För hundrafemti år sen rörde sig debatten om institutioner eller rutiner. Den absoluta kungamakten är ond och ska bort. Adelsprivilegierna är onda och ska bort. Klassamhället är ont och ska bort.
Idag tycks det mesta handla om personer. Mubarrak är ond och ska bort. Janukovitj är ond och ska bort. Putin är ond och ska bort. Trump är ond och ska bort. Här i Frankrike där jag bor tycks det mesta handla om för eller emot Macron.
För mig framstår detta som en primitivisering.
För all del, man ska inte överdriva. Dagens hets mot muslimer motsvaras t.ex. till punkt och pricka av dåtidens hets mot judar. Och visst förekommer det diskussion om institutioner/rutiner idag också som t.ex. reglerna för finansbranschen eller den internationella handeln. Men den tenderar att föras inom snäva professionella kotterier och blir därför ganska mycket finlir.
En tendens finns det hur som helst.
Eftersom folk väl varken är mer eller mindre intelligenta nu än för hundrafemti år sen borde skillnaden bero på de institutioner eller rutiner som styr debatten.
Professionalisering och likriktning
För hundrafemti år sen kom 90% av all information från likar, dvs folk som delade samma levnadsvillkor som man själv. Resten kom från med våra mått mätt ganska amatöristiska tidningar, och från kyrkan. Idag kommer det mesta från antingen professionella medier där de journalistiska principerna säger att allt ska hängas upp på, dvs skyllas på, personer ”annars begriper inte folk”, från Hollywoods skurk/hjälte/offerdramaturgi eller från internets ekokammare av folk som inte nödvändigtvis delar levnadsvillkor, men däremot förklaringsmodeller som därför aldrig ifrågasätts.
Så frågan är hur man då formulerar en paroll om förändring av dessa institutioner/rutiner.
Ett tag trodde man att internet var lösningen. Det var det inte, det var snarare en del av problemet, en sorts intensifiering av de professionella mediernas slagsidor.
Det skulle roa mig om någon kunde hänvisa till någon konstruktiv diskussion om detta, för all del gärna på internet om det inte finns något annat. Men i grunden lär det inte gå att förändra förrän vi organiserar oss för att påverka våra levnadsomständigheter, och får ett direkt praktiskt intresse av informationsutbyte och politiskt tänk.
(Artikeln skriven för fem år sen men aldrig publicerad. Exemplen kan därför eventuellt ses som en smula gamla.)
Jan Wiklund
Helt riktigt och största ansvaret ligger förstås på våra medier, som inte är betjänta av en debatt om strukturer i samhället, utan det infantila de ”goda” mot de ”onda”, vilket i dagsläget vilseleder väldigt mycket i proxykriget i Ukraina, där Putin givetvis representerar ondskan och Biden den ädle riddaren, som bara vill gott.
Du gör dig skyldig till samma sak när du bara kan se allt som USA:s fel och inte kan förstå att även andra länder som exempelvis Ryssland kan ha imperialistiska agendor.
Infantilt eller inte men 100 gånger av 100 väljer Biden före den fascistoide Putin. Det är förvisso alltid lätt att hamna i klichéartade och svartvita föreställningar men när det gäller Putin som byggt sin makt på kleptokrati, mördande av oppositionella och startande det första regelrrätta anfallskriget i Europa sedan Hitlers och Stalins dagar hamnar Putin i en ”division” för sig. Också med ett ”elektronmikroskåp” skulle det vara svårt att hitta något positivt om denne simple krigsförbrytare och förslagne mördare.