1921 angreps den svarta stadsdelen Greenwood i Tulsa av en mobb vita. Hela stadsdelen brändes ner och cirka 10 000 personer blev utan bostad. Antalet döda har uppskattats till mellan 150 och 300. Bara 39 döda är belagda, 26 svarta och 13 vita. Händelsen som kallas massakern i Tulsa tystades ner och blev ordentlig känd först kring år 2 000. Den beskrivs idag i GP:s lördagsbilaga.
Även i Sverige har en liknande händelse ägt rum. 1948. Händelsen kallas Jönköpingskravallerna men borde kallas Jönköpingsprogromerna. Inte lika omfattande som Tulsamassakern och inte med lika allvarliga konsekvenser. Men i huvudsak en händelse av samma karaktär. Vid den aktuella tiden hade Jönköping en stor befolkning av resande som bodde på Öster. I juni 1948 angreps Öster av en vit mobb.
Jönköpingspogromerna
Folkmassan gick i stort sett till attack mot alla som tillhörde resandefolket. De resande stängde in sig i sina lägenheter. Folkhopen trängde sig även vid vissa tillfällen in i bostäderna, som vandaliserades. Det finns uppgifter om resande som fick kasta sig ut ur fönster för att komma undan att bli skadade. Ögonvittnen beskrev det som att folket ”väntade på en boxningsmatch” vid tillfället. Polisen tog i stort ställning för mobben och det finns uppgifter om att poliser deltog i angreppen på resande. Även media stödde i huvudsak de som angrep resandebefolkningen.
Stadens tre tidningar antingen teg eller stödde gärningsmännen. Under pogromerna skrev Smålands Folkblad i en ledare: ”Hur man ska komma till rätta med dessa ofta asociala människor är inte lätt att säga. Deras ingrodda avsky för ordnat arbete tycks vara oövervinnerligt. Man kan således säga att de har sig själva att skylla …”. Den genomgående uppfattningen var att de resande hade ”sig själva att skylla” på grund av att de hade provocerat ”hederlig svensk” lokalbefolkning så mycket och nu borde de lugna ner sig för sitt eget bästa.
Pogromernas utpekade ledare, två lastbilschaufförer, intervjuades i lokalpressen och kallades ”de vitas ledare” där de lovade att fortsätta tills de resande var utkörda ur staden. I omkring fem dagar höll jakten på ”tattare” igång. Män körde omkring i bilar beväpnade med blydaggar och påkar på jakt efter resande att misshandla, medan andra gick omkring beväpnade på gatorna. Till slut stävjade polisen de värsta våldsamheterna och de ebbade så småningom ut. Många personer ur resandefolket misshandlades men ingen dog.
Rättsligt efterspel
Polisens reaktion kom sent och först på hösten fick pogromerna sitt rättsliga efterspel i Jönköpings rådhusrätt. Totalt åtalades 12 personer. De flesta från angriparsidan. Några resande åtalades för förargelseväckande beteende, missfirmelse mot polisen, misshandel, resande av livsfarligt vapen och hemfridsbrott.. Samtliga var tidigare kända av polisen varav hälften under villkorlig dom. Åtalen mot resande framstår som ytterligare en del av förföljelsen mot de resande.
Lastbilschaufförerna Bengtsson och Malmberg dömdes båda till tre månaders fängelse, två andra ej namngivna till två månaders fängelse, samt fem deltagare i slagsmålen på Östra torget till dagsböter.
Resultatet av pogromerna var att många resande lämnad Jönköping medan många de kvarvarande dolde att de var resande.
Läs mer:
