Boknytt
Who´s Afraid of Charles Darwin?
Griet Vandermassen
Bowman & Littlefield Publishers, Inc.
Darwin hotar inte kvinnor
Vetenskapen är det bästa sättet att nå kunskap om verkligheten. Den har utvecklats från en bristfällig vit manlig verksamhet till en alltmer trovärdig global och kvinnlig dito. Med ökad mångfald i forskarkåren har nya viktiga och kompletterande frågor kunnat ställas – vilket förbättrat det vetenskapliga projektet.
Problem med egenintresse, fördomar och ideologisk vinkling kommer ändå alltid att finnas. Men eftersom vetenskapen är ett kollektivt företag så kommer forskarnas ömsesidiga granskning av varandra (”peer review”) att allt eftersom rensa ut felaktiga och ohållbara idéer. Det är en förbättringsprocess som aldrig upphör.
Det menar Griet Vandermassen vid belgiska universitetet i Ghents Centre for Gender Studies i sin ”Who´s Afraid of Charles Darwin? Debating Feminism and Evolutionary Theory”. Där hon uppmanar feminismen att sluta bekämpa och förneka den evolutionsvetenskapliga utforskningen av människans och könens natur.
Som hon påpekar är det svårt att få ihop den evolutionära uppkomsten av sexuell fortplantning via två kön hos de andra djuren, med tanken att könen/genusen skulle vara sociala konstruktioner hos just människan. Därför kommer de två tankesystemen i direkt konflikt.
Istället borde feminismen och darwinismen vara allierade menar författarinnan. Med en korrekt vetenskaplig förståelse av människans och könens väsen kan en utforma effektivare strategier för lika villkor och värde mellan män och kvinnor. Varför rädas könsskillnad, frågar hon, könen kan vara olika men jämställda. Se även särartsfeminism (min kommentar).
Men vägen till försystring mellan kvinnokamp och evolutionslära är lång, visar författaren. Flertalet av dagens feminister ifrågasätter själva existensen av evolutionärt uppkomna mänskliga och könsliga beteendetendenser. Att tänka och forska i dessa politiskt inkorrekta banor är ”biologistiska”, ”reduktionistiska”, ”patriarkala” och ”högerreaktionära” försök att bevara status quo av manlig dominans i samhället, menar de.
Och inte nog med det. Många ledande feminister menar dessutom att hela det vetenskapliga projektet är ett vitt, västerländskt, manligt och borgerligt förtryckarinstrument riktat mot kvinnan och naturen. Istället för en objektiv sanning finns det enligt dem många subjektiva berättelser (se postmodernism).
Alternativ feministisk vetenskap utgår från det oproblematiserade förgivetantagandet att vi människor föds som tomma oskrivna blad i hjärnan (”tabula rasa”) – öppna för all form av insocialisering i samhället och kulturen. Därför är de rådande könsrollerna sociala konstruktioner påtvingade av den omgivande miljön man växer upp i. Därmed är också könsrollerna kulturella stereotyper möjliga att helt avskaffa.
Detta innebär att människan som enda djur på jorden skulle sakna evolutionärt formade beteendedrifter i hjärnan – som kan variera mellan könen och individerna. Ett resonemang i direkt motsättning till darwinistiskt inspirerad evolutionsvetenskap. Snarare liknar det den religiösa och traditionella uppdelningen av människan i kropp och själ (det sista min kommentar).
Författaren skildrar i sin väldokumenterade och högst intressanta bok den långvariga – och i hennes ögon onödiga – konflikten mellan evolutionstänkande och likhetsfeminism (som anser att inga verkliga psykiska könsskillnader föreligger). Hon presenterar också förtjänstfullt det aktuella forskningsläget inom evolutionspsykologin.
Kön och Klass
Intressantast, tycker jag, är de teoretiska evolutionära förklaringarna av patriarkatets (mansförtryckets) uppkomst, och dess koppling till social hierarki (klassamhälle). Nedan mitt försök till en kort sammanfattning:
I djurriket är det ”mest-investerande” könet (som gör det mesta arbetet med avkomman) mest uppvaktat av det andra könet. Vanligen uppvaktas honan av hannen, men det finns flera undantag från den regeln.
Orsaken är att det mest-investerande könet därmed har ett ”högre reproduktivt värde” – alltså spelar en större roll för ungarnas överlevnad, uppväxt och spridning av gener i kommande generationer (evolutionens yttersta ”mål”). Reproduktionen och genspridningen är däremot av lika stort intresse för båda könen.
Hos människan är kvinnan det biologiskt och socialt mest-investerande könet (graviditet, amning, omhändertagande av barnet under sårbara unga år). Därmed är hon, främst i unga barnbärande år, mer uppvaktad av mannen än tvärtom (men båda könen uppvaktar varandra). Det mannen kan bidra till är ett långsiktigt faderskap och resurser för överlevnad.
De män som kan bidra med mest resurser för familjen, eller verkar kunna det genom styrka, makt, status, rikedom, manlig dominans, skönhet och utstrålning har större chans till framgång hos det motsatta könet. Därmed kommer män att konkurrera med varandra om ekonomiska resurser de kan erbjuda kvinnan. I sammanhanget uppstår fenomenet med unga, vackra, fertila kvinnor och äldre välbärgade högstatusmän som dras till varandra.
Via den manliga interndominansen (om resurser) uppstår också klassamhället – samhället klyvs i rika och fattiga män (och kvinnor). Och det är männen som i denna situation drivs att även ta makten i samhällstoppen (vilket är en säker indirekt väg till såväl rikedom, som mycket sex och genspridning).
Båda könen vill också ha trevliga och intelligenta långvariga partners. Men båda könen har även en kortare reproduktiv strategi. Männen kan vid sidan av parförhållandet sprida sina många gener till många partners, som sedan får ta hand om hans genetiska avkomma (det kan inte kvinnan som bara kan få ett visst begränsat antal barn i livet).
Kvinnan kan istället vid sidan av familjen låta sig befruktas av män som utstrålar manlig genetisk styrka (friskhet, symmetriska kroppsdrag, kraftig haka, markerade ögonbryn, fysisk styrka) skaffa bättre överlevnadsgynnande gener till sina barn. Och allt detta är förstås omedvetna evolutionära drifter som inte är tvingande, utan mer tendenser vi kan motverka genom vårt fria val.
Alla dessa olika evolutionära könsbeteendetendenser är ett gemensamt problem för män och kvinnor, menar författaren. Båda måste ta sitt ansvar och ändra sitt beteende för att bekämpa patriarkatet. Och genom att skapa ett jämlikare samhälle med mindre inkomstskillnader minskar samtidigt konkurrensen om kvinnor mellan männen, liksom deras patriarkala maktbegär.
Den klasskapande manliga lusten efter makt och pengar – som kampen om kvinnor skapar – kan alltså minska genom samhällsreformer. Så kan man samtidigt bekämpa patriarkatet och klassamhället. Ekonomisk jämlikhet (klass) går hand i hand med social jämställdhet (kön).
Men det finns fler orsaker till patriarkatet. Kvinnan kan vara säker på att det barn hon föder är hennes och därmed sprider hennes gener i framtiden. Det kan inte mannen vara. Därför har mannen utvecklat en tendens till evolutionärt given svartsjuka och kontrolldrift av kvinnan. På olika sätt försöker män hindra henne att få kontakt med andra män.
Slöja, burka, inlåsning i hemmet, oskuldsideal, våld, arrangerade äktenskap, könsstympning är några kulturella manliga kontrollmetoder av kvinnans sexualitet. Hit hör också skapandet av genderideologier som skiljer på könens rättigheter, och rättfärdigar mannen som hemmets och samhällets överhuvud. Det är traditionella och reaktionära ideologier som tyvärr även kan omfattas av kvinnor, påpekar författaren.
Själv skulle jag nog mer än Griet Vandermassen vilja betona mannens i genomsnitt större fysiska styrka i relation till kvinnan. Det borde rimligen ha haft en stor betydelse i uppkomsten av mansförtryck, mansvåld, manskontroll och patriarkat. Alltså i kombination med mannens konkurrens om kvinnan, och behov av att kontrollera hennes sexualitet.
Som författaren konstaterar var/är de jämlika jägarsamlarsamhällena även ganska jämställda i könshänseende. Det förekom/förekommer dock även där manlig konkurrens om kvinnor, och kvinnlig preferens för ledande män. Men med de små ekonomiska och maktskillnaderna i jägarsamlarsamhället utvecklade man inget patriarkalt klassamhälle.
Som boken visar kom klassamhället först med jordbrukssamhället där stora skillnader i makt och pengar (resurser) uppkom. Därmed uppstod också patriarkatet. Organiserade klassamhällen och patriarkalt samhälleligt mansförtryck uppträdde således samtidigt för kanske 12.000 år sedan.
Men eftersom de är så nya fenomen (vi har samma gener nu som under stenåldern) borde de gå att avskaffa. Detta även om de ursprungliga rötterna till såväl mansdominans som klassdominans troligen ligger långt tillbaka i vår sociala däggdjurshistoria (min kommentar).
Å andra sidan skulle jag vilja betona klassamhällets uppkomst mer oberoende av patriarkatet. Hos sociala däggdjur finns en vanligen en konflikt mellan individuella intressen och flockens intressen. Vissa individer är starkare än andra. Att skapa en social hierarki, där några får roffa åt sig mer mat och sex än andra, är ett sätt att lösa denna konflikt.
Hos våra närmaste djuriska förfäder (och därmed hos våra närmaste apsläktingar) utvecklades dock socialitet och kommunikationsförmåga därhän att de många i flocken delvis kunde/kan ena sig i en majoritetskoalition mot alfahannen/alfahannarna och därmed utveckla en del flockmakt (ursprunget till folkmakt & demokrati, tror jag).
Detta utvecklades vidare i jägarsamlarsamhället till ideal av jämlikhet och rättvisa (ideal eller kanske genetiska drifter vi som människor ännu har med oss, visar forskningen). Men de gamla elitära instinkterna från vår gamla däggdjurstillvaro fanns/finns kvar i dessa ”urkommunistiska” samhällen (mest hos mannen).
Därför får jägarsamlarsamhällen då och nu arbeta aktivt på att bekämpa alla tendenser till individuellt självförhärligande. Jämlikheten kräver en ständig vaksamhet för att fortleva (en mycket viktig lärdom för framtida samhälleligt reformarbete, min kommentar).
Med jordbrukssamhället och senare industrisamhället försvann de möjligheter man i jägarsamlarsamhället hade att sätta potentiella alfahannar på plats. De nya (manliga) klasseliterna växte folken över huvudet. Vad vi som feminister och socialister mer kan lära av denna historia för framtiden är dock inte ämnet för denna recension.
Jag kan dock inte låta bli att påpeka de för samhällsbygget viktiga könsskillnaderna. Att män är mer för konkurrens, kvinnor mer för samarbete. Att män är mer för att hävda sig individuellt, kvinnan mer för kollektiva relationer. Att män är aggressivare, kvinnor fredligare.
Ett samhälle där kvinnorna har halva makten borde därför bli ett bättre samhälle – sett från en såväl feministisk som socialistisk synvinkel. Som jag ser det är det är svårt att hitta ett bättre skäl än det för en djupgående och likvärdig allians mellan kvinnokampen och klasskampen.
Hans Norebrink
- Även samhällsvetenskapen och vänstern saknar (liksom likhetsfeminismen) en kompletterande evolutionsmaterialistisk grund till sina utsagor och tankar. Författaren pläderar därför för en darwinistisk vänster som tar hänsyn till människans natur i utformningen av ett alternativt (socialistiskt) samhälle. Hon hänvisar här till Peter Singers lilla bok ”A Darwinian Left – Politics, Evolution and Cooperation”. Omslagscitat från den boken: ”It is time for the left to realize that we are evolved animals and that we bear the evidence of our inheritance in our behaviour”.
PSS. En annan möjlig orsak till mansdominans jag inte tagit upp är patrilokalitet. Att av möjligen ekologiska skäl kvinnor ofta har flyttat till mannens grupp. Det gav större möjligheter till manliga maktallianser, medan kvinnan var ensam i sin nya stam. Kvinnor/honor har dock utvecklat olika slags egna (reproduktiva) motstrategier som kvinnoallianser (se bonoboer) och andra sätt att motverka manlig dominans, manligt våld, och manliga spädbarnsmord (av honans barn med andra hannar).
Författarinnan hänvisar till de tre evolutionsforskarna Barbara Smuts, David Buss och Sarah Hardy och deras mestadels sammanfallande teorier om patriarkatets uppkomst. Alla tre anser att även kvinnan har sitt ansvar i uppkomsten av patriarkatet. De hänvisar till än fler skäl till patriarkatets uppkomst än som redovisas i denna recension.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Who´s Afraid of Charles Darwin?, Griet Vandermassen, Jämställdhet, Kön, Jämlikhet, Patriarkat, Fördomar, Evolutionsteori, Darwinism, Evolution, Kvinnokamp, Evolutionspsykologi, Feminism, Klass, Kultur, Böcker, Samhälle, Politik
Köp boken Schackspelaren från Adlibris
Köp boken Schackspelaren från Bokus
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.