Hells Angels: En uteslutens berättelse

Helvetet inifrånBoknytt
Helvetet inifrån
Lasse Wierup och Daniel Olsson
Reporto

Hells Angels: En uteslutens berättelse

Nu säger vi adjö till gängvärlden. Att ägna full uppmärksamhet åt grov kriminalitet och mänskliga tragedier tar på krafterna.

Så skrev Lasse Wierup och Matti Larsson i förordet till Svensk Maffia – fortsättningen. Meningen var att de inte skulle skriva mer om den organiserade brottsligheten i Sverige. Lasse Wierups målsättning höll inte. Nu är han tillbaks med en ny bok, Helvetet inifrån – 15 år i Sveriges största brottsorganisation. Den nya boken är skriven tillsammans med Daniel Olsson, journalist på Göteborgs-Posten. Han har tidigare främst skrivit om högerextremister.

Boken bygger i huvudsak på intervjuer med en tidigare ledargestalt inom Hells Angels Gothenburg, en tidigare ”Sergeant at Arms”, en central person i förvandlingen av Gamlestadens MC till Hells Angels Gothenburg. En person som hamnade i onåd, uteslöts under uppmärksammade former, fick sin nybyggda villa nerbränd och utsattes för mordförsök. En person som därefter bestämde sig för att samarbeta med polisen mot sina forna mc-kompisar. Micke ”Mega” Johannessen är hans namn. Eller var hans namn. Han lever numera med skydda identitet i nått annat land tillsammans med sin fru som också har skyddad identitet.

Förlaget skriver i sin reklam för boken att Hells Angels (HA) aldrig har blivit mera avklätt. Något som faktiskt inte är sant. Liknande böcker har publicerats förut. Exempelvis William Marsdens och Julian Shers Angels of Death – Inside The Biker’s Global Crime Empire och Jay Dobyns No Angels: My Harrowing Undercover Journey to the Inner Circle of the Hells Angels. Men det är den första boken där en svensk Hells Angels-medlem berättar sin version av vad Hells Angels är och vad som drivit honom, vad han gjort och vad han inte gjort.

Mycket av det som Micke Johannessen berättar är dock sång man tidigare kunnat läsa i svenska dagstidningar, i förhörsprotokoll och domstolsprotokoll. Samt i Lasse Wierups förra bok, Svensk Maffia – fortsättningen där Mega Johannessen spelar en viktig roll i ett av kapitlen som handlar om det våld och den indrivningsverksamhet som han ägnat sig åt. I den nya bokan får vi Megas egen syn på detta liksom hans syn på det dubbelmord som ägde rum på Hells Angels Gothenburgs klubbgård i Olofstorp och på andra mord och försvinnanden inom organisationen.

Att det är en personlig berättelse, främst av Micke Johannessen, men även av hans fru Ebba, är det som gör boken intressant. Det är levande och spännande, men inte lika spännande som Jay Dobyns bok. Ebbas berättelse är om en ung kvinna från Göteborgs ”innekretsar” som hamnar nån annan stans. Om hur en kvinna som festat med kändisar som Prins Albert och liknande istället hamnar i lag med HA. Det är en berättelse om hur unga kvinnor (hon är betydligt yngre än sin man) kan dras till makt och pengar. För pengar hade paret. Pengar som kom från kriminalitet och kunde satsas på lyxkonsumtion. Och själva vitsen med västen och namnet Hells Angels är ju att demonstrera makt. Det framgår med all klarhet när man läser berättelsen inifrån mc-gänget.

Att det är en personlig bok är också en svaghet. Det är lätt att hävda att det hela är en partsinlaga där Micke Johannessens försöker urskulda sin egen brottslighet genom att skylla på organisationen. Trots det stämmer hans berättelse väl med vad man kunnat läsa om hans och andra HA-medlemmars brottslighet i media, förundersökningar och andra böcker.

Mickes berättelse är å andra sidan berättelsen om en ung man från ett missbrukarhem som vill ta sig ut ur misären och finner en väg via mc-miljön. Där har han stora kroppshydda nämligen ett egenvärde. Något som den knappast har eller hade nån annan stans. I mc-miljön fanns gemenskap och tillhörighet. Där kunde även en stor och som barn relativt tystlåten kille få makt och inflytande. Bli någon. Även när det innebär grov brottslighet kan detta vara ett attraktivt val för någon som kommer från omständigheter som ger få val i livet. Som fått en dålig start på livet. Dessa aspekter tonas dock ner i boken, något som är nödvändigt för att passa in i Lasse Wierups teorier om att man blir grov brottsling utifrån ett fritt val.

Författarna bortser alltså från Johannessens uppväxt i ett missbrukarhem när man i slutordet hävdar att sociala orsaker inte spelar nån roll för att folk blir brottslingar. Man bortser ifrån att etnisk segregation och arbetslöshet inte existerade på 1960-talet och början av 1970-talet när man hävdar att sådan saker inte haft någon betydelse för kriminaliteten hos Johannessen och andra medlemmar i Hells Angels och därför inte har det för några brottslingar. Det är ju i själva verket helt irrelevanta saker för hur folk på 1960-talet och 1970-talet kunde hamna i kriminalitet. Situationen då och för dessa kriminella i 50-årsåldern kan inte jämföras med situationen för unga kriminella idag så som Wierup och Olsson gör. Det är bokens största svaghet.

Men visst kan man säga att Micke Johannessen valde att bli medlem i Gamlestadens MC och senare i Hells Angels MC. Många andra valde att lämna klubben när den blev Hells Angels MC. Det kunde han också ha gjort, men då hade han förlorat sin makt och status. Ganska svårt för en man med dåliga möjligheter till jobb och inkomster. När man läser Micke Johannessens berättelse så framstår dock det så kallade fria valet som nått ytterst schimärt, nåt som egentligen inte finns där. Det handlar istället om hur man dras in i en sekt. det kunde lika gärna vara nån extrem religiös rörelse. Det är samma krafter som är i rörelse. Friheten finns där inte, det är inget fritt val som görs av Johannessen. Det är obegripligt att Wierup och Olsson driver den tesen. Den stämmer inte med verkligheten. Den stämmer inte med den berättelse Micke Johannesen berättar.

En sak som boken dock gör är att den blottlägger Hells Angels. Den visar upp HA som en brottslig organisation, även om alla medlemmar inte lever på och av brottslighet. Bilden av Hells Angels som en kriminell organisation förstärks av att man också intervjuar en annan tidigare medlem i Hells Angels Gothenburg som också lever i annat land. Denne, Swempa, ger exakt samma bild av HA som Johannessen.

Boken visar också upp Hells Angels som en sekt, där har författarna onekligen fångat nånting. Mycket på grund av vad Johannessens fru Ebba säger så framstår onekligen mc-klubben som en sekt, som ett annorlunda Knutby. En sekt där devisen Angels Forever, Forever Angels (AFFA) absolut inte gäller. Idag är ingen av de ursprungliga grundarna av Hells Angels Gothenburg längre medlemmar och de flesta av dem är i onåd hos klubben. De är inte längre några Helvetesänglar. Utan utstötta. Det påminner onekligen om hur andra sekter behandlar sin avhoppare. Utfrysning och ibland förföljelse.

Boken är ett måste för alla som är intresserade av de kriminella mc-miljöerna. Läs den, den är spännande, men lämna författarnas teorier om hur och varför man blir brottsling därhän. Jämför gärna med beskrivningar inifrån andra sekter. Det gör det sannolikt lättare att förstå hur HA fungerar.

Anders_S

Läs mer: Payback1, 2, 3, 4, 5, 6, Dagens Juridik, Presskontakt, GP1, 2, 3, 4Mc-razzia, Ikon, MND,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Adlibris

Advertisements