En opinionsundersökning från Skop så här under semestern (något som gör den mer osäker) har alliansen i ledning. Inte helt oväntat men inte helt trevligt. Oppositionen består ju av ett borgerligt miljöfundamentalistiskt parti som tror på kapitalism och privatiseringar. Att detta inte går ihop låtsas partiet inte om. Hur trovärdigt är det?
Vidare har vi ett prati oppositionen som heter vänsterpartiet med det v man brukar använda som beteckning kan lika gärna betyda vikarpartiet. För i praktiken har man inte en enda egen ståndpunkt utan viker ner sig gentemot socialdemokraterna hela tiden. Det är ett helt ryggradslöst parti där partiledaren ständigt, i en slags maoistisk renlighetsiver, intygar att man haft fel i det mesta, alltid. Förtroendeingivande? Knappast.
De tredej partiet, socialdemakraterna, har en vek partiledare, inga visioner om ett annat samhälle och företräder i det stora hela samma politik som alliansen. Med små skillnader för de som har det allra sämst. Att rösta på ett visionslöst parti med en okarismatisk partiledare lockar inte folk det heller. Vill man vara ett parti utan visioner måst man dölja det med en partiledare med utstrålning eller skapa ett visionsfyllt program om ett annat samhälle. Oavsett alternativ, så misslyckas socialdemokraterna med det.
Noterbart är dock att flera av de brogerliga partierna ligger precis på gärsgårn, dvs på 4-procentgränsen. Det betyder att oppositionen kan vinna om ett alliansparti ramlar ur riksdagen. Vilket ju är högts plausibelt, fullt tänkbart.
Intressant?
Bloggat: Jinge, Peter Andersson,
Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Opppositionen, Skop, Opinionsudnersökning, Opinion, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
…och sen så ligger alla förändringar inom den statistiska felmarginalen så man kan inte dra några slutsatser alls egentligen.
För den som vill skriva upp så är felmarginalerna för riksdagspartierna ungefärligen:
s och m: 3%
mp: 2%
fp,kd,c och v: 1,3 % – 1,5 %
Tilläggas kan så klart att förändringarna i undersökningen ligger inom felmarginalen. De visar alltså egentligen inte på något nytt, utan säger bara att det fortfarande är jämnt mellan blocken.
Dock tycker jag att det är jäkligt trist att se vänsterfolk som Svensson (m fl) spela borgarna i händerna genom att kasta skit på Mona Sahlin (varför har så många män vänsterut så svårt att acceptera henne som ledare?), fortsätta att peka på saker som skiljer de rödgröna partierna åt och att fortsätta kritisera all form av pragmatism inom vänstern. Visst, det är en viktig och intressant debatt, men kan man inte lägga den åt sidan en stund för att ägna sig åt att vinna valet åt det minst dåliga alternativet i stället? För jag fattar ärligt talat inte vad det är Svensson vill? Att KP ska få 50 procent i riksdagsvalet? Att en folklig revolution ska föregripa valet? Eller föredrar han rentav att borgarna vinner så att han efter valet skadeglatt kan utropa ”Vad var det jag sa”?
Lars: jag valde att skriva om oppositionen och bristerna med denna. Problemet är att alliansen kommer att vinna valet om inte oppositionen förändrar sig. Hela upplägget med oppositionsaliansen är fel. Väsnterpartiet är huvudsakligen ansvarga för att problemet uppstååt. Man borde hållt sig utanför.
Jag stöder ju nu inte något av de tre partierna, men kommer att rösta på vänsterpartiet.
Erik F: Att det är så förändrar ju inte mitt inlägg eller innehållet i det.
”…inga visioner om ett annat samhälle förträder i det stora hela samma politik som alliansen.”
Och denna brist på vision leder allt som oftast till att oppositionen faller in i någon slags negativ ”nej-sägar” argumentation, man säger nej men förmår inte på ett positivt sätt beskriva det egna alternativet. Betecknande är också socialdemokraterna, bland sina ”vallokomotiv”, huvudsakligen valt gamla ”Persson-politiker”, vilket gör att man heller inte här visar att man har nått nytt att komma med. Det är förvånade att socialdemokraterna, som ändå är ett stort parti, för att sprida sitt budskap inte bättre förmår att bättre använda unga entusiastiska företrädare som har förmåga att utstråla framtidstro.
Det ser nu mer och mer ut som att socialdemokraterna inte kommer att bli det största partiet. Detta skulle leda till ett trauma som sannolikt kommer att initiera den självrannsakan som borde genomförts efter förra valet.
Sedan är det en annan sak att socialdemokrater och moderater i grunden ligger mycket nära varann i politikens mittfält. Ett faktum som ingen av partierna på något sätt vill kännas vid. För en väljare i den politiska mitten spelar det då egentligen ingen roll vem man röstar på. Det avgörande blir istället hur företrädarna lyckas förmedla vision och framtidstro och i detta avseende är det ingen tvekan om att alliansens företrädare är bättre och därmed har en fördel, en fördel som avspeglas i opionionsundersökningarna.
”Jag stöder ju nu inte något av de tre partierna, men kommer att rösta på vänsterpartiet.”
Min egen bedömning är att det är bättre att rösta blankt. Det som hänt nu är att vänsterpartiet sålt sin själ och det är något jag aldrig kommer att acceptera eller ge mitt passiva stöd till.
I Afghanistanfrågan snackar (v) vackert men har i praktiken inte lyckats rubba sossarnas ståndpunkt en millimeter. Det är fortfarande ockupationsmaktens tidtabell för tillbakadragande (just nu 2014/15) som gäller.
Det som till slut gjort att jag bestämt mig för att inte stödja (v) i valet är inte Afghanistan utan omsvängningen i EU-frågan. EU är från början till slut kapitalets projekt för att för all framtid cementera fast kapitalismen. Beslutsreglerna i EU gör att om någon medlem skulle börja föra en politik i en mer progressiv riktning så kan det stoppas av EU. På detta sätt spelas alla initativ för förändring bort. För mig är det ”skitsnack” att det, som (v) nu påstår, skulle gå att förändra EU från insidan. Här har (v) sålt sig till kapitalet i förhoppningen att få några mer eller mindre betydelselösa ministerposter, det är lågt förbannat lågt.
I valet mellan att stödja en fortsatt försvagning av vänstern i Sverige (där det enda postiva skulle vara att vi får en regering som i bästa för en marginellt bättre politik än alliansen) och 4 nya hundår med alliansen väljer jag det sista. Vi måste visa att det är nog nu med anpassning till kapitalismen.
Vänstern måste få en plattform värd namnet och det får vi inte genom att ingå i en regering som inte kommer att göra något åt vare sig kapitalism eller ”privata lösningar”. I en sådan regering passificeras vänsterpartiet ännu mer och gör en politik som innebär grundläggande förändringar av samhällets maktstukturer ännu mer avlägsen.
Bättre då att valet blir en ”katastrof” så att vi kan börja bygga upp en vänsterplattform värd namnet. I grunden står (v), eller i alla fall dess medlemmar och sympatisörer, för socialism. Problemet är att partiledningen gjort ett historiskt misstag som gått in i ett nära samarbete med sossarna, som är ett socialliberalt parti och kan jämföras med folkpartiet på 70-talet, och miljöpartiet, som i grund och botten är ett allmänborgligt parti med miljöfokus.
Det gör ont att slåss men ibland måste vi göra det. I valet tycker jag därför vi ska visa (v) att det är nog nu. På sikt är det det enda som kan förändra.