Prästen och läraren Mykola gjorde lumpen som marin-infanterist i den sovjetiska Svartahavsflottan på Krimhalvön: ”Där var dålig mathållning, bara kål och lite potatis, för ingen visste vart vi hörde – till Ryssland eller Ukraina”. Sovjets sönderfall drabbade vanligt folk hårt – kaos, inflation, varubrist, arbetslöshet, brottslighet, stängda företag.
Sovjetunionens gamla ”röda direktörer” myglade snabbt till sig kontrollen över de statliga företagen och blev superrika ”oligarker”, vilka ännu korrumperar Ukraina. Samtidigt i ”Landet som vaknade – Berättelser från Ukraina” (Atlas förlag), skriver journalisten Kalle Kniivilä om två trångbodda arbetslösa gruvarbetarfamiljer som förklarade att ”Hela vintern åt vi bara potatis, makaroner och konserverade grönsaker från vår odlingslott.”
Mykolas mamma hade dock jobb som lärare – men fick på outgrundliga vägar ut sin lön i brännvin från ortens spritfabrik! Pappa var järnvägare som fick ut sin lön i takskivor? (för att lägga om taket till en gårdsbyggnad). Mykola själv fick jobb på ett företag som lagade kylmaskiner, men lönen betalades ut i socker: Så ”på väg till jobbet, funderade jag på om jag kunde betala chauffören med en näve socker…”.
Arbetare plundrade fabriker
Sovjetföretagen (efter ”kommunismen”) klarade inte konkurrensen, staten betalade inte ut lönerna, levererade inte heller råvaror till underpris, och sovjetsystemet kollapsade. Då plundrades företagen av arbetarna, cheferna, och den organiserade brottsligheten. Miljoner utvandrade. Folk hade knappt råd med mat. Ekonomi och varor blev viktigare. En kvinna berättar att året då Ukraina blev självständigt minns hon främst för att hon då hade skrapat ihop nog med pengar till ett nytt kylskåp på avbetalning.
Men även om det fanns sovjetnostalgi, och ekonomin ofta prioriterades, så kämpade i slutändan ukrainarna för demokrati, nationell självständighet, och frihet från Ryssland. 80 procent röstade för nationellt oberoende i alla regioner (Krim dock ”bara” 60 procent).
Med självständigheten hamnade inte bara kärnkatastrofen Tjernobyl i Ukraina. Landet blev plötsligt världens tredje största kärnvapenmakt – efter USA och Ryssland. Men dessa två länder tillsammans med Storbritannien fick Ukraina att lämna sina kärnvapen till Ryssland, med garantier att Ukrainas gränser skulle respekteras. Sen anföll Ryssland Krim, och senare resten av Ukraina…
Ukrainska kärnvapen
Boken är dock ingen redovisning av Rysslands anfallskrig, utan blandar snarare kunnigt, ingående och välbalanserat, de inrikespolitiska turerna med livet för de vanliga människorna. Det allvarliga är att diktatorn Putin låst sig fast politiskt vid erövringen av Ukraina. Och inte nog med det, vid en förryskning av landet. Det är samma som kulturellt folkmord – samma politik som Tsaren och Stalin stod för.
Vad säger då ukrainare själva, i denna intressanta bakgrundsbok, om skillnaderna mellan de två östliga slaviska länderna, en skillnad som förstås ökat med den ryska invasionen och det ukrainska nationella frihetskriget (och Putindiktaturen lockar inte).
Jo, Ryssland är stort och mångnationellt, vilket gynnar hårdför centralism, diktatur och stormaktsambitioner – inte så i Ukraina. Vidare har 60 procent av Rysslands makthavare rötter i Sovjetunionens parti-nomenklatura – ”ofta barn till kommunistiska funktionärer på mellannivå” (enligt undersökning vid John Hopkins-universitetet i USA).
”Kommunistelit” blev Putinelit
Alltså ett maktcentrum, medan Ukraina har flera regionala maktcentra som kompromissar. Och få minoriteter förutom Krim-tatarer och rysktalande ukrainare. Om man nu ska räkna dem – de är ukrainare som råkar tala ryska, få är ryssvänliga.
Med bättre ekonomi växte en ukrainsk medelklass fram som krävde reformer, samtidigt som det vanliga folket gjorde flera uppror och störtade makthavarna i Kiev. Medan Putins Moskva och Ryssland lyckats stoppa folkliga protester. Och hade pengar att köpa upp folk.
Ukraina hade dessutom (enligt den nationella myten) demokratiska byråd och ”kosackerna valde sina atamaner varje år”. En röst betonar denna anarkistiska tradition i Ukraina, mot en patriarkal tradition i Ryssland. En annan avslutar med att ”vi är olika folk helt enkelt”.
Hans Norebrink
Kommentarer
# Min slutsats som recensent: Ryska revolutionen var just rysk, och en smygande russifiering skedde med det outtalade målet att skapa ett enat rysktalande sovjetfolk. Det föll med realsocialismens politiska och ekonomiska sammanbrott. Sovjetmänniskor i perifera områden ”vaknade” (bokens titel) och insåg att de fortfarande var (eller ville bli) egna nationer. Eller ville vara det i demokratisk tappning. Ha folkmakt i dubbel bemärkelse; demokrati och nationellt självbestämmande.
# Fysiska folkmord är exempelvis nazismens judeutrotning och blodbadet i Rwanda för 30 år sedan (som Frankrike i dagarna erkände man hade kunnat stoppa, men inte ville). Ett exempel på kulturellt folkmord är Japans ockupation, integration och japanisering av Korea 1910–1945. Koreanerna skulle finnas kvar som individer, men genom att utplåna koreanska språket, kulturen och historien ville de utrota koreaner som grupp. De skulle bli japaner.
