Den senaste rapporten, Svängdörrarnas förlovade land, i tankesmedjans Katalys serie om klassamhället, Klass i Sverige, handlar om lobbyismen och dessa täta band till de politiska makthavarna och de stora politiska partierna.
Författarna av rapporten, Sigurd Allern och Ester Pollack menar Sverige är världsmästare i en mycket speciell och korruptionsbenägen politisk gren: snabb och obehindrad vandring fram och tillbaka mellan politik och lobbyism. Ena dagen kan en person vara minister, statssekreterare eller riksdagsledamot, nästa dag PR-konsult, lobbyist hos vapenproducenten Saab eller rådgivare för Goldman Sachs. I praktiken betyder det att en toppolitiker – utan att någon offentlig insyn existerar om dennes kontakter och framtidsplaner – kan påverka politiska beslut som främjar senare karriärmöjligheter som konsult och näringslivslobbyist.
Utvecklingen beskrevs redan på 1990-talet som att styrelseskicket i Sverige utvecklats från representationsmakt till påtryckarmakt och denna beskrivning har enligt rapporten från Katalys återkommit i olika publikationer genom åren.
Av särskild betydelse menar Allern och Pollack att den dåvarande näringsministern Björn Rosengrens avhopp från S-regeringen till Kinnevik och Stenbeckssfären år 2002 hade. Han var en ledande socialdemokrat med förankring i fackföreningsrörelsen och dessutom med specialkunskaper om Telia från tiden som minister som nu kunde utnyttjas direkt av en konkurrent, Kinnevikkoncernens Tele2. Författarna av rapporten menar också att det var ett symboliskt uttryck för en ny tendens i samhällsutvecklingen, den gradvisa sammansmältningen av två eliter, den politiska och den ekonomiska.
I Maktutredningens huvudrapport 1990 beskrivs Sverige i slutet av 1980-talet som ett land med två makteliter. Det fanns två karriärvägar för att uppnå en maktposition, via borgerlighetens och via arbetarrörelsens organisationer. På 2000-talet inleddes en process där en maktposition via arbetarrörelsens organisationer istället kom att bli en språngbräda till positioner inom näringslivseliten. Privatisering och avreglering av välfärdsstaten fick utvecklingen att skjuta fart. Ett exempel på denna utveckling är Thomas Bodströms karriär:
Thomas Bodströms karriär är ett individuellt, men samtidigt talande exempel. Medan regeringen Palme på sin tid förbjöd statliga bidrag till daghem som drevs i vinstsyfte (lex Pysslingen), valde Bodström, som 2000–2006 var justitieminister i Göran Perssons socialdemokratiska regering, att låta sig rekryteras som ledamot i friskole- och privatdaghemskoncernen Pysslingens styrelse. Han blev dessutom snabbt delägare i bolaget. Denna typ av övergångar och rekrytering har över tid blivit mycket vanliga. Tidigare politiker är efterfrågade både som vd:ar, styrelseledamöter, och PR-konsulter. Även på kommunal nivå har det skett en sammansmältning av den politiska elitens representanter och näringslivets dito, summerar sociologen Gergei Farkas i en avhandling från år 2012. Särskild betydelse har denna samhällsändring haft för socialdemokratins toppskikt: en karriär via arbetarrörelsens maktpositioner i staten och kommunerna ger nu ökade möjligheter till att också rekryteras till privilegierade ledarställningar och konsultuppdrag i det privata kapitalets tjänst.
Ett särskilt problem i sammanhanget är att Sverige helt saknar lagar och regler på området. Något som resulterat i att Sverige fått kritik från Europarådets organ för korruptionsövervakning (GRECO). Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), med Eva Lindström och Niklas Bruun som författare, publicerade år 2012 en uttömmande rapport om problemen, med förslag till hur en svensk reglering skulle kunna utformas. Regeringen Reinfeldt la dock rapporten i en skrivbordslåda och inget mer hände.
Ardalan Shekarabi har senare från sin position som minister tagit upp saken på nytt genom en utredning av Sten Heckscher, framlagd i januari 2017. i utredningen föreslås att det införs en lagreglering av statsråds (ministrars) och statssekreterares övergångar till uppdrag eller annan statlig verksamhet eller etablering av näringsverksamhet. Det ska finnas en obligatorisk anmälningsskyldighet. Vid övergångar till privata näringslivet från en post i regeringen (statsråd) eller som anställd av regeringen (statssekreterare) ska det finnas karenstid och/eller ämnesrestriktioner. Förslaget har kritiserats för att vara för mesigt och ineffektivt. En viss sådan kritik framförs också i Katalys rapport:
I Kanada förbjuder The Lobbying Act vissa grupper av statstjänstemän och regeringsmedlemmar lobbyaktivitet på en period på fem år. De kanadensiska reglerna inkluderar också en månatlig registrering av lobbyisters kommunikation med ministrar, statssekreterare och byråkrater i regeringskansliet. I Storbritannien finns regleringar av såväl ministrars som ämbets- och tjänstemäns övergångar. En minister som lämnar sin post är till exempel förbjuden att under en tvåårsperiod utöva lobbying mot regeringen. I Norge gäller en särskild lag om karantän och sakförbud (ämnesrestriktion) för såväl statsråds och statssekreterares som politiska rådgivares, ämbetsmäns och tjänstemäns övergångar av olika slag. Ett sakförbud betyder att politikern inte kan involvera sig i bestämda saker eller sakområden. Av lagen följer att en politikers övergång till en tjänst utanför statsförvaltningen under en tolvmånadersperiod från frånträdelsen ska prövas av en särskild nämnd. Nämnden kan ålägga politikern karantän i maximalt sex månader eller sakförbud i maximalt tolv månader.
I ljuset av detta är de tidigare nämnda förslagen som utredaren Sten Heckscher har lagt fram för den svenska regeringen ett framsteg, även om ett års karantäntid är mycket kort och borde utökas. Dessutom omfattar förslagen tyvärr inte heller idéer om möjlig karantäntid för politiskt sakkunniga och rådgivare i regeringskansliet som rekryteras till den privata sektorn. Men oavsett detta kommer varje restriktion att vara utmanande för de många politiker som helst ser att svängdörrarna fortsatt ska stå öppna till fördel för deras egen privata karriär inom konsultbranschen och näringslivseliten.
Rapporten innehåller en hel del matnyttigt och intressant. En av de bättre i Katalys rapportserie.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Regeringen, Svängdörrarnas förlovade land, Katalys, Lobbyism, Korruption, Sigurd Allern, Ester Pollack, Klass i Sverige, Brott, Makt, Privatisering, Avreglering, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.