Engeström – socker och ylle

Del 4 av 13 i serien Skånekapitalet

Edvard Engeström (1821-1899) föddes i Danmark men blev verksam i Skåne. Han var gift med Dorothea Eugenie Heintze (1829-1904).

1869 började anläggningen av en sockerfabrik i Arlöv. Byggherre var Malmö Sockerfabriks AB som startats av bl.a. Per M Elsner, Edvard Engeström och Magnus Möller. August Schmitz styrelseledamot från 1899 till företagets uppgående 1907 i Svenska Sockerfabriks AB. 1907 köptes Malmö Sockerfabriks AB upp av Svenska Sockerfabriks AB. Max Engeström ( (1867-1930) som då var ledande i bolaget sen fadern Edvard Engeström dött 1899 var tveksam till fusionen, men förmodligen lät han sig övertalas av August Schmitz som ju satt i Skandinaviska Bankens styrelse tillsammans med representanter för de största intressenterna bakom en fusion av alla sockerbruk, familjerna Ekman och Tranchell. Max Engeström var gift med Hedvig Margareta Eckardt (1875-1950).

Initiativet till Malmö Yllefabrik (MYA) kom från industrimannen Sten Lewenhaupt. Han lyckades intressera Malmököpmännen Edward Engeström och Rudolf Thomson för projektet och den 8 april 1867 konstituerades bolaget. Rudolf Thomson blev disponent och verkställande direktör. Aktierna fördelades som följer, Sten Lewenhaupt 120, Edward Engeström 38, Rudolf Thomson 24, Oscar Frick 9, P O Peterson 6 och J C Shoug 3.

En finsk brukspatron, Erik Johan Längman, hade under åren 1857-1863 haft en lumpfabrik på tomterna vid Stora Nygatan och Studentgatan samt Södra Promenaden och Malmborgsgatan.

Tomterna och byggnaderna köptes efter Längmans död 1867 av F H Kockum och Edvard Engeström. Byggnaderna restaurerades och maskiner anskaffades och sommaren 1867 kunde verksamheten börja. Under de första åren hade man uteslutande använt handvävstolar men dessa byttes ut mot mekaniska vävstolar vid 1870 talet.

År 1874 blev August Schmitz ledare för fabriksdriften, efter ett tag fick han även ta hand om marknadsföringen som hade varit eftersatt. År 1883 köpte man ytterligare tomtområden inom kvarteret Lybeck vid Stora Nygatan. Schmitz invaldes i styrelsen 1882 och han fick nu självständigt bestämma och representera bolaget.

1877 avled Sten Lewenhaupt efter att ha lämnat verksamheten hösten 1874 och styrelsen 1875. Han hade då på grund av misslyckade spekulationer i järnvägsaktier tvingats sälja av sina aktier i Yllefabriken. Engeström blev då den störste aktieägaren. Lewenhaupt fick därför endast uppleva inledningen på företagets framgångsrika tid. Disponent och kommersiellt ansvarig inför ägarna blev 1877 styrelseledamoten och handlanden Rudolf Thomson. 1875 hade styrelsen också utökats från tre till fyra personer. Nyvalda var handlandena P O Peterson och J C Schoug.

Från 1882 var August Schmitz näst störste aktieägare i MYA efter Edvard Engeström och blev också som nybliven svensk medborgare invald i företagets styrelse. 1883 hade han köpt på sig ytterligare aktier och ägde nu 25% av aktierna i bolaget. Samma år gifte han sig med Elisabeth Buerbank (1863–1947).

1888 brann hela fabriken i Malmö ner. Något som kanske lite förvånande kom att leda omfattande nyinvesteringar. År 1890 köpte bolaget ca 12 tunnland mark utmed Kävlingeån, vars mjuka sötvatten ansågs lämpligt för tvättning och beredning av yllevarorna. Furulundsfabriken växte upp med våtberedning 1892 och väveri 1896-1897 och så småningom växte ett nytt samhälle – Furulund – upp.

Hela fabrikskvarteret i Malmö byggdes ut och eget kamgarnsspinneri inrättades på 4:e våningen på Malmborgsgatan 1896. År 1900 flyttades detta till kvarteret Spinneriet tvärs över Stora Nygatan. Bolaget hade lyckats förvärva några tomter i detta kvarter av Manufakturbolaget. 1897 var Yllefabriken Skandinaviens största yllefabrik med 1 200 anställda. Samma år drabbades Thomson av en olyckshändelse och han avgick därför år 1899 som VD och ersattes av August Schmitz. MYA skaffade sig också ägarintresen i massafabriken Strömsnäs Bruks AB. Året innan valdes August Schmitz svåger Heinrich Buerbank in i styrelsen. 1899 avled Engeström och efterträddes i styrelsen av sin son Max Engeström, medan Thomson ersattes av notarien Jean Dankwardt. Dominerande i företaget blev nu August Schmitz.

Sten Lewenhaupt, Edward Engeström och Rudolf Thomson grundade också Malmö Trämassefabriks AB för att i Delary i Småland anlägga en fabrik för kemisk trämassa. Bolaget blev inledningsvis ingen framgång och redan efter ett par år drog sig Lewenhaupt ur. I det läget engagerades August Schmitz som styrelseledamot, varvid bolaget rekonstruerades under namnet Strömsnäs Bruk AB och en pappersmaskin anskaffades som komplement till massatillverkningen. August stannade som styrelseledamot till sin död. Skandinaviska Banken tvingades överta bolaget efter 1920-talets kris och i bankens årsbokslut för 1930 uppskattades värdet av bolaget till noll.

Läs mer: SDS, Fysiografiska sällskapet, Fridhemsborg,

Andra källor:
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Beijer och Hain – G & L BeijerSchmitz – ylle och elkraft >>
Advertisements