Det finns inga monsterbåtar i Sverige

Miljörörelser som Greenpeace har ett stort problem när de debatterar yrkesfiske och fiskbestånd. De hittar på saker. De läser inte rapporter och de hävdar saker som inte är sanna. Greenpeace hävdar att en liten svensk räkbåt är en ”monsterbåt”. En liten räkbåt på 200 bruttoton är ingen monsterbåt, utan en liten fiskebåt som i Norge självklart skulle betraktas som en kustfiskebåt. Det är också i allt väsentligt en kustfiskebåt även om den är längre än de 12 meter som brukar räknas som gränsen.

Det finns dock båtar som på över 300 ton som ägnar sig åt kustnära fiske på den pelagiska kustkvot som avsatts just för detta fiske. En kustkvot som ingår i den förändring av det pelagiska fisket lett till en kraftig minskning av de stora båtarna som ingår i systemet med överförbara fiskerättigheter. Ja, stora och stora, där finns också en del rätt små båtar på 50-200 bruttoton. Vilken båt är värst? En kustfiskebåt på 300 ton eller en utsjöfiskebåt på 50?

Efter införandet av överförbara rättigheter har antalet fiskebåtar som har sådana minskat. Forskare och miljörörelser påstår att detta också lett till en minskning av kustfiskeflottan. Antalet kustfiskebåtar som fiskar på kustkvoten har dock inte minskat:

Antalet fartyg som nyttjat kustkvoterna har varit relativt stabilt runt 300 under perioden. Fartyg är definierat som fartyg som någon gång under året använt de för fångstkvantiteten viktigaste redskapen för varje art. Om man tittar till de ökade kvoterna och fångsterna samt att antalet fartyg inte minskat under perioden är slutsatsen att kustkvoten uppfyllt syftet att det småskaliga fisket kunnat fortsätta sin verksamhet.

Exakt samma sak gäller i Danmark där kustfiskebåtarnas andel av den totala fiskeflottan inte minskat alls:

Det kan konkluders at antallet af aktive danske fartøjer det sidste årti (2001-2011) er reduceret fra 1.509 til 668, svarende til 56 %. Årsagen er primært den effektivisering som fulgte med ny regulering med individuelt omsættelige kvoter i 2003 og fartøjskvoteandele i 2007. Der ses store reduktioner for alle fartøjsstørrelser, størst dog for gruppen 24-40 meter, yderligere som følge af tilbagegang i industrifiskeriet. Antallet af fartøjer 24-40 meter og længere end 40 meter er reduceret med hhv. 68 % og 40 %. De mindre fartøjer har såedes ikke oplevet en større tilbagegang end gennemsnittet.

Ingen minskning av kustfiskeflottorna alltså. Däremot en kraftig minskning av antalet medelstora fiskebåtar. Forskare och miljörörelser har alltså helt fel när de påstår att kustfiskeflottor tagit stryk när överförbara fiskerättigheter införts.

Inte heller har de rätt när de säger att överförbara fiskerättigheter innebär en privatisering av fisket. Det är också fel. Privatiseringen skedde för mycket länge sen, den dagen det krävdes licens för att bli yrkesfiskare, den dagen upphörde det fria fisket på en gemensam resurs. Det gjordes för att rädda fiskebestånden, men det räckte inte. Det hjälpte inte. Därefter har myndigheter försökt med allt för att minska fisketrycket, skrotningsbidrag, begränsade kvoter, fiskestopp osv. Överkapaciteten och överetableringen av fisket bestod och består fortfarande inom de fisken där överförbara fiskerättigheter inte införts, som exempelvis i det svenska räkfisket. Först när överförbara fiskerättigheter infördes i Danmark minskade överkapaciteten i det danska fisket. Först när överförbara fiskerättigheter infördes i det pelagiska fisket i Sverige minskade överkapaciteten och överetableringen av fiskeriföretag inom detta fiske.  Överförbara fiskerättigheter är den enda metod som visat sig fungera och den används i de flesta fiskerinationer idag. För att det är det enda som fungerar för att få ner fisketrycket.

De har också fel om miljöproblemen i fisket. De framställer det ofta som om det är de stora pelagiska fiskebåtarna som är problemet inom fisket. De kallar dem ”monsterbåtar”. Men faktum är att det storskaliga pelagiska fisket efter sill, makrill, skarpsill etc med flyttrål och snörpvad har de minsta bifångsterna, inte skadar bottnarna, minst bränsleåtgång per fångad kilo fisk och i de flesta fall är långsiktigt hållbart. Det är många gånger mindre skadligt än det kustfisket där bottentrål är ett vanligt redskap som dessutom blivit allt vanligare i såväl Danmark som Sverige. Inom kustfisket alltså. Bottentrål skadar bottnarna och bifångsterna är större vid sådant fiske än vid pelagisk trålning och storskaligt vadfiske. Småskaligt vadfiske som ofta sker med ljus på grunt vatten är betydligt mer skadligt än storskaligt vadfiske på djupt vatten. Mer bifångster i det småskaliga vadfisket än det storskaliga. Utkasten av fisk är förhållandevis små i det storskaliga pelagiska fisket, i det mer småskaliga fisket på fisk, kräfta och räka är de de större.

Greenpeace har problem. Miljörörelser har problem. En del forskare har problem. Med trovärdigheten på fiskeriområdet. För de verkar inte läsa de utvärderingar som finns. De verkar inte ta till sig den forskning och de fakta som finns. Det finns inga monsterbåtar i svenskt fiske. Det finns problem med överkapacitet och överetablering. Inom de fisken där överförbara fiskerättigheter inte införts. Även inom kustfisket på den pelagiska kustkvoten finns det problem. men inte i det storskaliga pelagiska fisket med överförbara fiskerättigheter. Inte sen dessa överförbara rättigheter infördes.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

7 svar på “Det finns inga monsterbåtar i Sverige”

  1. Intressant! Man får akta sig för att dra snabba slutsatser tydligen. Vad jag vet har inte Jordens Vänner i Sverige agerat på detta sätt. Vi stödde i och för sig kustfiskare i Halland mot generaliserade miljökrav som orimligt drabbade kustfiskare men jag antar att det inte innebar något om det resonemang som förs här.

    Samtidigt blir jag dock fundersam. Överförbara fiskerättigheter på Island lade grund till inte bara v grunden för isländska spekulationsbubblan och ekonomisk kollapsen. Är verkligen överförbara fiskerättgheter lösningen på allt?

    1. Vad jag vet har MJV alltid varit bra i denna fråga. Kustfiskarna i Halland är också bra. Men det är ju Viking Bengtsson., gammal hamnarbetare och far till Alex Bengtsson som är deras företrädare.

      Greenpeace är slarvigast. Oceana är i allmänhet mer välavvägda än Greenpeace och The Black Fish brukar vara ungefär som Oceana.

        1. All fiskerätt i Europa har varit privatiserad sen begränsningar och TAC infördes. Där upphörde det fira fisket, den fria tillgången till allmänningen. Överförbara rättigheter förändrar inget på den punkten. Troligtvis kommer de att så småningom behöva införas i det svenska kustfisket också. Som i Danmark, där det finns avskilda system med överförbara rättigheter inom olika fisken. Hur resultatet blir när de införs beror på hur det införs. Jag har inte studerat Island ännu, men det finns mängder med små båtar där också. Dörjbåtar, backebåtar etc. Om Norge har jag skrivit på min fiskeblogg. Systemet med överförbara rättigheter är exakt detsamma som använts i gruvnäringen sen medeltiden. I gruvnäringen innebär det inskränkning av äganderätten (markägare osv) till förmån för det gemensamma.

Kommentarer är stängda.