Bokhandlarna vimlar av böcker om Ukraina, faktaböcker och skönlitteratur. Denna bok är en blandning av lite av båda, en släkthistoria om gräsrötterna, det vanliga folket. Inget stort epos direkt, men ger en kompletterande bild av Ukrainas tragiska historia under det ryss-sovjetiska oket. Mycket om byliv på slätten.
Tar något upp klyftan mellan ukrainskspråkiga nordväst och det rysspråkiga sydöst, den ekonomiska misären när sovjetisk ”statskapitalism” ersattes av korrumperad privatkapitalism, och det nostalgiska minnet av viss sovjetisk social trygghet. Vilket hos vissa få har gett en ambivalens gentemot även Putins Ryssland.
Men det stora minnet är det sovjetryska svältfolkmordet Holodomor på 30-talet. KGB:s utrensningar av oskyldiga där de hade kvoter av arresterade att följa. Och den brutala kampen mot ukrainsk nationalism (sann eller påhittad), som bland annat gjorde att ryskan ibland påtvingades folket, ibland ukrainskan.
Den nationella frågan
För realsocialismen var alltid ”den nationella frågan” ett irritationsproblem. Varför svek de europeiska arbetarklasserna sitt löfte 1914 att inte döda varandra för borgarklassernas ära? Därför ville vänstern taktiskt och officiellt acceptera ”rätten till nationellt självbestämmande” för att få de mer progressiva nationella krafterna på sin sida. Men på sikt förtryckte Sovjet de olika nationaliteterna.
I en halv-internationalistisk anda verkade Moskva inofficiellt och praktiskt för ryskan som unionsspråk i Sovjetunionen – kanske ett internationalistiskt världsspråk efter socialismens seger i hela välden. Men förryskningen var i teorin en självklar del av den naturliga utvecklingen till ett enat sovjetfolk.
Vad gäller östslaviska Belarus och Ukraina var det knappt att man erkände dem som egna stater. Vilket är Putins öppna politik idag. Och vad spelar det då för roll att klaga i FN på att grannlandet Ryssland oprovocerat anfallit Ukraina. Det är ju en del av Storryssland och alltså ett inrikes-problem…
Storryska imperiedrömmar
Det är den förvridna storryska stormakts-imperialismen som med vapenmakt och ideologi måste bekämpas. Det senare genom att erkänna Ukrainas självvalda rätt till att vara ett eget land, ett eget folk, en nation för sig själv. Inte ett bondeoffer, inte en buffertstat, inte en satellit, inte något som måste förloras för resten av Europas säkerhet.
Det gick ju inte heller så bra med ”fred i vår tid” när Tjeckien offrades till Hitlertyskland för Europas säkerhet i den svekfulla överenskommelsen i München 1938….
Boken utgår från författarens mormor Valentinas trygga körsbärsträdgård, utanför vilken minnena av KGB-terrorn lever kvar i tyst passiviserande rädsla. Som författaren trotsar i ett slags politisk kriminalhistoria om ett ”kallt fall” – Vad hände egentligen med farbror Nikodim som spårlöst försvann under Stalin-diktaturen?
Hans Norebrink
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.