Inskränkningar i äganderätten – gruvlagstiftningen

Sverige har ett antal inskränkningar i äganderätten. Något jag tycker är bra. Den ekonomiskt viktigaste av dessa är gruv- och minerallagstiftningen. I framtiden kommer denna att få än större ekonomisk betydesle då Sverige är ett mineralrikt land på en mineralfattig kontinent, Europa, och i en värld med stpr efterfrågan på olika malmer och mineraler. Det är också den som har störst inverkan på markägarnas ekonomi och rättigheter. Innan 1991 reglerades detta av bland annat gruvlagen. Numera handlar det mest om minerallagen:

1 Kap

1 § Denna lag gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter på egen eller annans mark av följande mineraliska ämnen (koncessionsmineral):

1. antimon, arsenik, beryllium, bly, cesium, guld, iridium, järn som förekommer i berggrunden, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, lantan och lantanider, litium, mangan, molybden, nickel, niob, osmium, palladium, platina, rodium, rubidium, rutenium, silver, skandium, strontium, tantal, tenn, titan, torium, uran, vanadin, vismut, volfram, yttrium, zink och zirkonium,
2. alunskiffer, andalusit, apatit, brucit, flusspat, grafit, kyanit, leror som är eldfasta eller klinkrande, magnesit, magnetkis, nefelinsyenit, sillimanit, stenkol, stensalt eller annat salt som förekommer på liknande sätt, svavelkis, tungspat och wollastonit,
3. olja, gasformiga kolväten och diamant.

[…]

4 § Undersökning får utföras endast av den som har undersökningstillstånd och bearbetning endast av den som har bearbetningskoncession. Utan tillstånd får dock undersökningsarbete bedrivas av

1. fastighetsägaren eller, efter hans medgivande, annan i fall som anges i 3 kap. 2 §,
2. koncessionshavare i fall som anges i 5 kap. 3 §.

Utan koncession får fyndighet bearbetas av

1. fastighetsägaren i fall som anges i 5 kap. 2 §,
2. tillståndshavare i fall som anges i 3 kap. 4 §,
3. koncessionshavare i fall som anges i 5 kap. 4–6 §§.

[…]

2 Kap

2 § Undersökningstillstånd skall meddelas, om det finns anledning att anta att undersökning i området kan leda till fynd av koncessionsmineral.
Undersökningstillstånd får dock inte beviljas den som uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning eller den som tidigare har visat sig olämplig att bedriva undersökningsarbete.
Tillstånd att bedriva undersökning beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant får beviljas endast den som visar att han eller hon är lämplig att bedriva sådan undersökning. Lag (2005:161).

[…]

3 Kap

2 § Om det kan ske utan intrång i nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rätt får fastighetsägaren eller, efter dennes medgivande, annan utan undersökningstillstånd bedriva undersökning beträffande alla koncessionsmineral utom olja, gasformiga kolväten och diamant, dock inte inom områden där någon annan har tillstånd eller koncession enligt denna lag. Bestämmelserna i 3–7 §§ gäller i tillämpliga delar även sådant undersökningsarbete.

I praktiken betyder detta och lagen i övrigt, så vitt jag kan förstå, att i princip vem som helst som har de erforderliga resurserna kan beviljas undersöknings- och berabetningstillstånd (koncession). Markägarens (fastighetsägarens) ersättning utgör tre fjärdedelar av 2 promille av mineralets beräknade värde. Markägaren är vid bestämmandet av värdet i praktiken helt utlämnad till det företag som bryter malmen eller mineralet. Detta företag är också det som i huvudsak tjänar pengar på gruvbrytningen eller mineralutvinningen. Gruv- och mineralbrytning innebär idag ett storskaligt ingrepp på den privata äganderätten och det brör mycket stora värden.

Oftast får inte heller inte markägaren yttra sig innan tillstånd för prospektering (undersökning) och bearbetning av malmfyndigheter beviljas. Detta gäller även arrendatorer, innehavare av renskötselrätt och hyresgäster osv. Markägare (fastighetsägare) få dock ersättning för de ingrepp som görs på deras mark vid prospektering och utvinning av mineraler.  I vissa fall löses också fastigheter eller delar av fastigheter in.

Eftersom det bland många andra också är storkapitalet som vill ha gruvlagstiftning som den är så diskuteras den inte i nån större utsträckning. Detta i motsats till betydligt mer småskaliga turist- och utflyktsverksamheten liksom bärplockningsverksamheten. Dessa verksamheter bedrivs av småföretag, föreningar och enskilda på ett sätt som inte påverkar markägarnas ekonomi i nån större utsträckning. I det fallet är det istället markägarna som är storföretagen.

Ett statligt betänkande år 2000 (SOU 2000:89) slår fast att markägaren inte ska ha för stort inflytande på beviljandet av tillstånd för gruvbrytning då detta sannolikt skulle omöjliggöra gruvbrytning i Sverige. I april i år beslutades dock om att delar av minerallagen återigen ska ses över. Det som ska se över är möjligheten för kommuner, länsstyrelser eller markägare vetorätt. Detta krav har drivits under en längre tid av ett nätverk i Skåne, Heaven or sHell, som har en av Sveriges största privata markägare, Carl Piper, som ledande kraft. Troligtvis kommer dock bara förslag som syftar till förbättringar av informationen till markägare att föreslås, vilket är i enlighet med betänkandet från år 2000.

Läs också:
Allemansrätt och socialism
Inskränkningar i äganderätten
Nödvändiga inskränkningar i äganderätten och upphovsrätten
Rennäringen, också en inskränkning av äganderätten
Ägares begränsade rättigheter

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Äganderätt, Minerallagen, Gruvlagen, Markägare, Koncession, Gruvbrytning, Mineralutvinning, Prospektering, Malm, Mineral, Gruvor, Vetorätt

Tags: Äganderätt, Minerallagen, Gruvlagen, Markägare, Koncession, Gruvbrytning, Mineralutvinning, Prospektering, Malm, Mineral, Gruvor, Vetorätt, Ekonomi

Powered by Qumana