Rapporten Det nya arbetslivet: management-by-stress från tankesmedjan Katalys är en bästa hittills i serien om Klass i Sverige. Den är innehållsmässigt gedigen och flyhänt skriven av Mikael Nyberg.
Bilden av det nutida arbetslivet som det normalt framställs är enligt rapporten helt falsk. Den gängse bilden är att med ny teknik, datorer, robotar och artificiell intelligens, så försvinner de enahanda, slitsamma rutinjobben. Dessa påståenden följs normalt av påståendet av att vi är på väg in i ett kunskapssamhälle där bara högkvalificerade jobb blir kvar. Rapporten visar att den bilden är genomfalsk.
På fabrikerna, lagercentralerna och akutmottagningarna ser det nämligen helt annorlunda ut. Där upplever det löpande bandet en renässans, där devalveras yrkeskunnandet, där går anställda in i väggen i planerad underbemanning och chefsgodtycke. Lagerarbetaren är på väg att förvandlas till en mänsklig robot, vägledd genom arbetsdagarna av en syntetsik röst i ett headset kopplat till ett digitalt övervakningssystem.
Daglönarna är tillbaka i högteknisk omgivning och för taxichaufförerna i storstäderna är åttatimmarsdagen avskaffad. Det är inte teknikens fel. Det handlar om ett skärpt klassförtryck. Men den nygamla produktionsmodellen är sårbar. Inte minst för fackliga aktioner.
Den nya produktionsmodellen inkluderar system för att minimera lagerhållningen. Allt ska levereras precis när det behövs. Det gör att produktionen blir väldigt känslig för störningar. Ett idealläge för facklig kamp. Därför ser vi också en offensiv för att krossa fackföreningarna. den riktar sig i först hand mot de fackföreningar som inte redan gett upp, som exempelvis Hamnarbetarförbundet i Göteborg.
Andra så kallade fackföreninagr som exempelvis Unionen har förvandlats till en rena försäkringbolag medan andra som exempelvis IF metall tycks ha förvandlats till arbetsgivarnas förlängda arm. På det sättet får arbetsgivarna fritt fram för styrning genom stress:
Vårdarbetarna inom hemtjänsten hade tidigare tid att stanna en stund vid hembesöket. De var oftast fast anställda. De återkom till sina brukare, de kände dem, och de hade frihet att tillsammans med de äldre och sjuka avvika från rutinerna. Det fanns utrymme för icke schemalagda aktiviteter. I de privata hemtjänstföretagen och i New Public Management-systemets offentliga vårdenheter råder tvärtom brist på tid, kontinuitet och handlingsutrymme. Timanställda jäktar runt med en GPS-uppkopplad mobiltelefon, ålagda att inom ett förutbestämt tidsintervall klara av ett antal standardiserade sysslor.
Inom hemtjänsten kunde 2015 bara 16 procent av vårdarbetarna påverka den dagliga planeringen av arbetet. Tio år tidigare var siffran 39 procent. Omkring hälften av de anställda funderar starkt på att sluta.
Rapporten visar tydligt att industrins minskade betydelse liksom flera andra saker är rena myter, osanningar:
- Det enahanda rutinarbetet är på väg bort.
- De löpande banden löper inte mer.
- En växande tjänstesektor tränger undan den industriella kapitalismen.
- Storföretagen löses upp i nätverk av små, självständiga producenter.
Alla teserna har som grundpremiss tanken att den nya tekniken är drivande i utvecklingen. Såväl testerna som premissen är falska.
[…]
”Andelen med utarmade jobb har ökat starkt bland arbetare och lägre tjänstemän de senaste 20 åren […] Andelen arbetare och lägre tjänstemän som anger att de har för enkla arbetsuppgifter har ökat betydligt. Störst ökning finns bland kvinnliga arbetare, där andelen med för enkla arbetsuppgifter ökade från 18 procent 1991 till 27 procent 2009.” En förklaring är att unga studerar allt längre. De flesta anställda har en längre utbildning än vad deras jobb krä ver för att utföras. Men arbetsuppgifterna har också ändrat karaktär. Gellerstedt: ”Andelen som ständigt upprepar samma arbetsmoment många gånger per timme ökade med tio procent[enheter] bland både arbetare och tjänstemän under perioden 1991 till 2009. Kvinnliga arbetare toppar och ligger på 58 procent, strax följda av manliga arbetare på 56 procent …”
[…]
1995 tvingades 22 procent av de tillfrågade upprepa samma arbetsmoment minst två gånger per minut under minst halva arbetstiden. 1999 hade andelen stigit till 24 procent, och sedan 2005 utför stadigt drygt en tredjedel av de arbetande kortcykliga repetitiva rörelser under större delen av arbetsdagarna. Samtidigt har arbetstakten enligt en majoritet av de tillfrågade stadigt ökat. 1989 arbetade 20 procent av kvinnorna i jobb med stor arbetsbelastning, mycket stress och små möjligheter att självständigt lägga upp arbetet och påverka arbetsvillkoren. 2015 hade andelen stigit till 35 procent. För män ökade andelen från knappt 15 till 20 procent. Alltfler anställda, i synnerhet kvinnor, får värk och sömnsvårigheter till följd av arbetet.
Det löpande bandet är tillbaks industrin med full kraft och det har också blivit allt vanligare med liknande produktionsförhållanden när det gäller tjänstemannajobben. arbetsförhålladena försämras stadigt:
I själva verket utvecklas den digitala tekniken parallellt med omfattande sociala bakslag och en starkare ställning för de största kapitalen:
- Daglönarna är tillbaka i en högteknisk omgivning. Som timmisar väntar de på sms:et från lagret eller vårdavdelningen.
- För taxichaufförerna i de svenska storstäderna är åttatimmarsdagen avskaffad. Många kör elva, tolv timmar per dygn sex dagar i veckan. Arbetar de för Uber befinner de sig samtidigt i den tekniska frontlinjen, uppkopplade till ett datasystem som med algoritmens outgrundlighet fördelar körningarna och styr förarna och deras bilar genom stadens gator. Men oavsett vilken logga bilen är försedd med, slavar chaufförerna i allmänhet för en koncern som äger varumärket, monopoliserar förbindelserna med kunderna och lägger beslag på en betydande del av varje dagskassa.
- Outsourcingen av varu- och tjänsteproduktion till underleverantörer i led på led är ett mer än sekelgammalt sätt att organisera arbetet. Min morfar arbetade som många torpare i skogen i början av 1900-talet. De bodde i månader i timmerkojor ute i snön. Bolagen lejde ut arbetet till någon bonde som hade häst och utrustning. Köraren anställde i sin tur huggare, och i varje led gick jobbet till den som hade lägst anspråk. Affärsmodellen är densamma i dag.
Upplösningen av fastare anställningsförhållanden och utlokaliseringen av delar av produktionen till utomstående företag med lägre löner och sämre arbetsvillkor försvagar inte de monopolistiska företag som dominerar ekonomin. Det finns tvärtom ett starkt samband mellan det löpande bandets renässans inom de stora koncernerna och utbredningen av upphandlingar, lösa anställningar, rörliga arbetstider och bemanningsbolag. Toyotamodellen kräver för sin funktion en allmän förslumning av arbetsvillkoren. När allt ska levereras just-in-time och personalstyrkan är medvetet underdimensionerad blir produktionen känslig för svängningar i efterfrågan och andra störningar. Storföretagen förskjuter anpassningarna till sina underleverantörer, tvingar sina anställda att med kort varsel gå upp eller ner i arbetstid och litar till kårer av tillfälligt anställda för att minska sin sårbarhet.
[…]
I dag, när kollektivet på nytt försvagats, ser skogsbolagen förtjänster i den gamla modellen. Avverkningarna och timmerfrakterna lejs ut till proletärer med F-skattsedel i handen och miljonskulder till banken. Den nygamla produktionsordningen växer fram ur fackliga nederlag. Samtidigt är den paradoxalt nog ytterst känslig för fackliga aktioner. Samma sårbarhet som tvingar arbetarna vid det utsträckta löpande bandet att jäkta sig fram genom arbetsdagarna gör att ett förhållandevis litet arbetarkollektiv någonstans längs kedjan på kort tid kan lamslå hela produktionsprocessen. Då hjälper varken robotar eller artificiell intelligens.
Företagsledarna är medvetna om faran. Hela den svenska modellen med ”en i princip obegränsad konflikträtt” vid förhandlingar om kollektivavtal är förlegad, förklarade Jan-Peter Duker, vice vd i Svenskt Näringsliv, i ett brev till regeringen i januari 2007.
[…]
Lönearbetarnas rätt att med strejker, blockader och andra aktioner försvara sig står i vägen för strävan att utveckla en flexibel låglönesektor. Stridbara fackföreningar är också, till följd av ”företagens ökade sårbarhet”, oförenliga med den pågående förtätningen av det löpande bandets regim.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Klass, Arbetarklass, Klass i Sverige, Katalys, Det nya arbetslivet: management-by-stress, Mikael Nyberg, Arbetsmarknad, Kapitalism, Ekonomi, Fackligt, Facket, Samhälle, Politik