Nyfeodala Nordkorea

Boktips
Flykten från läger 14
Blaine Harden
Pocketförlaget

Nyfeodala Nordkorea

Det finns många spännande skildringar av flykt från grymma fångläger i förtryckande diktaturer. ”Flykten från läger 14 – Den dramatiska rymningen från ett nordkoreanskt fångläger” (nu i pocket) är en av dem. Fast just denna rymning är inte överdrivet dramatisk.

Men författaren Blaine Hardin, som jobbat som journalist på ledande nordamerikanska stortidningar, blandar också in en kunnig och intressant analys av det strikta nordkoreanska klassamhället under den realsocialistiska propagandafernissan. Och fram träder ”en korrumperad nyfeodal stat” – som en oppositionell nordkorean klassificerat den ovanligt vidriga regimen.

Boken kompletterar andra böcker om Nordkorea som ”Inget att avundas” och ”Alla monster måste dö”. Nytt för mig är att bara den ärftliga maktbärande Kim-dynastin lever i obeskrivlig lyx. Resten av överklassen – bosatt i huvudstaden Pyongyang och dess närhet – har en standard enbart motsvarande lägre medelklass i grannen Sydkorea. Eliten utgör mindre än en procent av landets 23 miljoner invånare.

Armétoppen är en integrerad del av överklassen, och armén i sin helhet är gynnad. Detta är förstås för att försäkra enpartistaten om dess lojalitet i den katastrofalt urusla ekonomiska situationen. Den enda andra möjliga utmaningen mot regimen kommer från delar av partitoppen – som via utlandsresor kunnat jämföra och konstatera regimens misslyckande. De utrensningar som skett har säkert med detta att göra (mina kommentarer).

Folket är för fattigt, för fylld av rädsla och för politiskt okunnigt (på grund av propaganda och censurerade medier) för att utgöra en fara för de dyrkade ledarna. Men när regimens grepp om vanliga människor bröt samman under den värsta ekonomiska krisen oroade sig regimen för just det.

Folket övergavs och lämnades åt sig själva. För att rent fysiskt överleva när fabriker lades ner och statlig hjälp uteblev tvingades vanliga bönder och arbetare att odla mer själva, idka byteshandel, göra handelsresor inom landet och till Kina. En del handelsmän kunde till och med tjäna bra med pengar på denna nya ”fria” marknad.

Denna situation sågs av regimen – och av dess vänsteruppbackare i väst – som ett begynnande privatkapitalistiskt ”gift”. Men i själva verket handlade det inte om en kamp mot kapitalistisk restaurering. Det handlade om att regimen var rädd för att förlora kontrollen över landet – och därmed förlora sina egna stora orättfärdiga klassprivilegier.

Precis som i Kina var ”kommunist”partiet rädd att den ekonomiska ”friheten” skulle spilla över i krav på politisk frihet. Och precis som i Kina slog man till med mer förtryck och straff. Men precis som i Kina hade redan delar av partibyråkratin och statsapparaten korrumperats till roffande deltagande i privathandeln (och flyktingsmugglingen ut ur Nordkorea).

Evolutionärt sett är det människans intelligens tillsammans med vår förmåga till social kommunikation och organisering som möjliggjort politisk demokrati och ansatser till socialism. Realsocialismens farliga toppstyrda kontroll över information, kommunikation och resor omöjliggjorde folklig organisering och gynnade en ny social hierarki i form av statsbyråkratin. Särskilt i Nordkorea.

I Nordkorea var makten i toppen kombinerad med maktlöshet i botten extrem. Det gjorde att den nordkoreanska formen av realsocialism blivit skrämmande monstruös – och ytligt sett obegriplig. Med eftertryck har den nordkoreanska partistyrda överklassdiktaturen än en gång bevisat att ”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut”.

Realsocialismen världen över tog inte hänsyn till att maktkoncentration gynnar människans biologisk-psykologisk-evolutionära tendens till social hierarki (som klasser), och att maktutspridning gynnar vår likaledes ärvda beteendetendens till jämlikhet (som demokrati). Den tog heller inte hänsyn till kulturarvets seghet. Allra minst i Nordkorea.

Det är ingen tillfällighet att stalinismen liknade tsarväldet, och maoismen det kinesiska kejsardömet. Och det är ingen tillfällighet att regimen i Nordkorea ärvt delar av gammal vidskepelse, personkult, blodsmystisk rasism, ultranationalism, klasstänkande, konfucianism, kastväsende, feodalism, slaveri och barnarbete. Men att de kunnat med att kalla denna häxbrygd socialism är häpnadsväckande.

Ju förr denna absurda regim som så grovt missbrukar socialismens namn försvinner från jordens yta, desto bättre för världens vänsterkrafter. Och framförallt bättre för det lidande koreanska folket i Nordkorea, där kanske en tredjedel av befolkningen lider av kronisk hunger.

Hans Norebrink

PS Dessutom: ju förr även regimerna i Kina och Vietnam slutar att kalla sig socialistiska, desto bättre (men de kinesiska och vietnamesiska överklasserna sitter tyvärr legitimitetsmässigt fast i den ärvda kommunistiska ideologin). En övergång till flerpartidemokrati i den fjärde staten som kallar sig socialistisk – Kuba – skulle också underlätta för världens arbetarrörelse.

PSS Realsocialismens regimer klarade av uppbyggnaden av tung industri, grundekonomi och sociala förmåner fram till 70-talet – men när nya industrier som krävde kreativt tänkande skulle byggas upp, så hamnade de ohjälpligt bakom kapitalistländerna i väst. Det verkar omöjligt att förstå idag, men i början gick det ekonomiskt bättre för Nordkorea än för Sydkorea.

PSSS Med rätta fördöms hungern och förtrycket i Nordkorea. Men i den borgerliga pressen kopplas detta till ”kommunismen”.  Varför kopplas då inte hunger och förtryck i många kapitalistiska länder till just kapitalismen?

Läs mer: USA-pol1, 2, Hyllan, Zellys, Lottens, Jennies, Chogoling, EX, NSD, Kulturen,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Flykten från läger 14, Blaine Harden, Pyongyang, Kim-dynastin, Kim-regimen, Nordkorea, Diktatur, Kultur, Böcker, Samhälle, Politik

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris