Många människor känner sig utanför i dagens Sverige

Det är framförallt två lätt identifierbara grupper som inte känner sig delaktiga i det svenska samhället. Det är dels invandrare i många av våra storstäders förorter, dels icke-invandrade arbetarklassmän i våra förorter och på landsbygden. I själva verket handlar det dock om samma grupp. Arbetarklassen.

Den ena arbetarklassgruppen väljer att inte rösta i valen, en del av dem blir kriminella och ägnar sig åt brott (knarkaffärer, rån, misshandel etc), åter andra blir religiösa och går med i fundamentalistiska församlingar och grupper. Den andra gruppen har valt att rösta på Sverigedemokraterna, en del av dem ägnar sig åt brott (olaga jakt, rån, misshandel etc), åter andra blir fullfjädrade nazister.

De ena gruppen möts med förståelse av stora delar av vårt lands intellektuella elit. Framförallt den delen av eliten som av många uppfattas som vänster. De begår brott för att de inte känner sig som en del av samhället. De röstar inte för att de känner sig utanför och inte har någon som företräder deras intressen. För att lösa dessa problem måste vi lyssna på dem.

Men samma intellektuella elit (som gärna röstar på Feministiskt Initiativ eller Miljöpartiet) har ingen som helst förståelse för den andra gruppen som ju drabbats av exakt samma känsla och upplevelse av att inte höra till som den första gruppen. Denna grupp möt med förakt av den intellektuella eliten.De är dumma i huvudet. Röstar som idioter och mycket annat. Här finns det ingen som helst vilja att lyssna på dem. Är det då inte underligt att de väljer att vända sig bort från det som de uppfattar som vänster och istället rösta på det enda parti som de uppfattar som stående utanför de ordinarie partiernas enade klubb.

Två delar av arbetarklassen har samma problem. De reagerar på problemen på ungefär samma sätt, genom att vända sig bort från det etablerade samhället i forma av val, partier, deltagande i föreningsliv, tro och annat. Men kultureliten i Sverige, dvs i Stockholm och våra universitetsstäder tycker bara vi ska lyssna på den ena gruppen, inte på den andra. På det sättet pressa den andra gruppen in i en fålla där det som återstår är Sverigedemokraterna och ändå får vi inte heller med oss den första gruppen för den fortsätter att inte rösta.  Vänsterelitens förhållningssätt är fundamentalt fel, det är uppenbart.

Varken arbetarklassens invandrare eller arbetarklassens icke-invandrare är hjälpta av de politiska frågor och ställningstaganden som dominerar dagens intellektuella vänster. Ingen av grupperna bryr sig och problemen med att folk känner sig åsidosatta förvärras. För de begriper inte ett skit av vad vänstern pratar om. Inte ett skit. Mer än möjligtvis att den andra arbetarklassgruppen är dumma i huvet.  Vänstern, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ bidrar till problemen istället för att bidra till lösningar på problemen. Vänstern har ett jättteproblem.

Bägge arbetarklassgrupperna är i stort värdekonservativa, dvs konservativa i frågor om sexuell läggning, kön, äktenskap osv. Arbetarklassen brukar vara det. Men både grupperna är också radikala i fördelningsfrågor. Dvs för minskade inkomstklyftor, social trygghet, inga nedskärningar, inga vinster i vården etc. Arbetarklassen brukar vara det. Detta måste vänstern ta fasta på.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Förortsinvånare, Invandrare, Landsbygdsinvånare, Män, Arbetaklassmän, Kulturelit, Vänsterelit, Vänstern, Sverigedemokraterna, Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Samhälle, Politik