Jerzy Sarnecki har både rätt och fel om ungdomsrånen

Jag skrev häromdagen om ungdomsrånen och att deras vanlighet i Malmö varken kan förklaras utifrån etniska, ekonomiska eller sociala faktorer:

Jag har jämfört ett antal utvalda kommuner i Malmöområdet, Göteborgsområdet och Stockholmsområdet. Åren 2007 och 2011. Siffrorna från Brå sistnämnda år är ännu så länge preliminära. Det mått jag använder mig av är antalet rån mot personer under 18 år per 100 000 invånare. I Skåne såväl som Malmö var dessa siffror högre år 2007 än i Västra Götaland och Göteborg, men inte så mycket. Skillnaden mellan Stockholm och Göteborg var större än skillnaden mellan Göteborg och Malmö.

[…]

Sen dess har det skett en ökning av personrånen mot ungdomar i Skåne, Malmö, Stockholms län och Stockholm men inte i Västra Götalands län och Göteborg. Skillnaden i utveckling går inte att förklara utifrån ekonomiska eller sociala förhållanden. Göteborg är i stort sett lika fattigt som Malmö, jämförelser är dock svåra att göra då den sociala och ekonomiska klasstrukturen är lite olika. Arbetslösheten är ungefär densamma osv. Stockholm och Stockholmsområdet är däremot rikare. Det gäller i alla klasser, även bland arbetare och fattiga alltså, jämfört med motsvarande människor i Malmö och Göteborg. Inte heller gå utvecklingen att förklara utifrån etniska förhållanden. Andelen ungdomar som har invandrarbakgrund är i stort sett densamma i Göteborg och Malmö, men lägre i Stockholmsområdet.

[…]

Medan ökningen i Stockholm varit måttlig så har antalet rån mot ungdomar i Skåne och Malmö fördubblats. I Lund har ökningen varit kraftigast av alla de kommuner jag tittat på. Eftersom man inte kan förklara denna olikartade utveckling utifrån socioekonomiska eller etniska faktorer måste man se på andra saker. Närmast till hands ligger polisens arbete och den sociala sammanhållningen.

Läs hela inlägget.

Idag har Skånska Dagbladet en artikel där Jerzy Sarnecki intervjuas där han säger också att det är en klassfråga:

 Det här typen av personrån som vi ser just nu i Malmö är en del av underklassens uttryck för missnöje. Det är ett sätt att utöva makt. Brotten handlar varken om att skaffa pengar eller värdesaker utan om att slå från ett underläge, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

En allmän bild av förövare och offer har varit att gärningsmannen har utländsk bakgrund och att rånoffer har etnisk svensk bakgrund. Men den verklighetsbilden vacklar.
– Tidigare, för fem-tio år sedan, så såg det ut så. Men i dag skulle jag säga att alla, oavsett etnisk bakgrund, drabbas i lika stor utsträckning. På samma sätt som rånen i dag sker överallt, i alla stadsdelar, säger Glen Sjögren, chef för ungdomsroteln på Malmöpolisen.

Att rånen ökat just nu är ingen slump. Glappet mellan den som är fattig och rik växer. Det sociala utanförskapet är ingenting som går att vifta bort längre, anser Jerzy Sarnecki.
– När man är utan pengar och är socialt utsatt, helt enkelt underlägsen, är hot och våld enkla medel att ta till. Killarna vill säga: ”Du kanske har rika föräldrar och fina prylar men det är mig du ska vara rädd för”.

Det som Sarnecki säger är självklart rätt. Det är förklaringen till ungdomsrånen. Men det duger inte till att förklara skillnaderna mellan de två i stort sett lika fattiga städerna Göteborg och Malmö. Det krävs alltså ytterliga förklaringar till det.

Läs också:

Rån mot ungdomar – ett brott där Malmö sticker ut
Gängen – vad kan man göra?
Malmö – Våldsammast? Utlänningarnas fel?
Malmö – Fattigare? Brottsligare?
Malmö – Brottsligare? Våldsammare?

Intressant?
Läs mer: Röda Malmö, Second Opinion,
I media: Skanskan1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Jerzy Sarnecki, Ungdomsrån, Skånskan, Skånska Dagbladet, Personrån, Ungdomar, Brott, Våld, Göteborg, Malmö, Stockholm, Samhälle