Stora samhällen instabila

Boknytt
The Collapse of Complex Societies
Joseph Tainter
Cambridge University Press

Stora samhällen instabila

Varför gick Rom under? Varför ser vi ett historiskt mönster av uppgång och fall för stora stater och imperier? Denna fascinerande bok ger ett svar som är trovärdigt – och aktuellt. För även dagens globala industrisamhälle kan kollapsa på grund av de problem som finns inbyggda i alla komplexa samhällen, menar författaren.

Han tar upp andra teorier kring civilisationers sammanbrott; resursbrist, nya resurser, katastrofer, förändringströghet, aggression från andra komplexa samhällen, krigiska stamfolk, konflikter, motsättningar, dåligt ledarskap, ”social misskötsel”, en kombination av flera svåra händelser samtidigt, och mest trovärdigt – ekonomiska problem. Alla dessa förklaringar kan delvis förklara varför komplexa samhällen ofta bryter samman. Men inga utgör en heltäckande förklaring.

99,8 procent av människans sex miljoner år på jorden har vi levt i små, enkla, jämlika och ospecialiserade jägar-samlar-samhällen. Därefter utvecklades gradvis storskaliga, centraliserade, specialiserade, hierarkiska och statliga klassamhällen – komplexa samhällen. Som alla mänskliga samlevnadsformer har dessa utformats för att lösa de problem som människan möter. De senaste runt 10.000 åren via jordbruk och industri.

För att lösa problem kräver samhällspolitiska system alltmer energi, resurser och information. I syfte att uppnå detta ökar samhället sin storlek och komplexitetsgrad; mer byråkrati, mer specialisering, mer kunskapsproduktion, mer elitär hierarki, mer tvång och kontroll. Detta kostar vilket man löser genom att investera i ytterligare samhällskomplexitet för effektivare problemlösning – och så vidare.

Problemet med detta är att det hela tiden kostar allt mer att lösa problem – som att få fram mer näring, energi och råmaterial. Detta eftersom människan alltid börjar med de resurser och tillgångar som är enkla att utnyttja, och sedan övergår till de svårare och mer dyrare att utvinna. Ett exempel är olja – de enkla källorna har börjat tömmas och nu letar man efter dyr och miljöfarlig arktisk, djuphavs- och skifferolja. Oljan – industrisamhällets blod – blir allt dyrare (mitt exempel).

Fenomenet kallas declining marginal return. Det vill säga allt mindre vinst på ökad investering i komplexitet – ner till noll. Detta är grundorsaken till att komplexa samhällen kollapsar, enligt boken. Men detta behöver inte vara en katastrof, framhåller författaren. Det kan tvärtom i vissa situationer vara ekonomiskt rationellt att återgå till ett mindre energikrävande samhälle, som ju är människans historiskt sett normala samlevnadsform. Särskilt för vanligt folk kan det vara en lättnad att slippa eliter som kostar dem pengar, via utsugning, kontroll, administration och propagandaapparat.

Industrisamhället visar tecken på denna komplexitetsproblematik. Men eftersom alla samhällen idag är komplexa skulle en kollaps av ett komplext samhälle i vår tid bara leda till att det absorberas av ett annat, menar Joseph Tainter (se hur Västtyskland slukade DDR, mitt exempel). Även om ett samhälle av miljöskäl går över till en enklare (och därmed svagare) organisationsform så hotar ockupation av grannen, menar han.

Någon näraliggande fara att industrisamhället kollapsar ser han inte. Såväl teknikoptimister (”allt löser sig”) som miljöpessimister (”det går åt skogen”) har trovärdiga argument, menar han.

En intressant sidodiskussion i boken är varför komplexa samhällen uppstår (vilket kan ha samband med ökad överlevnadsstress i samband med befolkningsökning). Enligt funktionsteorin löser ökad komplexitet hela samhällets problem, och enligt konfliktteorin uppstår stora komplexa stater för att eliten ska kunna hantera klasskampen mellan rika och fattiga. Man kan ana att borgerliga tänkare föredrar den första, socialistiska tänkare den andra förklaringen (min kommentar).

Författaren tror på en syntes av båda förklaringarna. Det är ju så att inget klassamhälle på sikt orkar med de stora kostnaderna för att kontrollera en kanske missnöjd befolkning. Överklassen måste i sitt eget intresse se till att även de arbetande klasserna upplever sig få ut åtminstone något av samhället. För att hantera klasskonflikten ser de styrande till att samhället till sin funktion även delvis gynnar de fattiga. De båda förklaringarna kompletterar alltså varandra.

Om den styrande överklassen (av kortsiktig egoism) inte delvis ger efter för folkliga krav och önskemål, så riskerar man att oppositionella delar av överklassen (och intellektuella) allierar sig med folket. Så har historiskt skett i bonderevolter och arbetarrevolutioner. Nya överklasser kommer till makten som bättre än den avsatta regimen kan tillfredsställa folkets materiella krav (och i vissa fall krav på mer demokratiska inslag i landets styre).

Detta är ungefär samma slags maktkamp som förekommer i schimpansflockar, syns det mig. Det vill säga ett triangeldrama mellan konkurrerande alfahannar (som mänskliga fraktioner, falanger, släkten och klaner inom överklassen) och flocken (som det vanliga folket hos oss människor).

Historikern och antropologen Joseph A. Tainter kritiserar den (marxistiska) konfliktteorin (med dess fokus på stat och klass) för dess ”psykologiska reduktionism”. Detta eftersom den tar upp överklassens girighet och maktlystnad som drivkrafter. För, frågar ha sig, varifrån kommer dess förment universella mänskliga tendenser?

Människan har ju levt över 99 procent av sin tid på jorden i jämlika samhällen – utan stater och klasser, utan rika och fattiga. Hur kan det då hux flux uppstå styrande eliter drivna av girighet och maktlystnad? Dessutom är dessa drifter symptom och ingen grundförklaring till klassamhällets uppkomst, menar författaren.

Samma kritik hade jag i mina recensioner av författaren och resenären Lasse Bergs tre Kalahariböcker om människans ursprung. Varifrån kommer människans tendens till hierarki, girighet och maktlystnad efter sex miljoner år som jämlika jägare och samlare?

Jo, (menar jag) för det första så har forntida och nuvarande jägarsamlarsamhällen framgångsrikt bekämpat de elittendenser som finns i människonaturen. Och för det andra kan dessa elitistiska hierarkiska människotendensers existens förklaras med det kvarvarande arv av hierarki och ojämlikhet, som vi har med oss från vår långa tid som förmänskliga sociala flockdjur.

Denna evolutionsmaterialistiska komplettering av marxism, socialism och konflikteori gör den mänskliga historien begriplig, och besvarar Tainters kritik av ”psykisk reduktionism”, som jag ser det.

Vi har ett djurarv av hierarki och ojämlikhet, samt ett jägararv av egalitarism (jämlikhet). Girighet och maktlystnad finns därför med oss från våra långa tid som ojämlika hierarkiska samlevande djur. De är evolutionärt uppkomna beteendetendenser.

Av olika anledningar ledde det nya komplexa samhället till att det gamla djurarvet av girighet och maktlystnad blommade upp igen. En enkel slutsats för vänstermänniskor är då att storskaliga samhällen gynnar ojämlikhet, och småskaliga jämlikhet.

Samtidigt är det varken möjligt eller ens önskvärt att återgå till en fattig tillvaro som jägare-samlare. Jordens resurser skulle inte längre räcka för det levnadssättet. Och ytterst få människor skulle vilja leva så, tror jag.

Den fossilenergidrivna globala kapitalismen är dock i längden såväl socialt som ekologiskt ohållbar, med sin sociala orättvisa, sin miljöförstöring, och sin tilltagande energikris. Ett annat samhälle måste till som kombinerar forntidens jämlikhet med dagens höga tekniska kunskapsnivå, tror jag.

Som jag ser det har kommunikationsrevolutionen med internationella internetkontakter gett oss en möjlighet att kombinera fördelarna med forntidens jämlika småskalighet, och samtidens tekniska storskalighet. Vi kanske kan leva småskaligt materiellt, och storskaligt intellektuellt. Tänka globalt och agera lokalt.

Så mycket demokratisk småskalig självförsörjning och självförvaltning som möjligt – utan energikrävande förflyttningar av människor, varor, råvaror och energi. Detta samtidigt som all mänsklig kunskap, teknik, samt intellektuell, filosofisk och politisk diskussion finns tillgänglig för att göra den lokala produktionen alltmer miljövänlig, energieffektiv, människovänlig, avstressande, samt kreativt och intellektuellt stimulerande.

Så kan vi kanske skapa ett rödgrönt och socialistiskt samhälle som kombinerar jämlikhetens och storskalighetens fördelar: Vi kombinerar röd egalitarism (jämlikhetsiver) och grön ekologisk teknikutveckling. Återupprättar den primitiva urkommunismen från jägarsamlartiden på en högre teknisk och vetenskaplig nivå som marxister skulle säga. Skapar ett glokalt samhälle – materiellt lokalt, intellektuellt globalt.

Hans Norebrink

# Enligt författaren är storskalighet och ojämlikhet en senkommen historisk anomali. Alltså ett kortvarigt undantag i det mänskliga samhället. Det måste därför legitimeras och försvaras med tvång och propaganda (ideologiska överbyggnader för att tala marxistiska). Sådant kostar, så därför borde ett jämlikt samhälle bli billigare i drift (min kommentar).

Läs mer: Goodreads, Google, Dark Mountain, History Today, HuffPost, Elizaphanian, Res.Crisis, TAS,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om The Collapse of Complex Societies, Joseph Tainter, Stora samhällen, Instabilitet, Maktkamp, Hierarki, Jämlikhet, Civilisation, Politik, Samhälle, Kultur, Böcker, Politik, Samhälle

Köp boken hos Adlibris