Skall Vänsterpartiet bli en del av ett vänsterliberalt regeringsunderlag – ja, till och med sträva efter ett regeringssamarbete med borgerliga partier? Frågan har blivit brännande efter medieintervjuer med Nooshi Dadgostar och Ali Esbati som öppnat för en sådana tankegångar.
Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. I en debattartikel i Flamman varnar Lars Henriksson och Peter Widén, bägge medlemmar i Vänsterpartiet och Socialistisk politik, för konsekvenserna av en sådan inriktning. Den riskerar att reducera det politiska arbetet till parlamentariska överenskommelser och att sudda ut de avgörande politiska skillnaderna gentemot borgerliga partier.
Frågan om Vänsterpartiets stöd till olika regeringsalternativ ställdes på sin spets i samband med att v lade ner sina röster när regeringen Löfven tillträdde. Kritiken inom partiet mot att riksdagsgruppen inte röstade nej blev på sina håll omfattande. Den avspeglade sig senast på Stockholmsdistriktets årsmöte i helgen där en motion kritiserade den intern-demokratiska processen.
– Att släppa fram en socialdemokratiskt ledd regering som gick med på eftergifter som ställde dem längre högerut än regeringen Reinfeldt är utan tvekan ett beslut av sådan karaktär att alla partidistrikt måste få komma till tals innan beslut fattas i frågan, heter det bitskt.
Motionen, som avslogs med knapp majoritet, pekar på en av konsekvenserna med långtgående parlamentariska överenskommelser. De förutsätter att ledningen för ett politiskt parti ska kunna förhandla och fatta beslut utan att hela tiden gå tillbaka och fråga vad partimedlemmarna tycker. Att många beslut i praktiken fattas i stängda rum – “det finns ett avtal som ni inte får se” – eller i riksdagens slutna utskottsförhandlingar verkar i samma riktning.
Precis som avsett bidrar också parlamentarismen som arbetsmetod till att underlätta överenskommelser som döljer sociala motsättningar – januariöverenskommelsen är ett aktuellt exempel. För socialdemokratin har allt detta sedan länge inneburit en nödvändig centralisering av partiets beslutsstrukturer. Om Vänsterpartiet blev ett institutionaliserat underlag för en vänsterliberal regering skulle det knappast underlätta för medlemmarna att påverka partiets riksdagspolitik.
Kjell Östberg
Denna debattartikel har också varit publicerad i tidningen Internationalen.
Läs också:
- Vänsterpartiet leds in på fel väg av partiledningens drömmar om att ingå i regeringen.
- Vänsterpartiet – ett parti på ”klasskampens grund”?
- Vänsterpartiets parlamentariska fixering
- En vänsterliberal regering är inget vettigt alternativ
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.