En av Sveriges första så kallade skjutjärnsjournalister, Åke Ortmark, dog häromdagen. Tillsammans med Gustaf Olivecrona och Lars Orup gick han på 1960-talet i bräschen för en ny sorts journalistik. En journalistik där makthavare ställdes till svars med direkta och raka frågor. Det var ett kraftigt brott mot den dominerande rövslickarjournalistiken där makten alltid smektes medhårs.
Ortmarks död har föranlett Håkan Boström att skriva en ledarkrönika i GP som dock egentligen är ganska intetsägande. Dessutom helt felaktig vad det gäller dagens situation inom journalistiken. Boström menar att det blivit normalt att ifrågasätta makten och överheten i media. Det är ju bara löjligt. Sällan har media varit så rövslickande, lismande och intetsägande som idag. Kritiks mot privata företag lyser med sin frånvaro. När företag begår övergrepp, olagligheter och felaktigheter angrips istället ofta offren, de arbetare som finns på företagen. Se exempelvis på APM terminals beteende i Göteborgs hamn. Journalisterna och GP:s ledarsida agerar hela tiden rövslickare åt företaget och makten.
Media idag domineras av tassande för makten. Journalister tar makthavares uttalanden som sanning och ifrågasätter inte ett skit. De raka frågorna existera inte och ibland ser tidningsartiklar om näringsliv och företag ut att vara rena beställningsjobb från företagen PR-avdelningar. Journalistiken idag är som jag ser det mer förljugen än på 1950-talet. Tassandet för makten är utbrett och idag är journalistiken i allmänhet inget annat än maktens propagandaapparat. GP:s ledarsida inklusive Håkan Boström är ett tydligt exempel på det.
