Byt system – inte bara regering

Förhoppningsvis är det nu bara några dagar kvar innan Fredrik Reinfeldt lämnar in sin avskedsansökan. Åtta år av intensivt arbete med att göra Sverige till ett mer orättvist land är över. Carl Bildt kan återgå helt och fullt i oljeindustrins tjänst och Anders Borg kommer att finna nya former för att jobba åt finanskapitalet. Men hur skönt det än kommer att bli att se långa Alliansansikten på valnatten finns det inget som talar för att ett regeringsskifte kommer att innebära något politiskt systemskifte. Valdebatten har inte handlat om några som helst samhällsförändringar och tanken att framtiden skulle kunna se ut på något annat sätt än idag har varit totalt frånvarande i de innehållslösa valparollerna. I grunden är hela det politiska fältet enigt om att marknaden ska härska.

Oavsett statsministerns namn kommer vi därför även i fortsättningen att få ett styre som bygger på tanken att det som är bra för de stora företagen är bra för samhället och som sätter hela sitt fåfänga hopp till att det kapitalistiska systemet ska lösa de stora samhällsproblemen, från arbetslösheten till klimathotet. Skillnaderna mellan en S-regering och Alliansregering kommer att handla om gradskillnad, inte huvudinriktning; storföretag, banker och de rika kommer att fortsätta öka sin rikedom och makt på vår bekostnad. I det valmanifest Socialdemokraterna publicerade i valkampanjens slutskede framgår det solklart. Inte ett ord om att bryta med den nyliberala ekonomiska politiken. Tvärtom inleds det det luftiga valmanifestet med de viktiga kodorden om ”överskottsmål över en konjunkturcykel” och talar om vikten av samarbete “mellan partier, över blockgränsen, mellan politik och näringsliv” för att inte ”låsa fast politiken i hårt hållna ideologiska block.” Istället för att bygga på det växande missnöjet med högerpolitiken räcker socialdemokraterna ut båda händer till den höger som de senaste åtta åren gjort sitt bästa med att rasera välfärden.

Ändå är en borgerlig valförlust viktig och Socialistiska Partiet uppmanar särskilt till en röst på Vänsterparitet i riksdagsvalet för att partiet är det enda i riksdagen som säger sig vara mot vinst i välfärden.

Det viktigaste med en borgerlig valförlust är dock inte vad som sker i riksdagen utan att den kan ge råg i ryggen på alla som i åratal hukat i högervinden. Även om en S-regering inte har några planer på ett systemskifte finns det för första gången på länge förväntningar i breda folklager på förändring. Alldeles oavsett vad S-ledningen säger och gör är det privatiseringarna och nedmonteringen av den gemensamma välfärden som nu slagit tillbaka och gjort att regeringen förlorat stora delar av sitt stöd.

Detta är ett tillfälle som inte får gå oss förbi.

Att ge Löfven och S-ledningen ”arbetsro” i förhoppning att de ska infria förhoppningarna på förändring är en feltanke och en farlig sådan. Det är att bädda för besvikelse. En S-regering som lämnas i fred att göra upp med högern kommer att öppna fältet än mer för de reaktionära, arbetarfientliga och rasistiska krafter som utmålar sig som ”den enda oppositionen.” Istället behöver alla de som under de senaste åren gjort motstånd mot högerpolitiken fortsätta mobilisera sig och stödjas. Till exempel är det bara med en stark och oberoende rörelse underifrån som de urvattnade formuleringarna om att ”stoppa vinstjakten i välfärden” kan drivas vidare till ett verkligt vinststopp och riva upp privatiseringarna i välfärden.

Så, rösta bort borgarna på söndag! Men framför allt: se till att använda den entusiasm och tron på förändring som detta kan skapa till att organisera motståndet, i arbetsplatsernas fackföreningar, i folkrörelser till försvar av välfärden – i klimat- och miljöorganisationer, i hyresgäströrelsen och överallt där det går att skapa allianser mellan arbetande människor kring gemensamma intressen.

Socialistiska Partiet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!