Snart finns det en flock vilda vargar bara 5 mil från centrala Stockholm enligt de rapporter som finns. Det handlar om ett område i Österåker och Vallentuna. Vargreviret är mindre än vad det brukar vara i Dalarna och Värmland, men så brukar vara fallet i områden där levnadsförhållandena är bättre. Vid revirbildning i Österåker-Vallentuna bli läget i Stockholm ungefär detsamma som i Göteborg, där södra gränsen för Bredfjällsreviret bara är cirka 3 mil från Göteborg. För Bredfjällsreviret sträcker sig uppenbarligen nästan ända ner till Kungälv, från Bredfjället mellan Ljungskile och Hjärtum genom skogsområdena i Grinneröd, Ucklum och Västerlanda till Svartedalen med Romelanda på ena sidan och Spekeröd, Jörlanda och Kode på andra sidan.
Det har inte varit några större problem med vargar i det tätbefolkade Bohuslän även om det nämnda området hör till de glesast befolkade. Naturen är mycket besvärlig med bergknallar, dalar, mossar, skrevor och allmänt svårt att röra sig och se långt. Kort sagt en lämplig natur för människa och varg att leva tillsammans. En hanvarg i Bredfjällsreviret fick dock skjutas då den rev många tamfår. Förmodligen på grund av en allvarlig skada som den hade på käken. En skada som eventuellt uppstått när den slogs med en ko i Kroppefjällsreviret i Bohuslän där denna hane hörde hemma innan den blev bortjagad av en annan varghane och flyttade sig till Bredfjället. Bredfjällsflocken innefattar ungefär 10 djur idag.
Hanen i Stockholm är son till en invandrad varg från Finland/Ryssland och är viktig för att minska inaveln i den svenska vargstammen så stockholmarna och upplänningarna får nog räkna med en vargflock i det aktuella området. Vargarna lär inte skjutas så som hänt tidigare med vargar som slagit sig ner där:
Hannen är son till en varg som vandrade in från Ryssland 2007 – en genetisk dyrgrip. Hans gener behövs för att minska inaveln i den svenska vargstammen.
Maj 2008 – han föds i Galven, nordväst om Gävle.
Maj 2009 – lämnar han flocken och börjar vandra för att hitta ett eget revir.
17 juli 2009 – passerar han E18 in i skogarna norr om Österåker och Vallentuna. Sammanlagt en sträcka på nästan 700 kilometer på 30 dagar.
Reviret är bara 10 000 hektar, att jämföra med ett genomsnittligt vargrevir på 80 000 hektar. Reviret ligger intill motorvägar och tangerar flera samhällen. Här har vargar slagit sig ner tidigare också, senast 2008. Den sköts efter tillstånd från Naturvårdsverket.
Intressant?
Bloggat: Annarkia, Jinge,
Borgarmedia: DN1, 2, GP, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Varg, Vargrevir, Österåker, Vallentuna, Bredfjället, Bohuslän, Svartedalen, Ucklum, Spekeröd, Stockholm, Natur, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Mycket positivt får man säga! Det tar död på landsbygdsbefolkningens argumentation om att stadsborna inte lever med vargen och att man inte förstår ”problematiken” i storstäderna.