Studera EUROpa-krisen

Boknytt
Europas stålbad
Björn Elmbrant
Atlas Reportage

Studera EUROpa-krisen

Grekland har fuskat sig in i euron. Därmed ha de blivit den perfekta syndabocken för Europas, EU:s och eurons djupa kris. Man har skapat myten om de lata grekerna. Men: ”Grekerna arbetar 42,1 timmar i veckan, längst i EU enligt Eurostat och sex timmar mer än den genomsnittlige tysken.

Det skriver den eminente samhällsreportern Björn Elmbrant i sin korta rappa reportagebok ”Europas stålbad – Krisen som slukar välfärden och skakar euron”. Med sina lättförståeliga politisk-ekonomiska resonemang och nerslag i europeiska krishärdar är detta den perfekta cirkelboken på jobbet för dem som vill förstå Europas fall neråt (om det nu inte vore så att svensk arbetarrörelse som levande rörelse är död).

Vad händer då egentligen i Europa om vi tittar bortom grekiska skulder och desperata kravaller i Aten? Jo, menar Elmbrant, en gemensam valuta som gett besparingar, stagnation, svaga ekonomier som halkat efter, ökat armod och hårda motsättningar mellan ett rikare Nordeuropa som tvekar att subventionera ett fattigare Sydeuropa – samtidigt som människorna vid Medelhavet protesterar mot alla nerskärningar och försämringar.

För att rädda sina egna banker har EU:s ledarduo Tyskland-Frankrike ”fabricerat en skenbild av problemet – att det är Grekland som är den stora boven och det enda problemet”. Men problemet är snarare ”att det kanske inte är en så bra idé att sammanföra länder på så olika ekonomiska utvecklingsnivåer och med skilda politiska kulturer under en gemensam valuta.”

Risken finns nu att euron kollapsar och ”slutar i ett mänskligt, politiskt och ekonomiskt nederlag.” Men EU:s toppolitiker vägrar se varningssignalerna. De går vidare med än mer auktoritär, och centraliserad toppstyrning från Bryssel, menar Björn Elmbrant och fortsätter:

”Om demokratin måste inskränkas för att rädda euron, hur går det då med balansen mellan kostnader och fördelar…? Vi måste förstås också väga in Europas stålbad, att miljontals européer som inte gjort något ont trycks ner i djup fattigdom för att hålla finansmarknaderna på gott humör. Nackdelarna med euron överskuggar då utan tvekan fördelarna.”

Men vilka ska då kunna mobiliseras för ett socialt och mångfaldigt Europa där nationella valutor skulle möjliggöra för varje land att själv forma sin egen ekonomiska politik? Kanske varken medelklassen eller proletariatet, citerar Elmbrant ekonomiprofessorn Guy Standing.

Istället den nya underklassen – de övervägande unga i det så kallade prekariatet (OBS; nytt politiskt modeord), som idag demonstrerar i Europas huvudstäder. Alltså alla de utan arbete, arbetslösa akademiker, de med korta och osäkra anställningar, de papperslösa – de påtvingat flexibla i nyliberalismens sköna nya värld.

Hans Norebrink 

Läs mer: EX, DN, Arbetet, HD, ArbB, Björkenwall, DA,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Valutor, Guy Standing, Europas stålbad, Björn Elmbrant, Eurokris, Finanskris, Skuldkris. Skulder, Europa, EU, Ekonomi, Grekland, Samhälle, Politik, Kultur, Böcker

Köp boken hos Adlibris