Media har nyligen haft flera artiklar som hävdar att ekologisk odling är mer negativt för miljön än konventionell odling. SVT skriver till exempel: Ny rapport: Ekoodling kan skada miljön mer än traditionellt jordbruk.
Bakgrunden till påståendena är en kunskapssammanställning från Agrifood i Lund. Det är alltså ingen ”ny forskning alls”. Rapportens slutsatser har genomgått en avsevärd betydelseglidning från rapportens egen sammanfattning till de pressmeddelande som Lunds Universitet skrivit och till medias rapportering.
Rapportens egen sammanfattning (sid 14):
Om miljöpåverkan relateras till arealens storlek tyder resultaten på att ekologisk odling ger mer biologisk mångfald samt lägre växtnäringsförluster och mindre växthusgasutsläpp. Om miljöpåverkan istället relateras till skördens storlek ger forskningen bara stöd för att ekologisk odling ger mer biologisk mångfald medan det är svårt att dra några slutsatser avseende växtnärings- och växthusgasläckage.
Pressmeddelandet:
-Utsläppen av växthusgaser och näringsläckage kan till och med öka ifall samma mängd livsmedel ska produceras med ekologiskt i stället för konventionellt jordbruk, säger Fredrik Wilhelmsson, föreståndare vid Agrifood Economics Centre.
– Vi drar slutsatsen att det inte är givet att ekologisk odling är bättre för miljön än konventionell odling, säger Christian Jörgensen, utredare vid Agrifood Economics Centre.
Intervju med en av författarna:
– När man ser till växthusgasutsläpp framstår ekologisk odling som sämre än konventionell, säger utredaren Christian Jörgensen.
Rapportens slutsatser genomgår således en anmärkningsvärd betydelseförskjutning:
Det är svårt att dra några slutsatser > Det är inte självklart att ekologiskt är bättre > Ekologiskt kan vara sämre för växthusgasutsläppen > Ekoodlingen kan skada miljön mer än konventionellt.
Rapportförfattarna själva ger en tendentiös bild av rapportens slutsatser och media skruvar det sedan ett varv till.
Det finns mycket att säga om den här typen av jämförelse och författarna själva skriver att det är svårt och att resultaten blir osäkra. För beräkning av växthusgasutsläppen är utsläppen av lustgas helt avgörande, men det finns få studier som har mätt de faktiska utsläppen från ekologisk respektive konventionell odling och de schabloner man använder sig av i livscykelanalyser ger inte korrekta värden för ekologiskt jordbruk.
Betyder större markbehov högre växthusgasutsläpp?
I den aktuella rapporten är det en annan faktor som författarna anser skulle kunna leda till att utsläppen av växthusgaser skulle vara högre i ekologiskt lantbruk. Man menar att eftersom ekologiskt lantbruk behöver mer areal för att producera en viss mängd så borde man belasta den ekologiska odlingen med en missad möjlighet att binda kol på överbliven mark alternativt utsläpp på grund av avskogning (jag kallar det fiktiva utsläpp nedan).
Det är sant att, allt annat lika, behöver ekologiskt jordbruk mer jordbruksmark för att producera en viss kvantitet av en viss gröda. Hur stor skillnaden är beror på många faktorer. Men att man räkna om den högre markanvändningen till växthusgasutsläpp är en mycket dubiös exercis.
Det finns ett väldigt många invändningar mot detta sätt att resonera:
Man kan inte bara ändra en sak i komplicerade system. Med en storskalig omläggning till ekologiskt lantbruk kommer många saker att ändras både i jordbruket och livsmedelssystemet: Maten kommer att bli dyrare vilket kommer att minska matsvinnet, vissa livsmedel kommer att bli relativt sett mycket dyrare (kyckling, frukt och vissa grönsaker) andra kommer inte att ändras så mycket (mjölk, baljväxter) vilket kommer att förändra kosten. Näringsämnen kommer att få högre värde så att de kommer att återcirkuleras. Djurhållning och växtodling måste återigen integreras (dvs finns på samma gård). Naturbetesmarker måste utnyttjas mer. Det finns flera forskningsrapporten som har försökt stimulera detta som visar att det är möjligt att föda världen ekologiskt med den existerande marken. Läs mer här eller här.
Mark är inte bara en yta, utan åkermarken behöver skötas för att bevara och helst öka sin produktionskapacitet. Just det system som gör att ekologiskt jordbruk använder mer mark (med gröngödslingsväxter, integrering av djur och växtodling, vallodling, ökad biologisk mångfald) är också kopplat till att det förbättrar jorden jämfört med ett genomsnittligt konventionellt jordbruk. Det betyder också att man lagrar in mer kol i jorden.*
Jordbrukets funktioner
Jordbruk har flera funktioner och är ett viktigt verktyg för människans samspel med övriga ekosystem. Ett ensidigt betonande av ökad skörd per arealenhet leder till minskad kolbindning i mark, minskad biologisk mångfald och ökad belastning på vatten och luft (vilket den aktuella rapporten bekräftar). Dessa funktioner måste då kompenseras på andra sätt, vilket också tar mark i anspråk.**
Det här sättet att räkna fiktiva växthusgasutsläpp tillämpas inte inom jordbruket i övrigt. Det skulle medföra att raps, havre, bönor och ärtor belastas med höga utsläpp för att de ger lägre skörd än höstvete. Beroende på hur man räknar de skulle också bönder i Norrland belastas med höga utsläpp för att deras skördar är lägre än i Skåne.
Fiktiva växthusgasutsläpp
Fiktiva växthusgasutsläpp från utebliven kolbindning räknas heller inte för någon annan sektor. Det skulle betyda att man ska räkna missad kolbindning som utsläpp för alla vägar, solpaneler, kraftledningsgator och all annan infrastruktur. Bara vattenkraftens dammar är lika stora som all åkerareal i Sverige och kraftledningsgatorna tar upp flera hundra tusen hektar.
Skall man räkna fiktiva växthusgasutsläpp för markanvändning måste man givetvis göra det för alla insatsmedel inklusive konstgödsel. I ekologisk odling används marken för att producera kväve genom biologisk kvävefixering, medan konventionellt jordbruk för in kväve utifrån.
Skörd per ytenhet
Det finns många sätt att påverka skördarna per ytenhet. Det är inte bara konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel som kan öka skördar, utan också bättre växtföljder, bevattning, bättre dränering, förbättrade sorter, ökad recirkulation av näringsämnen, byte av grödor. Det är i första hand ekonomin och inte biologin som avgör vilka skördar man tar på åkrarna och konstgödsel är oftast det billigaste sättet. På global nivå är skördarna långt under den potential som finns med ekologiskt lantbruk.
Det finns ingen som helst garanti för att mark som sparas genom att inte vara ekologiskt odlad kommer att användas på ett sätt som maximerar kolbindning. Det är markägarna, staten och marknaden som avgör om det kommer att bli golfbana, logistikcenter, solpaneler, granplantage eller motorväg på marken.
Igenväxta betesmarker
I ett svenskt perspektiv är det inget självändamål att ta ytterligare jordbruksmark ur produktion. Betesmarkerna har minskat från cirka 2 miljoner hektar på 1800-talet till 450 000 hektar idag, och igenväxning av betesmarker är ett av de största hoten mot biologisk mångfald. Betesmarkerna binder också kol långsiktigt och betydligt säkrare än skog eftersom skog brinner, avverkas eller dör. De ekologiska bönderna utnyttjar redan idag betesmarkerna mer än konventionella och utan konstgödsel kommer betesmarkerna att värdesättas på ett helt annat sätt.
Vi har också lagt igen cirka en miljon hektar åkermark de senaste 100 åren. I många fall har de ersatts av granplantager med låga biologiska värden och tveksam klimatnytta eftersom de nu avverkas och blir papper eller bränsle pga den låga kvaliteten. Även om åkermark inte alls har samma värden som betesmarker så är förlust av åkrar i skogsbygden ett miljöproblem, utöver att det är en social och kulturell förlust när landskapet växer igen.
För miljöns skull
Om det är någonstans som åkrar borde läggas igen eller läggas om till ekologiskt för miljöns skull så är det i de mest intensiva odlingslandskapen där skördarna är högst, vilket betonas av en annan forskningsrapport från Agrifood som publicerats nästan samtidigt som den ovan refererade rapporten.
Beräkningsmetoderna för försakade möjligheter att lagra in kol i alternativ markanvändning är tvivelaktiga både vad gäller antaganden om vad som skall växa på marken och hur mycket kol detta kan binda. Vilket tidsperspektiv man tillämpar påverkar också resultaten starkt.
Debatten om klimatet och växthusgasutsläppen lider redan av en mycket stor sammanblandning vad som är utsläpp, minskade ökade utsläpp, substitution av utsläpp, kolinlagring och utsläppskompensation. Att introducera ytterligare ett mycket osäkert sätt att räkna försakade kolbindningsmöjligheter som utsläpp är inte konstruktivt utan bidrar bara till förvirring.
Gunnar Rundgren
* Man kan föra ett liknande resonemang för användningen av mark för djurhållning som ju också påstås vara ineffektiv markanvändning.
** Det absolut tydligaste exemplet är naturbetesmarker vilka överlag är mycket lågt avkastande marker om man räknar med mängden livsmedel (kött eller mjölk) per hektar men som har mycket stora naturvärden.
Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.