Trumps tullkrig drabbar arbetare och låginkomsttagare

Trumps tullkrig drabbar arbetare och låginkomsttagare. De massiva tullarna som Trump nu inför kommer att få konsekvenser över hela världen. Tankarna går till USA:s Tariff Act från 1930 som dramatiskt höjde amerikanska importtullar, med kedjeeffekten i hela den kapitalistiska världen när olika stater svarade med ökande isolationism. Hur stora de ekonomiska följderna blir idag vet ingen men att det leder till ett handelskrig och recession är långtifrån uteslutet. Och som i alla sådana kriser är det arbetare och låginkomsttagare som drabbas hårdast.

Nationalism

Precis som vid militära konflikter blåser de olika staterna nu till strid och söker folkligt stöd för att just deras åtgärder är försvar mot en angripare. I USA har det nått viss framgång. Den nya, stridbara ledning som 2023 valdes i USA:s bilarbetarfack, UAW, har till exempel oreserverat kastat sig om halsen på Trump och stödjer tullarna fullt ut i tron att de ”på några månader ska ta tillbaka tusentals välbetalda arbetarjobb i bilindustrin.”

Den multinationella bilindustrin känner – liksom alla andra kapitalister – inga nationsgränser. För dem handlar det bara om maximal vinst. De lägger produktionen där lönerna är lägst och säljer där de kan få mest betalt. Det stora problemet för bilindustrin är internationell överproduktion, något som varken tullar eller frihandel kan göra något åt.

Handel

Handel framställs av liberaler som en central källa till välstånd. Och visst, Kirunas malm behövs på många andra ställen än i Norrland och en del produktion vinner på stordrift. I många fall är däremot handeln bara en kostnad, ekonomisk och miljömässig, ett onödigt fraktande av likvärdiga produkter mellan industriländer och ett sätt att upprätthålla en orättvis världsordning gentemot de fattiga.

Torsk från Norden fraktas till Kina för att paketeras och sänds tillbaka igen medan likvärdiga bilar skickas åt båda håll över oceanerna. Vad som verkligen hänt är att ett transportarbete utförts, människor har lagt ner arbete, fossilenergi har förbränts utan att något ytterligare välstånd skapats. Och så är det med mycket av de transporter som sker i vår värld idag.

Transporterna har dessutom drivits på av nya sätt att producera med hela världen som ett löpande band där de stora företagen flyttar sammansättning och underleverantörer dit det är billigast. Så var USA:s biljättar drivande i frihandelsavtalet NAFTA på 90-talet för att komma åt Mexikos billiga arbetskraft.

Frihandel är imperialismens klassiska metod att erövra marknader och konkurrera ut underordnade länders produktion, som en gång Indiens textilproduktion eller när dagens agrobusiness slår ut småskalig produktion av livsmedel i fattiga länder.

Tullar

Japan, Korea, Kina och en rad andra länder har under efterkrigstiden använt skyddstullar för att bygga upp sina industrier, något som annars hade varit omöjligt i en värld som domineras av de gamla kolonialmakterna och de företag som är baserade där.

Detsamma gjorde USA på 1800-talet när landet byggde upp sin industri och anammade inte frihandel fullt ut förrän landet trädde fram som dominerande makt efter Andra Världskriget.

Även Sverige införde tullar på bland annat livsmedel genom den socialdemokratiska ”kohandeln” med Bondeförbundet 1933. Den svenska arbetarrörelsen hade ju annars varit frihandelsvänlig för att hålla nere priserna för arbetarklassen och den allra första demonstrationen 1888 genomfördes under parollen ”Bort med svälttullarna!”

Arbetarklassen

För arbetarklassen är varken frihandel eller tullar några universalmedel utan frågan om arbete och produktion behöver besvaras utifrån konkreta internationella förhållanden där vår utgångspunkt är arbetarklassens gemensamma intressen och behovet av att försvara vår livsmiljö.

Om UAW kört rejält ner i det nationalistiska diket har den europeiska fackliga federationen ETUC hållit kursen bättre. Deras svar på tullkriget är att återinföra de krisåtgärder som EU vidtog under pandemin för att skydda arbetstillfällen i företag som påverkas av tullar. ETUC understryker att stödet inte ska användas för att öka vinsterna eller för utdelning till aktieägarna och kräver även en krisplan för att kontrollera vinstuttag och begränsa höjningar av priserna på livsmedel och andra viktiga varor.

Trumps nya isolationism är bara en del av den nya värld vi gått in i. Årtionden av nyliberalism har brutit upp efterkrigstidens relativt stabila imperialistiska världsordning och vi befinner oss i en ny epok som präglas av nationalism, ökad konkurrens mellan imperialistiska stater, militära rustningar och krig. Som socialister är det vår uppgift att stödja och organisera alla krafter som bekämpar de kriser som denna utveckling för med sig. Inte att sluta upp bakom ”våra egna” företag, stater eller arméer.

En ledare från tidningen Internationalen, Trumps tullkrig drabbar arbetare och låginkomsttagare.

Läs mer:

• Techmiljardärerna och Trump