Målet i hovrätten har handlat om påstådda grova bokföringsbrott, grov trolöshet mot huvudman och grov oredlighet mot borgenärer i tre olika bolag. De åtalade personerna har varit ställföreträdare för dessa bolag. Målet i tingsrätten avsåg fem personer, varav tre fullföljde sina respektive överklaganden och därför omfattas av hovrättens dom.
Tingsrätten kom fram till att åklagarna till viss del – men inte i den omfattning som åklagarna påstått – hade visat att fordringar som var värdelösa har bokförts som tillgångar i ett av bolagen, och att det bolagets ekonomiska ställning därför såg bättre ut än vad den var. Hovrätten anser till skillnad från tingsrätten att åklagarna har visat att fordringarna var värdelösa i den omfattning som åklagarna har påstått. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten det styrkt att en förpliktelse för bolaget att betala ett koncernbolags skulder till dess småsparare borde ha bokförts som en skuld i det förstnämnda bolaget. Hovrätten har mot denna bakgrund dömt för grovt bokföringsbrott i flera fall.
Hovrätten har gjort samma bedömning som tingsrätten i fråga om att åklagarna har visat att det har bokförts en apportemission i ett annat av bolagen trots att emissionen då ännu inte var genomförd och att detta är att bedöma som grovt bokföringsbrott. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att det också har visats att det bolaget har bestulits på tillgångar på ett sådant sätt att två av de tilltalade har gjort sig skyldiga till brotten grov trolöshet mot huvudman och grov oredlighet mot borgenärer. Däremot har det konkursbo som yrkat skadestånd i anslutning till oredlighetsbrottet inte förmått visa att det drabbats av skada med anledning av brottet.
När det gäller det tredje bolaget har hovrätten, i likhet med tingsrätten, kommit fram till att det under flera räkenskapsår har förekommit brister i bokföringen genom att verifikationer saknats och/eller varit bristfälliga. Detta bedömde tingsrätten som bokföringsbrott av normalgraden, men hovrätten anser att det är fråga om grova bokföringsbrott.
Den del av åtalet som avsåg bedrägeri, och som tingsrätten inte ansåg vara styrkt, omfattas inte av hovrättens prövning i målet.
Läs mer:
