Enligt vissa kritiker handlar Bret Easton Ellis debutroman Less Than Zero. om ”MTV-generationen”, men det stämmer inte alls. Den handlar nämligen snarare om ett ”skikt” än om en ”generation”, och till på köpet ett riktigt tunt skikt: livströtta barn till mångmiljonärer i Los Angeles.
Denna sociala bestämning är tydligt accentuerad av Ellis. Visserligen är såväl romanens jag-berättare som majoriteten av karaktärerna helt omedvetna om att deras värld är belägen ljusår från den där majoriteten av Los Angeles-borna framlever sina liv, men Ellis framhåller också denna omedvetenhet.
Detta är enligt min uppfattning betydelsebärande. Mot slutet av romanen kommer jag-berättaren – den artonårige knarkaren/rikemanssonen Clay – fram till ”insikten” att människor drivs till galenskap av att leva i Los Angeles. Men om man beaktar att han lever i en social bubbla måste man läsa denna epifani som en oerhört hatisk skildring av överklassens totala brist på förmåga att förstå och förhålla sig empatiskt till världen.
Magnus Nilsson
Ursprungligen publicerat på Litteratur och klass. Publicerat här i enlighet med licensen CC-BY-NC 4.0.
