Egalitet kontra ojämlikhet (socialism-kapitalism?)

Är människan av naturen egalitär (jämlik) eller hierarkisk (ojämlik)? Antropologen Christopher Boehm tar upp denna fråga genom att undersöka det evolutionära ursprunget till vårt sociala och politiska beteende . På frågan om vår samhälleliga natur svarar han ”både och”.

   I sin insiktsfulla bok ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behavior” (1999) diskuterar han den politiska organiseringen av mänskliga och icke-mänskliga primatgrupper. Och framväxten av jämlikt beteende bland forntidens grupper av jägare-samlare.

   Han menar att jämlikhet i praktiken innebar att de många dominerade svaga individerna kombinerade sina krafter för att i sin tur dominera de få starka individerna i flocken, gruppen, samhället.

   Flertalet tog makten från fåtalet. Vilket är unikt i djurvärlden, även om tendenser till det finns i schimpansflockar. Se och läs primatologen Frans de Waals många böcker, särskilt hans ”Chimpanzee Politics – Power and Sex Among Apes”.

   Detta med mänsklig majoritetsdominans över de få låter ju (tyvärr) misstänkt likt det förlegade marxistiska begreppet proletariatets diktatur (arbetarstaten) – en teori om folklig majoritetsdiktatur över den tidigare härskande borgerliga kapitalistklassen. Som ju i praktiken ledde till en ny elitär statlig klassdiktatur över folket i hela den socialistiska världen.

   Man kan ju också ­­– och hellre tycker jag – säga att stenålderns världsvida jämlikhetsrevolution handlade om att införa frihetligt majoritetsstyre – där folket tog makten från eliten (med vår tids begrepp). Alltså det yttersta ursprunget till demokrati. Roten till den moderna idén att folket ska styra sig själv (politisk demokrati).

   Man kanske även kan se det hierarkiska samhället före den egalitära revolutionen som kapitalismens (eller klassamhällets) rötter. Och det påföljande jämlika jägarsamlarsamhället som socialismens rötter – en inspiration för drömmen om det jämlika och rättvisa framtidssamhället?

   Båda dessa tankesystem och samhällssystem bygger så sett och rimligtvis på den mänskliga naturen, och på medfödda mänskliga beteendetendenser. De är därför lika ”naturliga”. Men att något är naturligt betyder ju inte att det i sig är bra.

   Jämlikhet låter däremot bra för mina socialistiska öron, men det fanns och finns ju också fördelar med viss hierarki (ojämlikhet i resurser, status och partners). Se exempelvis Illustrerad Vetenskap 2017 ”Människan finner trygghet i sociala hierarkier” och ”Din sociala status gör andra trygga”.

   Detta ovan är taget från den vetenskapliga tidskriften ”Nature Human Behaviour”: ”Rank reversal aversion inhibits redistribution across societies”, en amerikansk-kinesisk studie från 2017, som jag hittade på nätet.

   Den undersökningen visar att människor ofta känner motvilja mot ojämlikhet, men att de ändå kan stödja bibehållandet av ojämlikhet/hierarki.  Detta eftersom instabila hierarkier skapar otrygghet i samhället. Då föredras ett tydligt ledarskap.

   Jämlikhet är bra, men för mycket kan skapa oordning enligt försökspersonerna. Särskilt när de i studien ”ombads flytta så mycket pengar från den rikaste till den fattigaste att den fattiga plötsligt hade mest”. (men det blir ju bara en ny omkastad ojämlikhet, min undrande kommentar?).

   Våra djurförfäder var solitära ensamlevande och dessutom konkurrerande. Dessa beteenden kom delvis att ändras när våra ursläktingar började leva i grupp. Istället för att alla slogs med alla om resurserna (slöseri med kraft) uppstod den stabila sociala hierarkin som gav mest resurser och partners till de starkaste/smartaste. Så uppkom social ojämlikhet och hierarki.

   Det var ett system som gynnade de ledande alfadjuren. Men som samtidigt skapade fred, samarbete, konfliktlösning och ordning i gruppen – vilket alla gruppmedlemmar tjänade på (som samlat agerande i jakt och försvar). Bara ibland uppstod våldsamma maktstrider följt av nya alfahannar i toppen av ”samhällspyramiden”.

   Den för människan unika egalitära revolutionen (stenålderns (jämlikhetsrevolution) gjorde att flockmajoriteten tog makten genom social alliansbildning, kommunikation, kunskap om det sociala spelet, språk, intelligens, manligt vapeninnehav, och senare symboliskt tänkande (min sammanfattning från diverse källor).

   De forna och potentiella alfahannarna hölls i schack genom skvaller, löje, pikar, mobbning, konformism, bestraffning, fördrivande och döden. Man fick fred och samarbete – plus jämlikhet . Se skildringar av band av nutida jägaresamlare världen över (och tolkningar av historiens jägaresamlare).

   Alla enskilda individer ville helst vara i den (sex- och mat-) gynnade toppen av gruppen, men chansen för det var mycket liten. Ingen ville domineras av andra individer. Då ”valde” man det tredje och näst bästa alternativet: alla jämlika.

   Inga förtryckta, inga förtryckare, alla likställda genom grupptryck, vilket är professor Boehms förklaring (ett kulturellt grupptryck som blev biologiskt med tiden anser vissa, om jag förstått det rätt).

   Biologiskt och kulturellt fördes så tänkt egalitet och ojämlikhet vidare i den mänskliga historien. Som via de stora världsreligionerna. Se Ronny Ambjörnssons ”Socialismens idéhistoria” om hela vänsterns kristna rötter.

   Se vidare de radikala medeltida bondeupproren: ”När Adam grävde och Eva spann, vem var då adelsman?”. Och sedan kom franska revolutionen; ”Frihet, jämlikhet och broderskap”, samt den industriella arbetarrörelsen och marxismen.

   Våra två motsatta beteendetendenser till jämlikhet (vänster) och hierarki (höger) lever kvar än idag, visar den omnämnda kinesisk-amerikanska studien. De är uppenbara för alla, och finns redan bland unga barn. Se följande från den kinesisk-amerikanska studien:

   Bland barn utvecklas en motvilja mot ojämlikhet mellan åldrarna fyra och fem. Medan en acceptans för hierarki (rank reversal aversion) utvecklas mellan åldrarna sex och sju. Så tidigt får vi alltså vårt dubbla Janusansikte av de motstridande beteendetendenserna (folklig) Jämlikhet och (elitär) Hierarki.

   Men skulle det kunna gå att på något sätt ”omplantera” jägarsamlarsamhällets jämlikhet i ett modernt anonymt klassamhälle som i dagens värld? Murens fall 1989 och sovjetsystemens kollaps väcker ju oundvikligen denna fråga? Kan desillusioneringen på vänsterkanten övervinnas? Se Tariq Alis ”Vad var kommunismen? – en kritisk betraktelse”.

   Demokratins utbredning i världen talar för möjligheten till en fördjupad folkmakt – även inom ekonomin. Liksom den växande kvinnorörelsen ­­– kvinnor är generellt mindre maktsökande och aggressiva än män. Så dela makten 50-50 mellan dem.

   Med tillgång till det symboliska tänkande jag nämnde tidigare kan också nationalstater skapa en känsla av att höra samman med – och vara medborgare i – en gemensam nation. Vara ett folk upplevt som en slags besläktad storfamilj med vi-känsla. En gemensam solidaritetsskapande gruppidentitet. Se Øyvind Østeruds ”Vad är nationalism?”.

   Mängder av nya tankar behövs förstås för att på allvar kunna återuppväcka tanken på jämlik och frihetlig socialism i vår tid. Mobilisering av arbetarklass och kvinnorörelse är två självklara steg. Ett tredje ett återvunnet eller nytt folkhem med verkligt nationellt självbestämmande för världens folk – och ömsesidig internationell solidaritet.

Hans Norebrink, vårdarbetare 30 år, journalist Sverige runt, fil mag i internationella relationer, besökt 119 länder, volontär i fem u-länder (sex år med fattig&indianrörelsen i Bolivia), arbetat på sex kontinenter, integrationsaktivist, gammal vänster- och solidaritetsaktivist

#  Jag har läst böcker om dessa ämnen, men nu börjar jag ge mig in i snårskogen av information på nätet. Det är inte säkert att jag har fattat allt rätt. Det finns en djungel av kunskap att försöka få ordning och reda på. Jag ber om ursäkt om jag missförstått något, men i en demokrati måste alla få diskutera, även om de inte har Einsteins kunnande och intelligens.

   Jag önskar att någon sanningssökande forskare på allvar och brett toge sig an människans dubbelansikte av hierarki och jämlikhet – och vad det innebär för kampen mellan de två idealen: Ojämlik elitär kapitalism och jämlik klasslös socialism.

   Det skulle bidra till den politiska och ideologiska debatten som idag medvetet eller omedvetet bygger på gamla förlegade åsikter om människans natur. Som (1) självisk av naturen, som (2) god i grunden men fördärvad av samhället, samt (3) helt formad av miljö/kultur (tabula rasa). Se Steven Pinkers ”Ett oskrivet blad – och andra myter om människans natur”.

   Jag ser fram emot att någon professor eller liknande skrev en populärvetenskaplig neutral faktabok om den komplexa och motstridiga människonaturen, om evolutionen, kapitalismen och socialismen. En bok som vanligt folk kunde fatta – och som nådde ut till dem (den har jag misslyckats med i mina två böcker). Den som gör det stärker demokratin.

# Lästips: Steven Pinkers ”The Better Angels of Our Nature – Why Violence has Declined”. Från bokens baksidestext: ”Pinker examines the inner demons that incline us toward violence and the better angels that pull us away, and shows how changes in ideas and practices have allowed our better angels to prevail”.

   Som jag (och andra) förstår det: människan har domesticerat sig själv (även på andra sätt har människans ”förbarnsligats”, men här går jag inte mer in på det).

   Vi har alltså motat våra dåliga sidor, och uppmuntrat våra goda sidor, båda medfödda och ”naturliga”. Vi kan så sett gå vidare på det spåret och välja mellan att betona vårt hierarkiarv eller vårt jämlikhetsarv (som jag förstår det).

   Och därmed kunna bygga såväl ett jämlikt som ett ojämlikt samhälle – inom ”rimliga ramar”. Jag tror inte att man helt kan undertrycka endera av dessa två beteendetendenser – lite ojämlikhet får man nog leva med även i ett framtida rättvist vänsterbyggt samhälle.

   Och samordnande ledare och kunniga ämnesexperter behövs – även under den moderna socialismen. Men de ska inte ha extraförmåner utan ”tjäna folket” för att prata maoistiska. I motsats till jägarsamlar-samhället kräver ett modernt samhälle mer av specialkompetens (och intelligens),

# För info  på nätet slå ”jämlikhet hierarki”,  ”equality hierarchy”, ”egalitarian evolution”, ”jägarsamlarsamhällen”, ”Egalitarian revolution in Pleistocene?”, ”Understanding the egalitarian revolution in human social evolution”, ”Inequality: Why the egalitarian societies died out” (New Scientist),”Varför gav vi upp det jämlika jägarlivet?” (slå på jägare till jordbrukare och jägarsamhället jämställt), ”Jägarsamhällen mer jämställda – jordbrukande gav männen makten”. ”Egalitarianism in young children”.

# Det är fel att idealisera de jämlika jägarsamlarsamhällena. De var ofta krigiska gentemot granngrupperna. Se ”War Before Civilization – The Myth of the Peaceful Savage” och ”Constant Battles – The Myth of the Noble Savage and a Peaceful Past” (som också säger att människan aldrig har levt i balans med naturen). Samt ”Demonic Males”.

   OBS: Forskarna är oense i vad mån jägarna-samlarna var krigiska eller fredliga. Se följande skeptiska åsikt om regelrätta krig bland jägare-samlare: ”Det torde väl ändå bara gälla jägare-samlare som lever i så rika miljöer att de är mer eller mindre permanent bosatta, typ vissa nordvästkustindianer” (vid Stilla havet i Nordamerika).

# Det talas mycket idag om demokratins kris, om auktoritär högerpopulistnationalism, och om suget efter ”starka ledare”. Kan man kanske tolka detta som att problemen och instabiliteten  i den nuvarande politiskt jämlika demokratin föder ett behov av auktoritära starka stater/ledare? Ett evolutionärt behov av en stark hierarkisk ordning? Lag, ordning och hårda straff växer som slagord.

# I jägarsamlarsamhällets ”urkommunism” lyckades man stoppa de som ville bilda en ny ”överklass”. Det misslyckades man dock med i hela det realsocialistiska lägret från DDR till Vietnam. Partipampar tog makten och blev en ny privilegierad statlig överklass. Även så i det radikal-kommunistiska Kina där Maos och kulturrevolutionens uttryckliga mål var att stoppa utvecklingen av en ny privilegierad klass inom partiet.

   Varför gick kampen för kommunism i modern tid förlorad? Troligen delvis på grund av okunskap om människans evolutionära natur. Människans väsen  måste man förstås ta hänsyn till i alla samhällsbyggen. Därav behovet att verkligen gå till botten med vår evolutionära natur.

   Att forska kring: Vad i jägarsamlar-samhället möjliggjorde jämlikhet? Vad i jordbrukssamhället ledde till hierarki? Vad i det senmoderna industrisamhället underlättade för uppkomsten av politisk (ej ekonomisk) demokrati inom nationalstater?

   Vad ledde till klassamhällen: Storskalighet? Staten? Tekniska hierarkier som blir allt mer klassmässiga (det behövs ledare och expertis i större samhällen)? Privategendom? Globalisering? Liten ansikte-mot-ansikte-kontakt mellan folk och elit? Svårt att få överblick och genomskinlighet i ett modernt samhälle? Olika kunskapsnivåer (kunskap är makt)?

   Vidare uppdelningen i kroppsligt och intellektuellt arbete, och i stad och land? Och svårt att lyckas med fungerande demokrati i ett ständigt mer komplext samhälle? Bland annat på grund av växande kunskapskrav? Ointresse för fördjupad daglig demokrati när man väl fått välfärd? Maktens avlägsenhet?

   ”Vi har det för bra”, säger en del arbetskamrater på jobbet. Och var någonstans finns det konkreta alternativet till dagens globalkapitalism – var finns det klasslösa samhället? Det finns inte någonstans! 1900-talets katastrofalt misslyckade former av realsocialism avskräcker.

   Med rätta är många människor desillusionerade. Ska människor tro på socialism igen behöver de ett konkret fungerande alternativ. Mindre prat och mer verkstad.

   Många vanliga arbetande människor håller därför med de borgerliga om att ”Socialismen är en vacker tanke, men omöjlig att genomföra på grund av människans själviska natur”. En tanke bekräftad av 40 år av nyliberalism, privatisering, växande klassklyftor och politisk passivitet i arbetarklassen.

 # Jag har själv misslyckats med att nå ut till vanliga människor med mina två böcker ”Snällare än du tror – Människan social av naturen” (ihop med Åke Daun), samt ”Socialismens nederlag och människans natur ­– 100 år av realkommunism”. Samma med mina 25 år av bokrecensioner, ofta på temat etni(citet), klass, socialism och evolutions-sociologi-psykologi.

   Jag försöker ändå sedan många år sprida alla mina många bokrecensioner i hopp om att mer kunniga ska ta tag i frågan om människonaturen och i vilken mån (och hur) den kan samleva med ett rättvisare, jämlikare och på sikt djupdemokratiskt samhälle ­– där folkmakt är en vardagsvara.

# Frågan om människans natur är som i all forskning en fråga om objektiva fakta och försök till objektiva tolkningar. Det är helt fel med marxistisk ”vetenskaplig socialism”, liksom med den borgerliga nationalekonomin som utgår från högeråsikter om människans natur. Se Johan Frostegårds ”Den ekonomiska människans fall”.

   Idealet måste vara EN enad neutral-objektiv sanningstjänande samhällsvetenskap befriad från ideologiskt självtjänande och önsketänkande. Ett citat: ”Om så sökandet efter sanningen för dig till helvetets port, så knacka på”.

# Jag vill lära mig om människans objektiva beteendenatur (fakta) för att med den kunskapen bättre kunna bidra till att skapa ett frihetligt, jämlikt och ”syskonsolidariskt” samhälle (värdering): En ny röd demokratisk socialism, i småskalig grön miljö-klimat-form, och med ekonomisk och vardaglig demokrati (folkmakt).

   Därför amatörforskar jag om evolution och socialism – och om de tre förtrycksaspekterna Klass, Kön och Etnicitet (grupp, band, stam, nation, etni, kultur). Hur hänger de ihop evolutionärt genom historien? Hur skapar de tillsammans förtryck och exploatering av människa mot människa?


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.