”Det ligger mycket av en strävan till ett öppnare och mjukare samhälle och av en mänsklig omtanke i kravet på sextimmars arbetsdag”. Det är Olof Palme som uttalar sig på den socialdemokratiska partikongressen 1975, i en tid då Sverige under ett decennium upplevt en reformvåg som kanske inget annat land någonsin. Kravet på arbetstidsförkortning var synnerligen aktuellt, och då inte minst som en portalfråga för såväl den samlade kvinnorörelsen som det socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Idag, 38 år senare efter över tre decennier av samhällelig högervridning, känns den här tiden väldigt avlägsen. Och vem inom arbetarrörelsen driver idag kravet på sextimmars arbetsdag? Det socialdemokratiska ledarskiktet betonar istället att vi måste jobba mer, Kommunal har raderat det ur sitt program och inget fackförbund lyfter överhuvudtaget frågan. Vänsterpartiet har i och för sig kvar kravet i sitt program, som ett utslag av den senaste kongressens majoritetsvilja, men det är ingenting som Jonas Sjöstedt och den övriga partiledningen i det praktiska arbetet vill sätta i förgrunden.
Att inga ledande krafter inom arbetarrörelsen idag vill driva detta krav är egentligen en historisk paradox, för om någonsin borde det nu ha en självklar aktualitet:
– Sverige har aldrig varit så rikt som idag. BNP per capita är mer än 80 procent högre än när Palme 1975 höll sitt kongresstal. Produktiviteten har mer än tiodubblats sedan vi 1919 fick den nuvarande åttatimmarsdagen. Trots det håller vi fast vid detta timtal som om det vore en helig princip, precis som om häst och vagn fortfarande skulle vara det dominerande fortskaffningsmedlet bortsett från all revolutionerande teknisk utveckling.
– Arbetslösheten är idag skyhög. Nästan 450 000 svenskar står i arbetslöshetskön, samtidigt som övertidsuttaget bland de arbetande motsvarar långt mer än 100 000 heltidsjobb. De som har arbete stressar och sliter ut sig, samtidigt som allt större skaror överhuvudtaget förvägras ett arbete. I ett rationellt samhälle skulle man i det läget förkorta arbetstiden och dela på jobben.
– Om sextimmarsdagen genomförs med bibehållen lön innebär det en reducering av de sociala klyftor som under mer än 30 år vidgats alltmer.
– Utsläppen av växthusgaser är vår tids ödefråga. Och arbetstidsförkortning är i sig en miljövänlig reform, mot bakgrund av att varje arbetad timme i genomsnitt betyder tre gånger så mycket utsläpp av koldioxid än en timme i hängmattan.
Kravet om arbetstidsförkortning är mer pockande än någonsin. Det är hög tid att inte enbart kräva rätten till arbete utan även rätten till lättja. Som ett första steg kanske vi, likt Konrad Johansson i Folke Fridells roman ”Syndfull skapelse”, under en vecka bara borde utebli från arbetet – alla skulle vi säkerligen må jättebra av en ”skapelsevecka”.
Ursprungligen en ledare i Internationalen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Olof Palme, Arbetstidsförkortning, Sextimmarsdag, Arbetarrörelsen, Vänsterpartiet, Internationalen, Socialdemokraterna, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.