Importen till Sverige på 1700-talet dominerades tonnagemässigt av två varor, spannmål och salt. Saltimporten var fördelad på en rad hamnar medan Stockholm klart dominerade spannmålsimporten. Huvudelen av spannmålsimporten kom från Östersjöområdet medan saltet importerades från Frankrike, Portugal och Medelhavsområdet.
Värdemässigt var också olika kolonialvaror viktiga importvaror. Sådana kolonialvaror var tobak, socker, kaffe, te, kryddor, tyger och textilier och färgämnen som koschenill och indigo. Delar av dessa varor återexporterades och när det gällde te så återexporterades nästan allt. Te var i själva verket en av Sveriges värdemässigt största exportvaror under 1700-talet. Under lång tid nummer två efter stångjärn. Exportvärdet på te var mycket, mycket högre än importvärdet.
Socker, tobak och kaffe importerades till Sverige från Frankrike, Nederländerna och Storbritannien i huvudsak. Till de länderna importerades varorna främst från Västindien och dess slavplantager. I Nederländernas och kaffets fall också från Ostasien. Kryddor importerades till stor del direkt från Ostasien, men också från Nederländerna och Storbritannien, tyger, textilier och färgämnen från Ostasien och te från Kina.
Värdemässigt utgjorde kolonialvaror 17% av svensk import omkring 1770. Socker som importerades var värt mer än salt.
Import 1769-71, 1 000-tals riksdaler specie, procent
Spannmål, 2 704, 32,%
Kolonialvaror, 1 455, 17,4%
Salt, 451, 5,4%
Silke, 362, 4,3%
Linne och bomullsvaror, 126, 1,5%
Fördelningen av kolonialvarorna var:
Socker, 511
Färger, 311
Tobak, 228
Kaffe, 203
Ostindiska varor, 130 (80-90% te)
Bomull, 42
Peppar, 30
Källa: Leos Müller, Kolonialprodukter i Sveriges handel och konsumtionskultur 1700-1800, Historisk Tidskrift 124.2, 2004
Förutom te konsumerades de flesta kolonialvaror i Sverige. Socker och tobak kom att utgöra basen i Sveriges tidiga industrialisering tillsammans med yllemanufakturer, skeppsvarv med tillhörande repslagarbanor, sågbruk samt stångjärnshamrar och masugnar. Te reexporterades till i princip 100%. Huvuddelen var avsett för den brittiska marknaden, men gick ofta rent formellt till Nederländerna, Frankrike eller Tyskland.
En tredje grupp av importvaror var sådant som importerades från närområdet för att reexporteras igen. Exempel på sådana varor var brännvin, vin (från Frankrike och Medelhavsområdet) och bly (bl.a. från Skottland). Periodvis reexporterades även en del spannmål, salt och socker.
Andra källor:
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Import, 1700-talet, Ekonomi, Historia, Spannmål, Salt, Socker, Tobak, Kaffe, Te, Silke, Linne, Bomull, Kolonialvaror, Kryddor, Färger, Peppar, Vin, Handel
Powered by Qumana
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Pjuttigt navelskåderi blev det här för min del. spannmålsproduktionen bygger på text som av B.Å. Berg
EHFF, Handelshögskolan i Stockholm. Han skriver att vädret inte hade någon särskild inverkan på spannmålsmängden. Men det verkar som om han glömt skador som kommit av parasiterna och svampen. Någon undersökning av den biologiska mångfalden i svenskt spannmål finns inte heller. De faktorerna är inte så hemskt beroende av vädret. Men, ja, det var ju bara ett sidospår.
Te är gott. Det finns massor av fantastiska teer man kan göra av mjölkört, torkad fläderblom, nässla, fänkålsfrön, torkade äppelskal och bär. Och kryddor, dessa kolonialvaror.
Jag känner inte till texten av Berg överhuvudtaget. Däremot så är mina källor Högberg och Leos Müller. Detta är bara ett inledande inlägg. Fler kommer inklusive källförteckning.
Jo, men klickar du på det sista rödmarkerade ordet (spannmålsimporten) i texten på fjärde raden ur serien Svensk import på 1700-talet som presenterats här av dig så har du möjligheten att läsa ett utdrag av Berg. Där lägger han fram sin teori om vad importen av spannmål berodde på.
Så jag har läst Berg. Jag länkar bara till sånt jag läst förutom i dagstidningarna. Där har jag ofta bara läst exakt en version av en nyhet om samma sak i olika tidningar. Men jag kom uppenbarligen inte ihåg vem som skrivit det som spannmålsimporten jag länkar till.