En del av dem som i Sverige säger sig vara fredsvänner anser som bekant att vapenleveranserna till Ukraina bör upphöra. Man menar att mera vapen till Ukraina bara förlänger kriget och lidandet och till och med riskerar att orsaka en upptrappning till kärnvapenkrig.
Ukraina ska alltså helst inte ha några nya vapen. I alla fall inte från Sverige. Det är mer än nog att Ryssland redan har stora vapenlager. Lösningen till kriget menar man går över omedelbart och villkorslöst eldupphör, förhandlingar och så småningom till ett fredsavtal.
Så egentligen kan enligt dessa grupperingar varje stöd till Ukraina bara förlänga ett hopplöst krig eftersom Ryssland inte kan besegras militärt. En uppfattning som kan tyckas ganska märklig. Man verkar ha glömt att USA, världens utan konkurrens mäktigaste militärmakt, led ett svidande militärt nederlag i Vietnam. Och att Ryssland tvingades ge upp kriget i Afghanistan. Det är nästan genant att behöva påminna dem om att ett krigs utgång aldrig handlar enbart om militär styrka. Ett folk som slåss för sin överlevnad är ofta beredda till långtgående uppoffringar, medan en armé som slåss för sunkiga stormaktsdrömmar sällan framstår som särskilt motiverad.
”Fredsvännerna”
Det som sällan sägs klart ut, men som ”fredsvännerna” underförstått hoppas på, är att Ukraina genom stoppade vapenleveranser ska pressas till förhandlingsbordet. Trots att Krim och östra Ukraina fortfarande befinner sig under rysk ockupation. Och trots att Ryssland än så länge aldrig har uttryckt någon vilja att ge upp sitt långsiktiga mål att utplåna Ukraina som självständig nation. En villkorslös vapenvila skulle i dagens läge innebära att Ryssland behåller den militära kontrollen över sina annekteringar.
Eventuella fredsförhandlingar skulle troligen dra ut i åratal utan att komma till några resultat, eftersom Ryssland och Ukraina har helt oförenliga målsättningar. Rysslands ståndpunkt är att Ukraina bara kan tillåtas existera som en fullt integrerad del av Ryska Federationen. Medan ukrainarna envisas med att hävda att de är en egen nation med rätt att själva bestämma sin framtid.
Förhandlingar
”Fredsvännerna” vill inte att det ska ställas några villkor för att förhandlingar ska inledas. Det är en bekväm inställning som inte kräver några kunskaper eller några vidare resonemang. Men underförstått är att ett fredsavtal skulle innebära att Ukraina ger upp en stor del av sitt territorium. De som flytt undan Rysslands terror ska för alltid förlora sina hem. Bara de som är beredda att leva under rysk fascistisk diktatur och ger upp sitt språk och sin identitet kommer att kunna stanna kvar i de annekterade områdena.
Detta tycker våra fredsvänner är något som ”vi” måste acceptera i världsfredens namn. Det märkliga är att många av dem åtminstone i sin ungdom var ivriga förespråkare för väpnad kamp mot imperialism och diktatur. Men det är tydligt att de numera anser att väpnat motstånd bara är acceptabelt när det är USA och deras allierade som kan uppfattas som motståndaren.
Man talar gärna om det lidande som kriget orsakar, men är märkvärdigt ointresserade av att ta reda på vad ukrainarna själva anser. Om de är villiga att fortsätta kampen eller redo att ge upp.
Ukrainarna
I själva verket är 80-90 procent av ukrainarna mot alla landavträdelser till Ryssland. Inte på grund av några stormaktsdrömmar, utan på grund av att det handlar om hemorten för miljoner ukrainare. Det är snarare så att den uppfattningen har stärkts av den skoningslösa ryska terrorn som i allt högre grad har riktats mot civilbefolkningen.
Men för våra fredsvänner är detta inte av något intresse. De anser att ukrainarna inte förstår sitt eget bästa. Eller så upprepar man Putins narrativ att ukrainarna är fascister. Och ”fredsvännerna” verkar vara av den uppfattningen att Ukraina fungerar ungefär som Ryssland, att landets regering utan större problem skulle kunna köra över befolkningen och skänka bort deras hemorter.
Fascismen
I en aktuell intervju med den ukrainske vänsteraktivisten och anti-fascisten Sergiy Movchan, som sedan länge har dokumenterat högerextremistiskt våld i Ukraina, diskuterar han ukrainsk nationalism, hur kriget har påverkat extremhögern och antifascisterna i den ukrainska armén, och hur dessa troligen skulle påverkas vid ett slut på kriget:
”Jag tror att en seger för Ukraina skulle betyda en triumf för Zelenskyj, och det är en bra sak. För om Ukraina undertecknar ett fredsavtal med ofördelaktiga villkor skulle tillfället öppna sig för extremhögerns hämnd, och grupper som Azov kunde återgå till sina politiska rötter. För första gången skulle extremhögern få möjlighet att vinna verkligt stöd från en befolkning som inte accepterar eftergifter.”
Så när högerextremisterna i Europa demonstrerar mot vapensändningar till Ukraina så är det kanske inte enbart därför att de hoppas att detta direkt ska gynna Ryssland. Utan en del av dem förstår säkert att om Zelenskyj pressas av väst till att ge upp de ockuperade områdena så kommer det att stärka den ukrainska ultrahögern. Således en win-win-situation för extremhögern internationellt.
Putin
Vad ”fredsrörelsen” och brunvänstern ser framför sig när de demonstrerar i armkrok med fascisterna är kanske mera oklart. Av någon anledning tror de tydligen på något vis att världsfreden skulle stärkas av en rysk framgång förhandlingsvägen som får Putin på gott humör.
Att han skulle återkomma med nya krafter mot Ukraina om några år, att han skulle få råg i ryggen för att under tiden gå vidare med att invadera Moldavien, Georgien och Kazakstan, det bryr man sig över huvud taget inte om att fundera över. Eller också tycker man kanske att det är bra att det gamla Sovjetunionen återuppstår, men nu som ett fascistiskt imperium, för att skapa balans gentemot USA och NATO. Det nya kalla kriget ska tydligen rädda världsfreden!
Och Sergiy Movchan fortsätter i samma intervju:
”Idén att en ukrainsk seger skulle stärka extremhögern är djupt felaktig. Den skulle tillfälligt stärka Zelenskyj som en kompromisskandidat,och därefter skulle han liksom alla andra ukrainska presidenter i alla tider förbruka sin popularitet på grund av ett berg av olösta sociala och ekonomiska problem, och ukrainarna kommer att välja någon annan.”
Faktaresistens
När såg du senast någon av dem som förespråkar förhandlingar som en fredlig lösning på kriget diskutera Putins återkommande tal om att Ukraina inte har något existensberättigande? När såg du dem beskriva folkmordet på de ukrainare i de ockuperade områdena som vägrar att gå med på att de är ryssar? Eller försöken att helt utplåna ukrainsk kultur och språk? Eller kidnappningarna av ukrainska barn som ska omskolas till ryssar?
Troligen aldrig. Det är minerad mark för dem. Det är därför de alltmer framstår som faktaresistenta. Det är därför de försöker undvika varje öppen diskussion kring krigets kärnfrågor.
Tyvärr har de vänsterorganisationer som framhärdar i sitt svek mot det ukrainska folket komprometterat sig och hela sin politiska trovärdighet i grunden. Om de fortfarande efter ett år av krig inte kunnat omvärdera sina ställningstaganden, då är det dags att definitivt vända dem ryggen.
Jan Czajkowski
