnar
Heckscher, år 1955 ville förhöra sig hos sektion II om vilka staters utsändningar som var av intresse för försvaret, var det Elmér som handlade ärendet.(8) Uppgiften att Elmér stoppades av Undén kan i och för sig vara sann, men Elmér slutförde ändå arbetet den 5 maj 1956. På hösten samma år återkom Beredskapsnämnden till Försvarsstaben med ett förslag om att i fredstid inrätta en permanent central organisation för rundradioavlyssning. Man kom tillsammans med bl.a. FRA, Försvarsstaben, Statspolisen och Radiotjänst överens om att testa förslaget i FRA:s lokaler på Lovön utanför Stockholm under två veckor i november. Till chef för avlyssningsgruppen utsågs Birger Elmér.(9) Om detta finns också en kort notering i dåvarande försvarstabsschefen Richard Åkermans anteckningar. Han skriver där att Elmér ställts till ”psyknämndens förfogande för prov med avlyssning av utländsk rundradio”.(10) Enstaka rapporter finns i MUST:s arkiv som innehåller uppgifter om Elmérs arbete med radioavlyssningen. Vid Fst/In upprättades i juni 1953 en PM baserad på uppgifter från ”löjtnant Elmér, Fst/U”. Den innehåller följande rad:

I svenska radioutsändningar från Moskva har man gjort reklam för frimärksaffären [personnamn + gatuadress] att man där kan inköpa ryska frimärken.(11)

Elmér glimtar förbi också i några andra enstaka rapporter från de första åren. I januari 1952 rapporterade han exempelvis att en anställd inom Sveriges Industriförbund vid en internationell konferens varnat personer för att ansluta sig till den s.k. Caux-rörelsen (kanske mer känd som Moral Rearmament, MRA) eftersom denna enbart riktade sig mot kommunisterna. Elmér kunde också meddela att personen umgicks med den ryske stockholmsambassadören Rodionov. Uppgifterna ledde till registrering.(12) Det är känt att Elmér under sin tid som chef för militärpsykologiska detaljen fick speciella uppdrag utomlands. En uppgift i Kommunistjägarna [en bok, min anm] gör gällande att han vid något tillfälle reste till Budapest i Ungern för att undersöka Raoul Wallenbergs försvinnande.(13) Elmér har själv inför Neutralitetspolitikkommissionen 1993 nämnt att han i samband med nedskjutningen av den svenska DC 3:an i juni 1952 skickades till Wiesbaden med en radarplott i bagaget.(14) Av minnes- anteckningar som efterlämnats av dåvarande chefen för Fst/U, Gunnar Smedmark, framgår också att Elmér fick följa med denne på några resor i Europa, bl.a. till Tyskland och Norge.(15) Chefen för den hemliga underrättelsetjänsten T-kontoret, Thede Palm, påtalade i januari 1953 för Smedmark att denne ”skulle låta bli att engagera amerikaner för att träffa Elmér”.(16) Det var möjligen kontakter som Palm ville ha för sig själv.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Birger Elmér, FRA, IB, Försvarets Radioanstalt, Avlyssning, Informationsbyrån, Avlyssning, Kontroll, Övervakning, Samhälle, Politik