Folkliga protester i Kina ”lyckas” ungefär lika ofta som dom i Europa och Nordamerika, säger Yongshun Cai i boken Collective resistance in China. Med andra ord, det föregivet auktoritära Kina ger efter i ungefär samma utsträckning som det föregivet demokratiska Europa/Nordamerika.
Orsaken kan vara, säger Cai, att europeiska/nordamerikanska politiker har sin legitimitet till skänks av en rutin, ”demokratiska val”, och kan således säga att ”ni har valt oss, skyll er själva”. Medan kinesiska politiker måste erövra sin legitimitet den hårda vägen, genom att ge folk vad folk vill ha.
Cai har också studerat vilka protester som lönar sig bäst. Och det är inte oväntat protester som är välförankrade, dvs har ett brett stöd, och som det inte kostar för mycket att tillgodose. Men det mest effektiva sättet att protestera i Kina är ändå att dra nytta av myndigheters interna konflikter.
Korrupta myndigheter
Myndigheter i Kina är notoriskt korrupta och oeniga. Att använda en myndighet mot en annan är inte alltför svårt, och allra effektivast är att offentliggöra korruptionen hos dem som hotar ens intressen. Kommunbyråkrater som för en lämplig hacka säljer bönders arrenderade mark eller stadsparker till exploatörer, exempelvis. Ibland, om än inte alltid, lönar det sig bra att i sådana fall på ett smart vis vädja till överordnade byråkratiers intresse av lugn och ro och av att framstå som folkets försvarare i sann konfuciansk anda.
I alla fall ytterligare något som borde slå hål på europeisk/nordamerikanska politikers självgoda moralism; deras s.k. demokrati har visat sig fantastiskt ihålig, och se även här. Kanske Xis famösa förakt för den har viss trovärdighet.
Främsta svagheten hos Cais bok är att den börjar bli lite gammal, de flesta fallen inträffade runt 2000. Frågan är hur det ser ut idag.
Jan Wiklund
Ursprungligen publicerat på Folkrörelsebloggen.
