Det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna med Timo Soini som partiledare fick oväntat mycket röster i det finska valet på sin flykting- och svenskfientliga politik. Partiet blev tredje största parti. Det är lite märkligt att man i Finland kan få framgångar i val med en flyktingfientlig politik, för Finland har nästan inga invandrare och nästan inga flyktingar (fast det kanske är just därför). I all fall inte i jämförelse med de andra nordiska länderna. Att man kan gå framåt på svenskfientlighet är väl mer förståeligt. Svenska var och är väl fortfarande till viss del den finska överklassens språk. Även om majoriteten av svensktalande i Finland inte är överklass.
Inom Sannfinländarna så finns det öppet rasistiska politiker, men partiet är inte att jämföra med Sverigedemokraterna som är ett mer utpräglat fascistiskt och rasistiskt parti. Sannfinländarna bygger kanske istället främst på en äldre missnöjestradition som haft föregångare som Veikko Vennamos Landsbygdsparti. Men som avspegling av de allmänna tendenserna inom europeiska politik är det ett tecken i tiden att Finland nu också sällat sig till de länder där högerextrema partier har framgångar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sannfinländarna, Timo Soini, Veikko Vennamo, Landsbygdspartiet, Högerpopulism, Rasism, Flyktingfientlighet, Svenskfientlighet, Finland, Val, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
De sägs vara mer av vänsterpopulister i sin framtoning. Jag tror det blir allt mer så bland populisterna. Man kombinerar invandrarfientlighet med arbetarklassretorik. Som national-socialismen alltså. Klass och nation för att lura folk att i praktiken stödja den kosmopolitiska överklassen.
Det är självklart olyckligt att flyktingsfientliga krafter kommer in i riksdagen i Helsingfors. Befolkningen i Finland föråldras, arbetskraften krymper, invandrare borde vara välkomna i landet.
Sannfinländarna heter egentligen ”grund-finländarna”, och enligt min mening är vanliga ”grundfinländare” grundlurade eller också grunnade de inte tillräckligt mycket. Deras politiska linje bl.a. i fråga flyktingpolitik kommer att få negativa konsekvenser för den nation som de säger sig älska (”fosterlandet” är ett av deras catchword).
När det gäller svenskfientlighet har en sådan fientlighet pyrt bland högervridna populister i Finland åtminstone sedan 20- och 30-talet. Urho Kekkonen tillhörde den här gruppen. Observera dock att finnarna har hållit denna sin fientlighet till sig själva, dvs. aldrig eller väldigt sällan har de inte bytt språk och sagt till svenskar vad de tycker om dessa.
Motsvarande finskfientlighet har florerat i Sverige och Norge. Delvis har den baserat sig på ryss-skräck (i Nordnorge talade man före WW2 om ”den finske fare”), delvis på negativa reaktioner på finska invandrare som vällde in i Sverige under 60- och 70-talet då den svenska industrin ropade efter arbetskraft.
Varför har då vissa finnar hyst negativa hållningar till svenskar? Jo, jag tror att det handlar om svårighet att definiera vad som utgör ”finskhet”. Finnarna har ju varit svenskar längre (600 år) än finnar (ca. 190 år, autonomitiden plus självstädnighetstiden). Vi finnar har inte haft mod nog att erkänna att vår kultur är i stora delar svensk. Finskan låter så annorlunda – se näyttää tältä ja kuulostaakin ihan erilaiselta – men i själva verket är finskan till sitt innehåll, talesätt, sin semantik (= betydelselära) väldigt nära svenska. Det är inte att undra för språken har ju levt sida vid sida så länge.
Tillbaka till svenskfientlighet och dess rötter. Jo, om vi är osäkra på vilka vi är – vi har definierat oss genom två negationer: ”svenskar äro vi icke, ryssar skola vi icke blifva, låtom oss vara finnar” – är det klart att hatet är ett sätt komma över dilemmat. Jävla hurrar, perkeleen herrat… Min svärfar är en svensktalande arbetare från Kyrkslätt (någon mil västerom Helsingfors) och tycker att om någon tillhör ”bättre folket” så är det jag, en finsktalande (sverige)finne inte han, drängpojk på Norsjö-gården. Pärkkele. Nej, han svär ganska sällan.
”Är jag svensk eller finne…” sjunger vi (så länge vi har minne). Jo. Min lösning har blivit att jag har flera identiteter: jag är svensk när det gäller vissa grundvärderingar (jämnställdhet mellan könen, ”man ska göra rätt för sig”…), finne när det gäller vissa andra saker (bort med kungar, p-le, finska språket som är ett mycket uttreycksfullt språk, sisu, pragmatik i stället för blockpolitik, vördnad inför allt det som tidigare generationer fått leva och lida genom men ändå kunnat skapa ett välfärdssamhälle (som borgarna håller på att riva sönder. I mina identiteter ingår också att jag är farsa till fyra barn, socialist, ateist, pasifist och esperantist.
Vad var frågan? Finnarnas svenskfientlighet… ? Låter lika aktuellt som fjolårets snö. Menneen talven lumia.
SannFinländare är inga högerpopulister. De sitter mellan mittenparti och sosialdemokrater.
Och de är inga rasister som svensdemokrater – såsom du säger – de kan inte jämföras med varandra.
Jo de är högerpopulister precis som Landsbygdspartiet var det. Fler ledande medlemmar är rasister om man ska döma efter tidningarna. Den politik man presenterat inför valet var delvis rasistisk och helt klart finsknationalistisk. Men för att avgöra om partiet är rasistiskt som parti krävs en mer ingående analys.
Socialdemokraterna är ett högerparti sett utifrån vad de gör.
Det ser ut att du vill vara en ”besserwisser” i finska politiken…
Vilket parti är på vänster efter din mening?
Och sannfinländare är helt klart finsknationalistisk (är det synd?) som du säger men partiet är inte rasistiskt och sitter inte på höger på finska politiska kartan.
Man skall tala om hela partiet, inte om enskilda medlemmar. Det finns i alla parti medlemmar som har oliga personliga åsikter om vissa saker, också där i Sverige.