Dags att kräva sex timmars arbetsdag

Åttatimmarsdagen beslutades 1919 i svallvågorna från den ryska revolutionen, ett gammalt arbetarkrav gick i uppfyllelse. Sedan dess har den dagliga arbetstiden legat kvar på samma nivå. Visserligen har lediga lördagar införts och semester, men med tanke på den mångdubblade produktiviteten finns det utrymme för reformer.

Den som såg Svt:s dokumentär ”Lönesänkarna” blev också införstådd med att lönernas andel av de totala inkomsterna i landet har minskat dramatiskt sedan början av 1980-talet. Vi behöver gå tillbaka till 1910-talet för att hitta en så låg andel av inkomsterna som tillfaller löntagarna.

Den stigande produktiviteten och de svindlande vinstökningarna på lönernas bekostnad har skapat ett stort utrymme för en sänkning av arbetstiden. Likväl hörs samma visa av motstånd mot arbetstidsförkortning från kapitalägarnas företrädare och den politiska högern som när åttatimmarsdagen infördes.

Inom socialdemokratin har samma mönster kunnat ses, kravet på sextimmarsdag betraktas idag av partitopparna som ”orealistiskt” och inom Vänsterpartiet har kravet möts av stort motstånd från ledningen och ses som ”långsiktigt”. Glädjande är emellertid att kravet på senare tid vunnit ökat gehör inom en del av fackföreningsrörelsen, bland annat Transport har beslutat att driva kravet på 30-timmars arbetsvecka.
Argumenten för sextimmarsdagen är i hög grad berättigade:

För det första: Allt fler blir utbrända och mår dåligt av att slitas mellan stressigt arbete och en hektisk vardag. Genom kortare arbetstid kan fler hinna med att ta hand om hemmet, barnen och sig själva. Som en bieffekt bortfaller också argumenten för RUT.

För det andra: Medan de som har arbete pressas alltmer och dras med ökande övertidsarbete så finns en växande skara andra, inte minst ungdomar, som inte får arbeta. En arbetstidsförkortning kan motiveras med att vi delar på de jobb som finns.

För det tredje: Det finns ett förhållande mellan arbetstid och miljöpåverkan. Vi lever redan över jordens kapacitet och det är inte hållbart att gå på i de gamla ”tillväxt”-spåren. Istället för att ta ut produktionsökningen i pengar för att köpa fler prylar kan vi ta ut den i tid.

Så kan sextimmarsdagen bli en väg till bättre livskvalité för vanligt folk och samtidigt ett mera hållbart samhälle. Det står inte på något sätt i motsättning till att vi samtidigt kämpar för ett vettigt innehåll i arbetslivet och att vi som lönearbetare får mera att säga till om på jobbet. I förlängningen kan detta bara lösas genom att de som arbetar också tar över produktionsmedlen och får bestämma över vad som ska produceras och hur det ska fördelas.

Ursprungligen en ledare i Internationalen

Intressant?
Mer: Ola Möller1, 2, Andreas Bergh, Knapsu, Klasshat, Clarté, Kent Werne, DArena, Röda Malmö, DArbete, Fredrik Edin, Arbetaren, SVT, Leonard Green, Fria1, 2, SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Åttatimmarsdag, Sextimmarsdag, Produktivitet, Konsumtion, Ledighet, Lönesänkarna, Arbetstid, Arbetsmarknad, Hälsa, Klimat, Samhälle, Politik