Vanadin används idag framförallt till stålproduktion där redan små inblandningar ger avsevärd förhöjd hållfasthet hos slutprodukten. Liknande effekter uppnås även vid legering med aluminium och titan. Vissa vanadinlegeringar utgör också supraledande material.
Olika vanadinföreningar används också i stor utsträckning inom kemiindustrin som katalysatorer, alltså ämnen som påskyndar en kemisk reaktion utan att själva varken produceras eller konsumeras.
Vanadin kan även användas för att tillverka så kallade flödesbatterier. Sådana batterier lämpar sig för storskalig energilagring i elnät, exempelvis för att jämna ut produktionen från högvarierande energikällor som vind och solkraft. Användningen av vanadin till sådana batterier kommer sannolikt att öka i framtiden.
Idag produceras vanadin främst i Kina (55 procent), Sydafrika (22 procent) och Ryssland (19 procent). Under en flera decennier i början av 1900-talet kom större delen av världens vanadinbehov från Peru. Världsprouktionen har ökat kraftigt under 2000-talet.
Diagram: Public domain.
Hela EU:s efterfrågan tillgodoses genom import. Endast 2 procent av behovet bedöms erhållas genom återvinning. Ingen produktion av vanadin sker i Sverige i dag men tidigare gruvor och andra kända mineraliseringar finns i en mängd områden och på många platser.
Fyndigheter
Bland annat i Småland (Taberg). Vidare i Gästrikland, Hälsingland (Sumåssjön, Simesvallen, Masugnsberget, Kramsta, Bricka, Långmyrsjön) och Ångermanland (Ulvön). Slutligen i alunskiffrarna längs fjällkedjan i Dalarna, Härjedalen, Jämtland (Häggån) och Lappland (Ruoutevare/Routivare/Routevare, Akkavare/Melko, Jerfojaur). Även alunskiffrarna i Skåne (Lyby vid Hörby) , Öland, Gotland, Västergötland, Östergötland och Närke innehåller vanadin.
Flera av dessa fyndigheter innehåller också titan och järn (Taberg, Routevare, Jefojaur, Kramsta, Sumåssjön, Simesvallen, Masugnsberget, Ulvön) eller uran (Häggån och alla andra alunskiffrar).
Alunskiffer
Flertalet av de sällsynta jordartsmetallerna påträffas i alunskiffern. Halterna för dessa metaller varierar från några få gram per ton till strax under hundra gram per ton. I alunskiffern påträffas även kobolt (Co), gallium (Ga), hafnium (Hf), niob (Nb), vismut (Bi), indium (In), antimon (Sb), litium (Li) och volfram (W) i halter från några tiotals gram per ton ner till under ett gram per ton. Fosfater/fosformineral, vanadin (V), barium (Ba), titan (Ti), strontium (Sr) och magnesium (Mg) påträffas i halter från några hundra till några tusen gram per ton.
En del av alunskiffrarna innehåller också nickel, molybden, zink och kaliumsulfat (gödningsämne).
Planer finns på brytning i Häggån (Aura Energy), Bricka (Svenska Vanadin AB) och det har funnits planer på brytning i Routevare och Kramsta. Historiskt har vanadinhaltigmalm bruitis i Kramsta, Taberg och Routevare samt på Ulvön. Det är inte troligt att Ulvön, Taberg, Akkavare eller Routivare kommer att bli föremål för brytning i framtiden av natur och miljöskäl.
Vanadin kan också produceras ur slagg från stålproduktion då malmen som används för stålproduktion också innehåller vanadin som dock inte tas tillvara idag.
Läs mer:
- Det behövs ökad gruvbrytning i Sverige – kobolt
- Ökad gruvbrytning i Sverige – litium
- Det behövs ökad gruvbrytning i Sverige – fosfater
- Ökad gruvbrytning i Sverige – sällsynta jordartsmetaller
- Det behövs ökad gruvbrytning i Sverige – grafit
- Gamla järnmalmsgruvor blir som nya
- Det krävs mer gruvbrytning i Sverige
- Det går inte att vara mot gruvbrytning om vi vill ha mer eldrivna fordon
