Striden mellan dom som vill ha marknadshyror och dom som vill behålla nuvarande system med bruksvärdeshyror böljar fram och tillbaka. Tyvärr har ingen av dom rätt. Eller båda.
Det finns stora problem med att sätta ett pristak på vad det än är. Möjligheten att fuska sig förbi är stor, och vilket sätt som helst att fördela en knapp resurs lämnar någon utanför. Om det som ska fördelas går att dela upp som man vill kan det fungera hyggligt, som mat under missväxt – men om tio hushåll ska dela på åtta lägenheter blir två ofrånkomligen utan. Så en ransonering (vilket i praktiken är det vi har nu) är knappast nåt drömläge.
Men det finns också stora problem med låta marknaden styra. Bostadsmarknaden är delvis monopoliserad – mark kan inte nyproduceras – och på en monopoliserad marknad blir priset oskäligt högt. Och produktionen blir låg. Det tar också en halv generation mellan att en efterfrågan har gjort sig hörd och att utbudet kan anpassa sig. Det tar upp till tio år att tröska ett husbyggnadsprojekt genom apparaten fram till färdigt hus när man väl har beslutat sig. Och innan man har beslutat sig tar det också tid. Vilket innebär att marknaden blir seg.
Det finns ett bättre sätt.
Det är att
- ha kommunala bostadsbolag som har order från kommunen att bygga så mycket de kan utan att tänka på vinst, som på 20-30-talen. Det finns visst EU-regler som förbjuder detta, men sådana kan man sätta sig över när det finns goda skäl.
- ha mycket stora områden färdigt detaljplanelagda som det bara är att bygga på, som på 1880-90-talen, omedelbart, för både stora och små byggbolag, både privata och kommunala. Detta skulle förstås kräva mindre detaljerade planer än de man anser sig behöva idag, men det är bara bra. Det är bara bra att verkligheten är föränderlig och inte upplåst på förhand. Kvaliteten kan istället garanteras genom generella regler, som på alla andra politikområden. Det är förmodligen dessutom mer effektivt än att stadsbyggnadskontoren detaljreglerar; uppenbarligen har de i alla fall inte varit särskilt duktiga hittills på att främja sådana kvaliteter som folk vill ha.
Om dessa båda förutsättningar var för handen, och väletablerade, skulle man helt riskfritt kunna släppa på hyrestaket och låta marknaden ta över. Stort utbud skulle driva ner marknadspriserna. Resultatet skulle inte bli högre hyror än idag. Och en byråkratisk apparat skulle kunna användas mer produktivt.
Men förutsättningarna finns tyvärr inte – ännu.
Det kan synas märkligt att marknadsförespråkarna inte strävar efter att förverkliga dem. Möjligen är de inte intresserade av marknader i sig. Utan av de höga hyror som skulle bli följden av marknadshyror på en säljarens marknad.
Mer om bostadspolitik från Gemensam Välfärd finns här.
Jan Wiklund
Ursprungligen publicerat på Gemensam-bloggen.
Läs mer:
- Att Wien inte har nån bostadskö har inte med bostadspolitik att göra
- Jesper Sandström och GP fantiserar om finsk bostadspolitik
- Brist på bostadspolitik är orsaken till bostadsbristen
