Västeuropas kolonialism var öppet, tydligt och oförskämt imperialistisk. Storbritannien, Frankrike, Spanien, Portugal, Italien, Nederländerna, och Tyskland erövrade kolonier långt bortom moderlandet. På andra sidan det salta världshavet (ultramar).
Med USA och Ryssland var det annorlunda. De började båda som små länder vid/nära Atlanten, och expanderade sedan gradvis med våld och krig landvägen över hela kontinenten – Nordamerika respektive Asien – till Stilla Havet.
I USA krossades de olika ”indianska” folken och nationerna. Dels de ”indianska” jordbrukssamhällena i Södern, dels jägarsamhällena i ”Vilda västern”, dels ”indianska” samhällsfederationer i Norr (vars federala samhällssystem togs över av USA, vilket landet i vår tid erkänt).
Västlig rasism
Vit, västerländsk, kristen rasism låg ideologisk bakom indianslakten, slaveriet och diskrimineringen av latinos/mestiser,”rasblandade”. Det var de överlägsna europeiska nybyggarnas, böndernas, pälsjägarnas, soldaternas och prästernas ”uppenbara öde” (Manifest destiny) att ta ”det outnyttjade obebodda landet” (terra nullius) i statlig besittning.
Och där bygga ”A shining town on the hill”, en för alla synlig Gudsstat för att inspirera kristenheten. En tanke som gått från Bibeln, till de (protestantiska) religions-fundamentalistiska puritanerna, till president Reagan, till många högerkristna nationalister.
Det är bakgrunden till USA självuppfattning som en särskild unik exceptionalistisk nation, en världsledare, ett föredöme, en supermakt, världens bästa land enligt den flaggälskande folkpatriotismem.
Tre olika Rom
Bak i historien: I Europa föll ”det första Rom”, det italienska Rom, efter bland annat tryck från ”barbarfolk” år 476 (enligt traditionen, som också pekar ut Västroms fall som övergången mellan antiken och medeltiden, i varje fall i Västeuropa).
Östrom/Bysan överlevde med säte i den nya kristna ”huvudorten” Konstantinopel/Istanbul som ”det andra Rom”. Tills de turkiska osmanska muslimerna erövrade Konstantinopel år 1453.
Då övergick/överlevde ”det tredje Rom” i grekisk-ortodox form i det slaviska Ryssland – med tsaren som överhöghet (tsar kommer från Ceasar och kejsare). Och med Moskva som centrum för det kristna världsriket.
Med Rysslands auktoritära historiearv, den andliga och mystiska ortodoxa religionen, övergången från kyrkolatinet till det slaviska kyrilliska alfabetet, så kom Ryssland i mycket att missa utvecklingen i västvärlden (renässansen, reformationen, vetenskapen, upplysningen, sekulariseringen, nationalstaterna.)
Som i det anglosaxiska USA skapades alltså i det slaviska Ryssland en unik annorlunda stat och samhälle, ett ledande kristet imperium, ett påstått, upplyst, moraliskt exempel för den kristna världen, ”ett land av Guds nåde”. ”Den ryska världen”, ”det heliga Ryssland”,
Putinrysslands djupgående återknytning till den allestädes närvarande ortodoxa kyrkan blev en ideologisk ersättning för ”kommunismen”. ”En rysk civilisation” överlägsen andra, en ledfyr för världen. Med kristendom och vapen tog ryssarna Sibirien, och amerikanerna Nordamerika.
”Överlägsna civilisationer”
Såväl USA som Ryssland utvecklades alltså till särpräglade alternativ till (Väst)Europa, med en uppgift att missionera i världen. Ett kulturellt, filosofiskt och ideologiskt tankearv som i mycket lever kvar än i USA-Amerika och Ryssland. Jämför med kalla kriget.
Ryssland kombinerade nybyggar-erövring av Centralasien och Sibirien med ortodoxkristen mission. De erövrade mindre turk-mongoliska riken (post Djingis Khan) och nomad-jägarfolk i Sibirien. Och som i USA öppnade krigen upp erövrad mark för egna nybyggare, bönder, pälsjägare, soldater, präster.
Med samma resultat för urfolken i USA som i Ryssland; jordförlust, sjukdomar, svält, förtryck, fördrivning, och partiell utrotning av den förkoloniala ursprungsbefolkningen och deras kultur (”indianer”, inuiter och hawaiianer i USA, mindre sibiriska urfolk i ryska Sibirien). De blev små minoriteter i sina egna länder. Eller assimilerades officiellt och medvetet till ”ryskhet” respektive ”amerikanskhet” – särskilt barnen.
Den ryska och USA-amerikanska ”ur-imperialismen” var alltså värre än den europeiska kolonialismen-imperialismen. I Afrika, Asien och delar av Latinamerika kunde befolkningen förbli i majoritet och så småningom bli fria och självständiga nationer igen (även i ”ryska” Centralasien).
I USA och Ryssland var kolonialismen istället integrerade delar av de dominerade nordamerikanska och ryska erövrarfolkens egna nationsbyggen. De båda stormakterna byggde på krossade och/eller utrotade små ursprungliga folkslag. Speciellt ”indianer” och sibirier.
Hänger ihop geografiskt
Men: Eftersom det fanns/finns en geografisk territoriell kontinuitet i de ryska och US-amerikanska imperie-byggena, så blev deras kolonialism i mycket ”osynlig” för världen. Speciellt som ”indianer” och sibirier ofta brutalt utrotades eller assimilerades kulturellt.
I USA:s nykoloniala ”Monroedeklaration” 1823 fastslog man att Latinamerika var USA:s bakgård, buffertstater, inflytandezon. Dagens krig i Libyen, Serbien, Irak, Afghanistan, Vietnam visar att USA-imperialismen även kräver en röst när det gäller vad som sker i resten av världen.
Stalinismens Sovjet-Ryssland övertog likaså uppenbart tsarväldets auktoritär-diktatoriska imperialistiska tänkande, med storrysk kontroll över Sibirien, Centralasien och Östeuropa. En intressant detalj är att när Nazityskland var som hotfullast så talade Stalin och den ortodoxa kyrkans högsta överhuvud tillsammans till det ryska folket i radion.
Det storryskt dominerade imperiet rasade ihop med Sovjetunionens sammanbrott. Samtliga 15 sovjetrepubliker gjorde sig fria och politiskt självständiga.
De ville alltså alla ha nationellt självbestämmande, egen historia, kultur, folkliga särart, och eget språk på förstaplats. Den smygande förryskningen av de icke-ryska sovjetfolken hade misslyckats.
Och hela Östeuropa bröt sig också fria från Ryssland, och anslöt sig snabbt, fritt och med egen vilja till väst (EU, NATO, USA) för skydd mot Ryssland. Hela Sovjetimperiets snabba sönderfall visade att det byggde på tvång.
Å andra sidan, utövar västliga globala institutioner som Världsbanken, IMF etcetera, tillsammans med USA:s och EU:s stora roll i världsekonomin, ett direkt och indirekt tvång att anpassa sig till den västliga nyliberala globala ekonomin och politiken. En västimperialism kallad nykolonialism. Sovjetväldet var en minivariant av samma sak.
Vad gäller västsidan har förstås den militärt starka supermakten USA långt borta, delvis andra intressen än det militärt svagare Europa, granne med ett allt mer höger-nationalistiskt och hotfullt Ryssland. Ett mindre europeiskt krig är en möjlighet. Så än mer för Europa gäller: ”Ukrainas sak är vår!”
Storryssar och anglosaxer
Trots den ytliga uppenbara olikheten mellan Ryssland och Amerika (USA) finns alltså många likheter. Båda byggdes som expanderande nybyggar- och erövringsriken. Som imperier snarare än nationalstater. Som ”dolda kolonisatörer”. Med en självuppfattning som unika och överlägsna.
Till nackdel för de många folk som kom i vägen. Och för de små grannfolk som idag hukar under ett aggressivt revanschistiskt Putinryssland, och dess återväxta imperialism. Eller kämpar för sin frihet och existens som Ukraina.
En hårdragen parallell: Jämför storryskhet med WASP (White Anglosaxon Protestant). Storryssarna förlorade Sovjet-imperiet externt, WASP har blivit minoritet internt i USA (minoriteterna är numera majoritet; latinos, svarta, asiater, ”indianer”, judar, katoliker).
Hans Norebrink
Kommentarer
# Sibirien utgör 77 procent av Rysslands yta, och har 39 miljoner invånare, 79 procent ryssar. Regionala och självständighetssträvanden finns. Kazakstan har 20 procent ryssar.
Läs också ett inlägg om Ukraina i ljuset av vad som behandlas i detta inlägg: Dubbelkonflikten i Ukraina
