Polis kritisk till insats i Husby

En enskild polisman som deltog i insatsen mot en knivbeväpnad man i Husby i maj i år som ledde till att mannen dog är starkt kritisk till polisens insats:

Detta är kanske den händelse som har berört mig mest illa sedan jag blev polis. Inte för att det är den enda gången en människa har avlidit tragiskt och lämnat förtvivlade anhöriga bakom sig, jag har varit med om flera tragiska dödsfall. Utan för att den vänder upp-och-ned på allt som polisen står för. Polisen skall skydda, hjälpa och ställa till rätta. I det här fallet blev det tvärtom. Ingångsvärdena var ett olaga hot mot en väktare samt en uppenbar psykisk ohälsa. Mannen var så vitt jag förstår tidigare helt ostraffad, men befann sig uppenbarligen i någon form av psykotiskt tillstånd, dessutom i kombination med berusning.

[…]

Förhandlarna fick ingen kontakt med mannen, och insatschefen valde att man skulle gå in, främst för att säkerställa att kvinnan var ok och inte hade skadats av den knivbeväpnade mannen. Förståeligt, men det blir dock mer bisarrt att inbrytningen som ledde till att hennes make dog och hon själv blev sprejad gjordes primärt för hennes skull. Om hjälpen riskerar att få det resultatet är det bättre att inte hjälpa alls.

[…]

Jag är medveten om att jag bara kan en bråkdel så mycket om taktik och farliga situationer som de kollegor som befann sig i lägenheten. Men det var frågan om en snart 70-årig man, som dessutom troligtvis hade försämrade reflexer på grund av förvirring och berusning, som befann sig i sin egen lägenhet. Han var visserligen beväpnad med en stor kniv, men polisen hade full kontroll över hur vi valde att gå in i situationen, med vilken taktik, vilka medel och vilka verktyg. Då får inte resultatet bli så katastrofalt.

[…]

Man pepparsprejar då mannen, och träffar även kvinnan som står framför. Därefter separeras de två för att säkra kvinnan ifrån eventuella angrepp ifrån mannen. Sedan kommer mannen efter med kniven, och då varken distraktionsgranater eller varningsskott hjälper så skjuts han, då han är så nära att han utgör en akut livsfara (han är beväpnad med en mycket stor kniv och framstår som väldigt motiverad), i nödvärn.

[…]

Hustrun, som hade ställt sig framför sin man för att skydda honom och som aldrig har uppfatta något hot ifrån maken (han hade enligt vad hon sa dagen efter aldrig krökt ett hår på hennes huvud), hamnar nu i köket och poliserna stänger av mannens väg dit. Mannen, som redan ifrån början var psykiskt sjuk och berusad och nu även är sprejad, rör sig sedan, trots att det smäller och blixtrar, med lyft kniv mot dem som har attackerat honom och nu även har hans fru.

[…]

Livsfaran i vilken skottet mot huvudet avfyrades hade dock skapats av inbrytningen och den använda taktiken. Givetvis är det alltid svårt att förutse vad en psykiskt sjuk man tar sig till, och insatser mot beväpnade personer i lägenheter är alltid svåra och farliga, men man måste ändå ha insett att det fanns en risk att mannen skulle reagera precis som han gjorde och röra sig mot poliserna med kniven. En kollega som arbetar på en taktiskt avancerad enhet kommenterade att man om man såg det som en ”offersituation” borde ha gått in tokoffensivt ifrån början och tagit kontroll över mannen innan han hade förstått vad som hände och i annat fall varit mycket mer defensiva och helt undvikit konfrontation genom att gå in och separera undan kvinnan. Bara det att agera tidigare, och exempelvis ersätta varningsskottet, som sköts cirka fem sekunder innan skottet mot huvudet, med verkanseld i benet hade kunnat leda till att mannen var vid liv fortfarande. Det är naturligtvis spekulationer, men faktum kvarstår, mannen blev dödad i en akut nödvärnssituation som polisen hade skapat.

Polismannen Martin Marmgren som skrivit ovanstående vill inte skuldbelägga någon kollega menar att det i den uppkomna situationen inte var fel att skjuta mannen. Men situationen skapades av polisen själva. Det är alltså utan tvekan så att polisen orsakade mannens död genom sitt agerande. Om polisen hade agerat annorlunda eller haft tillgång till andra vapen som exempelvis elpistol. Martin Marmgren menar också att polisen utredning av skjutningen var undermålig då de inblandade poliserna fick möjlighet att prata sig samman och gå igenom debriefing innan de hördes om händelsen. På det sättet har faktiskt ingen ordentlig utredning gjorts av händelseförloppet vid dödsskjutningen.

Dödsskjutningen i Husby anses ha varit utlösande orsak till omfattande kravaller i Husby strax efter händelsen och många har uttryckt uppfattningar om att det handlar om rasism från polisens sida. Det tycks enligt Marmgren istället bero på undermålig taktik från polisens sida:

Tragedin har självklart absolut inget att göra med adress eller etnicitet, utan med polisens brister vad gäller taktik under en farlig händelse. Det finns inte en taktik för förortslägenheter och en annan för lägenheter innanför tullarna.

Huvudskälet är sannolikt det som polismannen uppger, men man kan inte heller utesluta att det faktum att mannen var invandrare påverkade taktiken så att man gjorde som man gjorde. Rasismen inom polisen är större än i befolkningen som helhet så det är ett rimligt antagande att det spelat en roll. Också det faktum att mannen tycks ha haft alkoholproblem och var fattig har garanterat spelat in. Jag har svårt att se att polisen skulle ha agerat likadant mot en full rik person på Östermalm som viftade med en sabel eller nåt annat svärd. Sannolikt hade man varit mer återhållsamma i det läget. Martin .. är modig som kritiserar de egna, men samtidigt så är han ganska naiv i förhållande till rasism inom polisen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Polis, Husby, Dödsfall, Skottlossning, Polisövergrepp, Nödvärn, Polistaktik, Polisen, Våld, Brott, Kravaller, Samhälle, Politik

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!