Ett historiskt nederlag

En undersökning av valet ur miljörörelseperspektiv på Nya folkrörelsebloggen visar att alla folkrörelser lidit ett historiskt nederlag.

Naturskyddsföreningen och Miljöförbundet Jordens Vänner har kraftigt kritiserat Alliansens miljöpolitik som ses som en avgörande tillbakagång. Miljöpartiet har förlorat intresset för miljörörelsen och urvattnat sin systemkritik.

Märkligt nog har också vänstern som nyligen framställde sig som mycket intresserade av miljöfrågorna tappat intresse för miljörörelsen. Efter förra årets klimatuppsving tycks det vara som bortsopat. Lars Ohly talar visserligen om vikten av utomparlamentariska rörelser efter valet, men det sträcker sig inte till miljörörelsen. Utöver den antirasistiska rörelsen som nu väcker intresse hos vänstern är det annars arbetarrörelsen som är den helt överskuggande folkrörelsen oavsett hur den förhåller sig till andra rörelser i Sverige eller hela världen.

Undantaget är kanske Socialistiska partiet vars ende invalde kandidat i kommunalvalet, volvoarbetaren Jan-Olov Carlsson i Umeå, haft en valrörelse enligt tidningen Internationalen för klimatomställning av produktionen. Men i Jan-Olov Carlssons egen eftervalsanalys lyser detta med sin frånvaro, och på ledarplats i partiets tidning görs grön samhällsomställning till en underordnad bisats medan tyngdpunkten sätts på ett helhetsprogram för utbyggnad av den sociala välfärden. Den ekosocialism partiet säger sig stå för verkar i hög grad vara tunn fernissa.

Sverigedemokratiska sympatisörer är de enda som i sin debatt om miljörörelsen för fram tydliga sociala perspektiv på miljöfrågan. Miljöpartiets ointresse för småskaligt jordbruk och miljörörelsens systemkritik kritiseras. De urbana eliternas förakt för landsbygden kritiseras på ett sätt att ta på allvar. Avfolkningen ses som ett allvarligt problem. Detta bäddas in i en organisk förståelse av samhället som inte miljörörelsen delar. Likafullt är de sverigedemokratiska sympatisörerna de enda som för fram sociala perspektiv i debatten om valet där miljörörelsen nämns på nätet.

Håkan Blomqvist har tidigare i Internationalen påpekat klyftan inom vänstern mellan storstad och landsort. Det gör det särskilt illa att Sverigedemokraternas framgångar stämplas av honom som ett resultat av skånsk bymentalitet.

För miljörörelsen finns ingen framtid utan att förena den sociala kampen på landsbygden med den i staden för en rättvis omställning av samhället. När är vänstern beredd att vara med i den kampen för klassintresset hos de icke-privilegierade inte bara i staden utan också på landsbygden, i Sverige och i världen?

Tord Björk

Intressant?
Läs mer: Internationalens ledarblogg1, 2, 3, Internationalen1, 2, Mullvaden, Folkrörelsebloggen1, 2, Klimataktion, SVD, MJV,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements