I samband med den så kallade klanrapporten som ju inte handlar om kriminella klaner utan om ett antal familjer med många kriminella och enskilda individer som är kriminella har Mardinprovinsen i Turkiet kommit att bli omnämnd. De påstådda 36 klanerna är själva verket ett 30-tal familjer (bestående av en far och nån eller några söner alternativt några bröder) och ett tiotal enskilda individer som kallas för klaner. I sammanhanget är begreppet klan rent korkat.
De flesta av de utpekade individerna och familjerna tillhör tre folkgrupper, mhallami (också kallade mardelli, men de kallar sig själva mhallami eller kurder), assyrier/syrianer/arameer och palestinier. Dessutom finns några familjer av annan arabisk härkomst och några kurdiska familjer. Många kända kriminella familjer av svensk, romsk, albansk, finsk, serbisk/jugoslavisk, grekisk, turkisk och kurdisk härkomst har helt utelämnats av polisen. Något som utan tvekan gör att rapporten bör betraktas som en rasistisk produkt. Gemensamt för all de utpekade familjerna och individerna är att de har en koppling till Libanon och/eller sydöstra Turkiet.
Den största gruppen av de utpekade är mhallami som huvudsakligen invandrat till Sverige som flyktingar från kriget i Libanon på 1970-talet och 1980-talet men som ett halvsekel tidigare flydde från det som idag är Mardinprovinsen i sydöstra Turkiet till Libanon. Mhallami är en muslimsk folkgrupp som talar arabiska med inslag av kurdiska ord. De är förmodligen assyrier/syrianer/arameer som konverterat till islam en gång i tiden.
Även de utpekade assyriska/syrianska/arameiska familjerna flydde på 1970- och 1980-talen från Mardinprovinsen direkt till Sverige. Kurder har periodvis flytt direkt till Sverige från sydöstra Turkiet men en del flydde ursprungligen till det som sen blev Syrien och Libanon. Mardinprovinsen är också ursprunget för många av de kurdiska familjer som flytt till Sverige. Även de har i flera fall först flytt till Syrien, Irak och Libanon. Idag finns det många kurder i Sverige från olika länder. Turkiet, Irak, Iran och Syrien men även från Libanon. De är i allmänhet av muslimsk bakgrund (i allmänhet sunni av olika slag) men kan vara yazidier (yezidier) och kristna.
All flykt från sydöstra Turkiet beror på religiös eller etnisk förföljelse och den osmanska, senare turkiska, statens turkifieringspolitik gentemot minoriteter.
De utpekade palestinierna flydde när Israel grundades 1948 till Libanon från Palestina och därifrån flydde de sen under kriget i Libanon till Sverige. De utpekade arabiska familjerna flydde under samma tid från Irak, Syrien och Libanon. I den första generationen, dvs de som flydde hit, finns väldigt få som begått brott även i de få familjer där det finns många brottslingar. Det är framförallt bland dessa personers barn som det finns brottslingar och inte heller i den generationen är det speciellt vanligt om vi ser till hela gruppen av flyktingar som kom från Turkiet och Libanon på 1970- och 1980-talen.
Mardin är alltså en gemensam faktor för en majoritet av de familjer som pekas ut i polisen så kallade klanrapport. Östra delarna av Mardin-provinsen betsår av området Tur Abdin, vilket av arameerna/syrianerna/assyrierna betraktas som deras urhem.
I början av 1900-talet var Mardin en multietnisk provins i likhet med övriga provinser i sydöstra Turkiet som Siirt, Sirnak, Hakkari, Van, Bitlis, Urfa, Batman, Diyarbakir, Elazig, Adiyaman, Malatya, Tunceli, Bingöl, Mus och Agri. De flesta av de nämnda provinserna har idag kurdisk befolkningmajoritet men Urfa har en stor arabisk befolkning och Elazig en majoritet turkar. I Mardin, Sirnak, Siirt, Batman och Van finns det arameer (assyrier/syrianer) och Mardin, Sirnak, Siirt, Batman och Diyarbakir mhallami. Mardin har en majoritet arabisktalande befolkning varav många är mhallami. Majoritetsbefolkningen i Bingöl, Tunceli är Zaza (betraktas oftast som kurder och det är vad de själva anser) men de finns också i Elazig och Diyarbakir.
Kring år 1910 fanns det omkring 2 miljoner armenier, cirka 600 000 arameer (assyrier/syrianer), cirka 200 000 araber (häften av dem kanske mhallami), omkring 1 miljon kurder liksom 100 000 yazidier i sydöstra Turkiet. I folkmorden och turkifieringspolitiken under perioden 1914-1925 fördrevs eller dödades majoriteten av alla armenier och hälften av alla arameer. Många arameer flydde söderut till Syrien, Libanon och Irak vilket också armenier och mhallami gjorde. Mhallami blev i huvudsak kvar i Libanon medan många arameer och de flesta armenier fortsatte till Frankrike, USA, Argentina och Uruguay.
Befolkningen i området 1914. Armenier blått, turkar och azerbajdzjaner orange, georgier brutn, araber grått, kurder och perser ljusbrunt. Public domain.
På 1970-talet började nästa stora flyktingvåg från sydöstra Turkiet. Då flydde arameer (assyrier/syrianer) till Europa (framförallt Tyskland, Nederländerna och Sverige) och USA samt kurder inklusive yezidier till Europa (främst Tyskland, Nederländerna och Sverige). Dessutom flydde armenier, arameer, mhallami och palestinier från kriget i Libanon på 1970- och 1980-talen. Ytterligare en mängd arameer flydde från förföljelser i Turkiet under 1980-talet. De flydde framförallt till Sverige. Idag finns det några hundra armenier kvar i, några hundra yezidier, cirka 50 000 mhallami och kanske 20 000 arameer (assyrier/syrianer). Den kurdiska och arabiska befolkningen har däremot ökat, det finns idag omkring 15 miljoner kurder i Turkiet, de allra flesta i sydöst och 1 miljon araber (oräknat syriska flyktingar) som huvudsakligen finns i sydöstra delen av landet.
Etniska grupper i Turkiet idag. Av – Based on data from the Gulf2000 Project and maps prepared by Mehrdad Izady with some indications from Muturzikin. Licens: CC BY-SA 4.0
Idag finns de största koncentrationerna av arameer i Syrien, Irak, USA, Sverige, Tyskland, Libanon, Australien och Jordanien. Armenier finns främst i Armenien, Ryssland, USA, Frankrike, Libanon, Iran , Georgien, Azerbajdzjan, Tyskland, Ukraina, Brasilien, Syrien, Grekland och Argentina men de finns i många delar av världen. En tredjedel av alla mhallami lever i Turkiet, en tredjedel i Libanon och en tredjedel i Europa (Tyskland, Nederländerna och Sverige). Yazidier finns främst i Irak, Tyskland, Georgien, Armenien och Syrien.
