Massbilismens politik

De senaste 50 åren har varit massbilismens stora epok. Samhällsplaneringen har dominerats av att bereda allt mer plats åt vägtrafik och nya stora trafikleder har vuxit fram kontinuerligt.

Denna framväxt av nya biltrafikleder är en ständigt självförstärkande process, där nästa väg alltid är lösningen till trafikstockningen på den föregående. Det är som en nedåtgående spiral: Varje ny stor bilväg skapar förutsättningar för mer biltrafik, och när biltrafiken därmed ökar så skapas behov av ännu fler bilvägar. Långsamt organiseras samhället om efter bilen och bilistens behov, som står i tydligt konkurrensförhållande mot kollektivtrafiken och kollektivtrafikantens  behov. Vi medborgare anpassar oss naturligtvis efter hur samhället är organiserat och den infrastruktur som finns tillgänglig, och kör därför mer bil.

Kollektivtrafikens andel av resandet i både Stockholm och Sverige minskar ständigt, till förmån för privatbilism. Under 50-talet stod kollektivtrafiken för cirka hälften av alla resor, men under 60-talet fick massbilismen sitt genombrott. Sedan början av 70-talet står nu kollektivtrafiken förunder 20 procent av resandet, och andelen minskar fortfarande.

Bakom denna utveckling finns en tydlig politisk vilja. Det tidigare järnvägsnätet har under de senaste 50 åren monterats ned bit för bit och ersatts av massbilism, något som varit en medveten infrastrukturpolitik. Att priset på kollektivtrafikresor har ökat snabbare än bensinpriserna är också ett resultat av politiska beslut. Det har varit enkelt för politiker att höja biljettpriserna i kollektivtrafiken, men betydligt svårare att stöta sig med bilintressena och höja bensinskatten. Samtidigt har skattefinansieringen av kollektivtrafiken minskat. Detta går naturligtvis att spåra till ansvariga politikers agenda.

Det är politiska beslut som håller bilismen under armarna och politiska beslut som gör att vi skulle kunna komma bort ifrån bilsamhället. Transek menar i sin rapport “Kollektivtrafikens marknadsutveckling – tendenser och samband” att politiskt ansvariga egentligen är fullt medvetna om kollektivtrafikens fördelar gentemot privatbilism, men ändå saknas handlingskraften att faktiskt påbörja en strukturförändring. Det är rimligt att tro att politikerna inte vågar stöta sig med bilindustrins starka påtryckningsgrupper och därmed inte tar någon tydlig ställning i de stora intressekonflikterna som finns.

I rapporten “Tvågradersmålet i sikte?” från Naturvårdsverket beskrivs situationen så här:

Bilindustrin och dess intresseorganisationer och allierade aktörer har också en mycket viktig position. Även de kan agera på ett sätt som förhindrar förändring. Emin Tengström, Gunnar Falkemark och Carl Melin är några av de forskare som har beskrivit de mycket starka nätverk och aktörer kopplade till bilindustrin och bilismens intressen  som finns på både europeisk och svensk nivå. Historiskt har dessa varit mycket framgångsrika i att driva sina intressen (Tengström, 1998; Falkemark, 1999; Melin, 2000). Tengström har också konstaterat att samtidigt som bilismens intressen är starka, så finns det motstridiga intressen hos de aktörer som står för kollektivtrafikperspektivet, vilket har gjort deras perspektiv svagare i nationella och internationella policyprocesser (Tengström, 1998). Förekomsten av starka aktörer som vet hur de för fram sina intressen betyder inte alls att förändring är omöjligt. Dock är det viktigt hur aktörer på den politiska arenan förhåller sig till det tryck och de försök till påverkan som de gissningsvis kommer att utsättas för.

Utdrag ur rapporten Highway to Hell som planka.nu tagit fram. Rapporten är från 2008 och därför är text något redigerad.

Källor:

Transek, Kollektivtrafikens marknadsutveckling – tendenser och samband.
Falkemark, Politik, mobilitet och miljö.
Naturvårdsverket, Tvågradersmålet i sikte?

Intressant?
Bloggat: Yimby Gbg, Yimby,
I media: DN1, 2, 3, 4, 5, SVD1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om Highway to Hell, Massbilism, Samhällsplanering, Kollektivtrafik, Stockholm, Planka.nu, Bilsamhälle, Infrastruktur, Järnväg, Bilism, Klimat, Miljö, Stadsplanering, Samhälle, Politik